- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 15, årgång 1876 /
210

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Göta elfvens främsta smycke. Herm. H-g.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 210

sprängningar till en tredje, den tillämnade Elvii
slåss, från hvilken man sedan skulle haft ohebindrad
fart till Åkerström.

För kanalbyggnadens fullbordan fordrades, att anlägga
en fördämning vid Flottbergsströmmen. Detta arbete
hade pågått i fem år och ensamt kraft större kostnader
och arbete, än hela den öfriga slussbyggnaden
tillsammans. Hela den från Venern kommande
vattenmassan, som blifvit ledd förbi slussarne,
var samlad i Flottbergsströmmen och man fann af
sektionsarean, jemförd med strömmens hastighet, att
en vattenmängd af 28,800 kubikfot störtade förbi här
i sekunden.

Oaktadt alla hinder och svårigheter var likväl
fördämningen i det närmaste färdig, när en
olyckshändelse på en gång gjorde hela det dyrbara
arbetet om intet.

Det var under det kanalbyggnaden pågick på
det strängaste förbjudet, att flotta timmer och
bräder utför fallen. Icke dess mindre fann man om
morgonen den 20 September 1755 omkring niohundra
tolfter bräder och plank insläppta i elfven. Dessa
drefvos med oemotståndlig fart ned emot dammen,
hopade sig der i tornhöga staplar och söndersprängde
fördämningen från grunden. Noggranna undersökningar
blefvo sedermera hållna; men ingen upplysning kunde
vinnas om upphofsmannen till nidingsdådet.

Arbetet afstannade nu af brist på penningar. Vid
följande årets riksdag beslöto ständerna, att
kanalbyggnaden skulle företagas efter en ny plan och
slussarne göras så stora, att fartyg om 200 fots längd
och 35 fots bredd kunde gå derigenom. Ett förslag i
detta syfte utarbetades af den skicklige mekanikern
Daniel Thunberg. Enligt detsamma skulle kanalen icke,
såsom Polhems plan var, gå tätt bredvid fallen,
utan ett stycke längre på sidan om dem. Arbetet stod
emellertid i det närmaste stilla, ända tills Gustaf
III uppstigit på tronen, då det upptogs med någon
större drift.

Ar 1777 blefvo tvenne slussar - Gustafs slussar - i
Carls graf färdiga, och två år senare fullbordades
slussen vid Åkerström. Men hvad kanalen förbi
Trollhättan angick, förklarade regeringen, att statens
tillgångar icke medgåfvo dess fullföljande; och med
detta besked upplöstes den direktion, som under den
senaste tiden haft byggnaden om hand, 1780.

Ända dittills hade Yermlands jern och andra
afsättnings-artiklar blifvit upplagda på
en nederlagsplats, Korsberg* vid ändan af
Yassbotten, hvarifrån de fraktades på hjuldon,
å den. s. k. Edsvägen till Åkersvass, hvarest
de lastades på strömbåtar och fördes till
Göteborg eller annat uppgifvet ställe. Nu kunde
vermlandsprodukterna utan omlastning föras ända till
början af Trollhättefallen och det var endast förbi
dessa de behöfde transporteras landvägen.

En lagman Antonsson från Yermland ingick då
ackord med kronan att anlägga en bro af trä
från aflastningsstället ofvanför fallen och till
lastageplatsen Åkersvass. Denna bro, som till en del
ersatte Edsvägen och underlättade trafiken betydligt,
var 4,000 alnar lång och årliga transporten öfver den
uppgick till mellan 3- och 400,000 centner stångjern,
flera tusen tolfter bräder och plank, förutom en
myckenhet s. k. tunngods.

Detta transportsätt hade dock sina olägenheter och var
förenadt med stora kostnader. Det gamla förslaget,
att få en vattenled till stånd, upptogs derföre
ånyo 1793 af då varande direktören för Ostindiska
kompaniet i Göteborg, William Chalmers och direktören
Per Bagge. Hittills hade kanalbyggnaden skett för
kronans räkning; men en dyrköpt erfarenhet hade visat,
att detta sätt att bygga var både långsamt och mindre
pålitligt. Nu föreslogs, att kanalanläggningen med
vissa förmåner och deremot svarande förbindelser
skulle Öfverlåtas till ett bolag. Ett sådant kom ock
genom Chalmers’ och Bagges bedrifvancle till stånd
och erhöll den 13 Dec. 1793 stadfästelse, under namn
af Trolllultte kanal- och slussverkslolag.

Nu begynte arbetet med skyndsamhet och drift efter den
af Thunberg uppgjorda planen och leddes så lyckligt
af den skicklige kanalbyggaren Erik Nordvall, att
ändtligen den 14 Augusti 1800 det första fartyget
gick genom slussarne.

