Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Göta elfvens främsta smycke. Herm. H-g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
vatten och derpå, hopklämd mellan trånga bräddar,
börjar att kasta sig i brusande forsar. Delad i
tvenne armar, som omsluta Hufvudnäsön, störtar den
mindre utför Önafors, den större utför Rånnums och
Vargönans höga fall, hvarpå flod-armarne förenas och
elfven flyter lugn en half mil genom en bördig slätt
vid Stallbacka, der hon är öfver två tusen fot bred,
uppfylld af skär och holmar.
Nu börja de häftiga Trollhättefallen. Utför en höjd af
111 fot, hvilken dock är fördelad i flera afsatser,
nedvältar Göta elf en vattenmassa, som man beräknat
uppgå till 5,200,000 kubikfot i minuten.
Det första fallet har fått namn af GullÖfallet och
omsluter en liten otillgänglig klippö, Gullön. Ett
litet stycke längre ned famnar elfven ånyo en holme,
Toppan» till hvilken man kommer på en lätt jernbro,
kastad öfver den svindlande afgrunden. Det är
Topp Ö fallet, der elfven, sammanträngd till en
bredd af föga mer än tretio alnar, kastar sig med
döf-vande dån och yrande skum utför klipporna under
ens fötter. Litet nedanom vidtager Stampeström eller
Stampeströms-fallet. I berget invid detta fall, vid
den s. k. Polhems sluss visar ledsagaren den resande
den s, k. Kungsgrottan, i hvilken furstliga personer,
som besökt Trollhättan, låtit inrista sina namn.
Efter ett ögonblicks orolig hvila i ett lugnvatten,
kalladt Sojorna eller Höjoms varp, gör elfven ånyo
en kullerbytta utför de tre Helvetesfallen, nedanför
hvilka hon bildar en häftig strömhvirfvel, som fått
namn af Olide-Mlan. Ännu en gång sammanpressas vattnet
mellan strändernas granitarmar, hvarpå det rytande
kastar sig utför Flott-lergsstrommen. Efter denna
slutliga kraftansträngning flyter Göta elf majestätisk
och i sakta fart mot hafvet, endast vid Åkerström och
’Lilla Edet - den förstnämnda omkring en fjerdedels
mil, den sednare två mil nedan om Trollhättan - fram-
brusande i mindre forsar.
Det första företaget att befrämja sjöfarten på Göta
elf var anläggningen af en sluss vid Lilla Edet,
hvilket, för sin tid storartade, verk utfördes
under drottning Kristinas förmyndarestyrelse. Första
begynnelsen åter till en vattenfarled mellan Venern
och Kattegat var den ofvanför Trollhättan belägna
s. k. Carls graf, som i Carl XI:s tid anlades
förbi Brinkebergs kulle, mellan sjön Wassbotten
och Göta elf, dels för att åstadkomma en lättare
timmerflottning utför elfven, dels för att reglera
Yenerns vattenyta, som med sitt stigande ofta
besvärade de kringboende.
Efter detta hvilade alla förslag att göra Göta elf
segelbar tills mot slutet af Carl XII:s regering,
då en slussbyggnad företogs under ledning af den
utmärkte mekanikern Polhem.
"Bergets slussar55 vid Trollhättan - sedda uppifrån.
(Teckning af C. S. Hallbeck.)
Enligt kontrakt med kronan åtog han sig att hafva en
segelled öppen mellan Venern och Kattegat på fem år;
men konungens kort derefter inträffade död och landets
utblottade ställning afbröt arbetet och föranledde
företagets inställande tills vidare. Först i början
af 1740:talet upptogs planen ånyo, då ständerna
anförtrodde styrelsen af kanalverket åt riksråden
Tessin och Ekeblad. Dessa uppdrogo åt den yngre Polhem
att inkomma med förslag, hvilket skedde 1748. Kort
derefter anbefalldes Vetenskapsakademiens sekreterare
Elvius att nedresa till Trollhättan, för att göra nya
afvägningar, hvarpå den af Polhem föreslagna planen
efter några jemkningar blef antagen.
Enligt densamma skulle man begagna sig af de klippor
och öar, som lågo i elfven, för att uppdämma vattnet.
Likaså
afsåg förslaget att göra en uppdämning i Venern
under sommarmånaderna, medan kanalens bottenarbeten
utfördes. Det sistnämnda äfventyrliga förslaget
öfvergafs dock genast, så snart kanalarbetets
utförande 1749 blifvit utlem-nadt på entreprenad åt
konstmästaren vid Sala silfvergrufva Gustaf Viman
och styckjunkaren Moell, hvilka åtogo sig att emot
203,385 daler s.-mt fullborda arbetet på tre år efter
Polhems plan.
Enligt denna skulle kanalen sprängas i berget
till lika sänkning med fallen, samt förses med
trenne slussar. Men då totalsumman af samtliga
fallens vattenhöjd uppgick till 111 fot, måste
hvarje sluss komma att få ett ansenligt djup och
följaktligen vattentrycket på portarna blifva högst
betydligt. För att i någon mån motverka detta, hade
det blifvit föreslaget, att lemna hvalf i berget vid
slussarne. Men detta medförde en annan olägenhet:
den nämligen, att de fartyg, som passerade kanalen,
skulle vara försedda med fällmaster.
Först anlades i Carls graf en sluss, om 66 fots
längd och 19 fots sänkning, hvilken kallades Grefve
Tessin. Den öppnades för genomfart 1753 klar från
Venern fram till
och med densamma var farleden Trollhättefallen.
För kanalbyggnaden förbi dessa anlades med lika stor
djerf-het som skicklighet den 240 fot långa och 30
fot höga Kafveldam-men, medelst hvilken elfven leddes
förbi en holme, Maglön, och ned i Gullöfallet. Genom
Maglön sprängdes en sluss af 26 fots sänkning, som
blef färdig 1754 och kallades Grefve Ekeblad.
I ett berg, på sidan om Toppö- och Stampeströmsfallen,
inrättades en andra sluss, som, efter den snillrike
plangifvaren till kanalarbetet, fick namnet Polhems
sluss. Den blef likväl aldrig färdig och vittnar nu,
genom en katarakt af 64 fots höjd, framför hvilken ett
mäktigt klipphvalf spänner sig, om ett jätteartadt,
men misslyckadt företag, l*Flottberget synas
ST, Famili-,T<mrn. 1876,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
