Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildringar ur sjöväsendets historia. Af G. C. Witt. VII. Linieskeppet - Pudelmenniskor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
Äpplet.
Ålt r 1676 hade linieskeppet Äpplet, som förde 84
kanoner, fått till chef kapten Evert Haas, en värdig
pendant till den å våra teatrar med så mycket nöje
åskådade »’Fregattkaptenen», ty han hade kort förut
varit »vinskänk» i Stockholm. Han hade troligtvis
ej samma lycka, som den franske fregattkaptenen,
att äga en duglig och uppoffrande sekond, ty skeppet
förlorades, innan det ens kom ut på hafvet. Genom
vederbörandes försumlighet kom det i drift i Dalarö
hamn, stötte, blef läck och sjönk. Haas ställdes för
krigsrätt. I en gammal berättelse om händelsen säges,
att han »fått mista lifvet, om icke kapten Helanders
märkliga votum gjort, att domen aldrig blef afkunnad
på annat sätt, än att Haas kom ur tjensten». Helander
yttrade nämligen, att icke Haas, utan de som gifvit
honom befälet öfver konungens skepp, borde ställas
till ansvar. Yid krigsrätten uppdagades det, att Haas
knappast visste åt skilnad på back och skans.
År 1867 försökte en enskild Ingeniör att upptaga
hvad som möjligen fanns af värde i vraket, såsom
metallkanoner eller dylikt; men fartyget låg så
öfverhöljdt med mudder, att arbetskostnaden troligen
öfversteg fångstens värde, ty sedan ett mycket stort
skeppsankare upptagits, upphörde arbetet.
Öland.
En kapten af helt annan beskaffenhet, än den här ofvan
omtalade, var Gustaf Psilander, som år 1704 utsändes
med 50-kanonskep-pet Öland, för att konvoj era svenska
handelsfartyg, emedan engelsmän året förut uppbringat
sådana, ehuru Sverige icke hade krig med England. I
Nordsjön mötte Psilander en en-
längskepps, under det två andra skepp sköto från
hvardera sidan.
Psilander kunde icke fortsätta striden, men strök
icke utan halade blott ned den till hälften,
ett tecken att
Shwe-Maong och hans dotter.
(Tillhör artikeln "Pudelmenniskor".)
gelsk eskader, bestående af 8 skepp och en
fregatt. Från det främsta skeppet lossades
ett skott, hvars kula gick tätt under Ölands
bogspröt, och kort derefter ännu ett, som träffade
i tacklingen. Psilander lät sätta ut en båt .och
skickade deri löjtnant Utfall till det anfallande
skeppet, för att fråga af hvad skäl man sköt mot hans
fartyg. Den öfvermodige engelske kaptenen svarade:
»svenska örlogsmän skola palma in vimpeln och
stryka toppsegel för Stora Britan-niens flagg». Då
Psilander ej kunde bifalla ett så oförsynt påstående,
började det engelska skeppet beskjuta honom,
men fick till svar tvenne lag dubbelt skarpt, som
gjorde att engelsmannen måste sacka undan. Samma öde
drabbade 3 andra skepp, som anföllo Öland från Ömse
sidor. Emellertid hade Öland, efter fyra timmars
strid, blifvit alldeles redlöst. Eskaderchefen,
som icke deltagit i striden, emedan han trodde, att
ett ensamt skepp lätt skulle besegras af så många,
seglade nu fram och lade sig akter om Öland, för att
beskjuta det
han var nödställd och önskade hjelp. Genast upphörde
den fiendtliga elden och några slupar kommo till Öland
för att lemna undsättning. Engelsmännen ångrade nu
sitt öfvermod, som gjort dem sjelfva värsta skadan. På
Öland voro 16 döda och 27 sårade, på engelska fartygen
ett vida större antal. Psilanders sönderskjutna skepp
fördes till London, hvarest drottningen befallde att
det genast skulle repareras. Hon bemötte Psilander
med utmärkt välvilja, gaf honom dyrbara presenter
och erbjöd honom att blifva amiral i engelsk
tjenst. Hen då Psilander ej ville öfvergifva sitt
fädernesland, fick han obehindradt återvända med sitt
väl iståndsatta fartyg. Detta kom dock aldrig till
Sverige, ty genom ansvars-styrmannens försumlighet
förolyckades det vid Skagern.
Engelsmännens våldsgerning föranledde en
skriftvex-ling emellan svenska och engelska
regeringarna utan vidare påföljd.
Psilander, sedermera adlad med namnet von Psilander,
fick då till hjelmprydnad på sin vapensköld en svensk
örlogsflagg, omgifven af åtta engelska flaggor. Yid
sin död (1738) var han friherre och president i
Amiralitetskollegium i Carlskrona.
Dristigheten
och
Enigheten.
Den märkvärdiga
genombrytning, som svenska flottan gjorde den 3 Juli
år 1790, då den i "Wiborgska viken låg inspärrad af
en öfverlägsen rysk flotta, är ett af de djerfvaste
företag
sjökrigshistorien känner.
Den flotta, som
här låg innesluten, hvarje dag väntande ett anfall af
ryssarne, bestod af mer än 30 linieskepp och fregatter
och ett betydligt antal skärgårdsfartyg. Konung Gustaf
III var om bord på skärgårdsflottan och hertig Carl,
såsom storamiral, på örlogsflottan, hvars chef var
amiral O. H. Nordenskjöld. Ryska linieskeppen lågo i
en lång rad utanför inloppet, så nära hvarandra, att
det knappt var rum för ett skepp att segla emellan
dem. Svenskarne voro i en förtviflad belägenhet,
ty under blokaden hade provianten åtgått, så att
besättningen måste lefva på en tredjedels portion
; vatten-förrådet var nära slut, och fiendens
posteringar bemäktigade sig det folk, som sändes
i land att hemta vatten. Ryssarne, säkra om seger,
hade redan uppgjort fördelning af prispenningarne
för de svenska skeppen.
Efter många rådplägningar beslöt man, att, om vinden
ej var missgynnande, den 3 Juli på morgonen gå till
segels och genombryta ryska linien. Öfverstelöjtnant
Johan Puke, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