Kanalen, som börjar i elfvens lugnvatten vid
Kafvel-dammen ofvanom* Gullöfallet, är ledd öster om
fallen, till

största delen sprängd genom berg, och äger,
då han uppnått den lilla Ähersjö, en längd af
3,300 alnar. Denna sjö har en längd af omkring 600
alnar. Från sjön leda fem, genom det höga Åkersberg
sprängda slussar, med tillsammans 72 fots höjd ned
till ett slags bassin - i Akersdal - af vidopass
400 alnars längd, från hvilken trenne slussar -
vid Alters-vass - utgöra kanalenso återförening
med elfven.

Slussarne genom Åkersberg - vanligen blott kallade
»Bergets slussar?» - bilda kanalens märkvärdigaste
och mest pittoreska parti. Tätt utmed kanten af och
ofvanpå en af de lodräta klippväggarne är uppförd
en liten belvedére, från hvilken man har en präktig
utsigt öfver det herrliga landskapet, öfver de
djerfva, med en rik växtlighet kransade branterna
och ned i de genom konst frambragta svindlande djupen.

Tretio år efter seglatsens första början på
Trollhätte-kanalen kom Plåtens storverk (Göta kanal)
och gjorde en ombyggnad nödvändig. Kanalen vid
Trollhättan var både smalare och grundare, än Göta
kanal, och slussarne kunde så väl med afseende på
konstruktion som beskaffenheten i öfrigt ingalunda
tillfredsställa fordringarne af den betydliga
trafik, som sammanflöt från Göta kanal och Yenerns
handelsområde å ena och från Yesterhafvet från den
andra sidan.

Efter flera men fruktlösa försök att bilda ett nytt
bolag öfvertog handelshuset Schön & C:i i Stockholm
år 1837 arbetet med anläggningen af ny slussled mot
att bolaget ostördt skulle äga såväl den nya delen
som ock Trollhätte gamla kanal, uppbära afgifterna
för all frakt på Göta elf, åtnjuta arrendet för
Edets sluss och 85 procent af Trollhätteupp-börden
för fartyg gående till eller kommande från Göta
kanal, samt årligen i tjugofem år från handels-
och sjöfartsfonden uppbära 90,000 rdr. Häremot var
bolaget skyldigt att inom sju år, i enlighet med ett
af öfverste Nils Ericson uppgjordt förslag, ombygga
kanalen till 10 fots djup vid lägsta vattenståndet
och att göra de nya slussarne minst 120 fot långa
samt 24 fot breda i portöppningarna.

Det behöfver ej sägas, åtminstone icke dem, som
sjelfve besökt Trollhättan, att utförandet af detta
verk fordrade en förmåga af mer än vanligt mått,
helst den äldre slusslinien icke fick rubbas och
man för denna redan valt den tjenligaste sträckning,
som stod att uppleta på den kuperade terrängen. Men
hvad som torde vara mindre bekant och som ej är
det minst anmärkningsvärda är, att det var första
gången i vårt land, som ett så vidt omfattande
arbete fullbordades på bestämd tid och till den
beräknade kostnadssumman. Arbetet började 1838 och den
högtidliga invigningen försiggick den 4 Juli 1844,
då de tre öfversta slussarna fingo namn af Prins
Oscar Fredriks, de fyra mellersta af Prins Gustafs
och de fyra nedersta af Kronprinsen Carls.

De nedersta afo dessa slussar gå i jemnbredd med de
äldre slussarna vid Åkers vass, hvarefter de mellersta
från den förut nämnda bassinen, för att kunna kringgå
Bergets gamla slussar, vända sig åt ett annat håll än
dessa; derefter vidtager ett kanalstycke, som går i
riktning mot Åkerssjö, så att slutligen de öfversta
slussarna utmynna i sjön tätt bredvid de gamla.

Om bevis behöfdes, är den nu varande Trollhättan
ett sådant på huru en lättad samfärdsel förmår
att framkalla och underhålla det industriela
lifvet. Platsen, som för tretio år sedan var af föga
betydenhet, framställer i dag ett af dessa folkrika,
rörliga och idoga samhällen, för hvilka många af våra
svenska småstäder måste träda i skuggan. Sedan 1855
är Trollhättan, som förut tillhörde Gärdhems socken
af Tunhems pastorat, en egen församling med en efter
ritning af Edelsvärd uppförd kyrka i götisk stil. På
platsen finnas flera industriela anläggningar:
skeppsvarf, docka, qvarnar, sågverk, oljeslageri,
mekanisk verkstad, pappersmassefabrik, pappersbruk
m. m.; dessutom post- och telegrafstation, läkare,
apotek, bankafdel-ning, folkskolor, en slöjdskola
för flickor, en läseförening med eget bibliotek,
en arbetareförening af omkring femhundra medlemmar
med egen musikkår, sjuk- och begrafningskassa, en
konsumtionsförening, flera handlande, handtverkare
af alla yrken o. s. v.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:39:29 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1876/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free