- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 15, årgång 1876 /
212

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett kapitel om fruktan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

212

sätter vårt blod i frisk rörelse och värmer det så,
att det strömmar lif vande och välgörande genom
ådrorna. Om vi lifvas af mod, äro vi glada midt
i striden och faran, känna oss helt upprymda -
riktigt friska!

Med fruktan är det alldeles omvändt. Den oroar och gör
oss missmodiga. Yi känna den såsom något tryckande,
obehagligt, ja rent af som ett illamående. Den
förslappar våra nerver och muskler och bleker
ansigtets färg - »blek»? fruktan heter det ju
äfven - ja, drifven till sin spets kan den till
och med försätta i vanmakt. Fega naturer lefva
i beständig oro liksom det darrande asplöfvet;
de vackla beständigt mellan fruktan och hopp, och
detta vacklande skadar deras kroppstillstånd och
synnerligast nervsystemet. Den rädde ligger beständigt
på fruktans pinbänk. Allt förskräcker honom, hvarje
ankommande bref öppnar han med oro och tvekan, det
kunde ju innehålla ledsamma underrättelser! –"Hör
ni inte steg i trappan ? » frågar han. »Hvem var det
som gick i porten? Hvem kan det vara? Hvad kan han
vilja?w Ett sålunda upprördt

och oroligt sinne härrör stundom af
skuldmedvetenhet. Alla de som hafva något på samvetet
skola snart få ett försagdt och ängsligt väsen, om de
icke redan af naturen äga det De rädas för upptäckt
och straff. De känna, att de icke våga fritt slå upp
ögonen bland sina med-menniskor och draga sig skyggt
undan för dem.

Ett af de bästa medel mot fruktan är derför en otadlig
vandel. Den, som håller sitt samvete fritt, den som
gör sin pligt, han kan äfven utan fruktan visa sig
bland menniskor. "Den dygdige gör rätt och fruktar
för ingen.» En smula ödets gunst kan jemväl bidraga
att höja vår sjelfkänsla. Liksom ett hurtigt och
förtröstansfullt sinne kedjar lyckan vid sin vagn,
så stärker också tvärtom lyckan modet hos oss, under
det motgångar, till och med oförvållade, göra oss
modfällda och helt och hållet förlama oss. »Ju flera
olyckor som träffa mig», säger Rousseau, »desto
räddare blir jag.» Upprepade motgångar försvaga
hos oss tron på vår goda stjerna och med detsamma
vårt mod.

Liksom lyckan kan äfven det förtroende, som andra
menniskor sätta till oss, förhöja vårt mod. »För
att göra lycka», yttrade en fransk talare, »har jag
behof af mina åhörares goda tanke.» Många menniskor
blifva alldeles förlamade till själen, då de befinna
sig gent emot öfverlägsna personer, eller sådana,
som icke vilja tro på deras begåfning.

Ett öfvermodigt, obändigt sinne är källan till många
förbrytelser; det ingifver förakt för menskliga
lagar och andras rätt. De flesta tjufvar, mördare
och röfvare hafva varit be-gåfvade med dylikt
öfvermod. Men äfven fruktan förleder

"Bergets slussar" vid Trollhättan - sedda nedifrån.

(Teckning af G. S. Hallbeck.)

till mångahanda felsteg. Man kan iakttaga detta
hos barn, som mestadels blott genom fruktan föras
in på lögnens väg. »Jag har aldrig’ljugit annat än
af fruktan», tillstår Rousseau. Fruktan för riset
hos barnen och fruktan för skammen hos fullvuxna
drifva lögnen upp på läpparna-, och är denna en gång
beträdd, så leder den snart nog till syndens och
brottets labyrint. Fruktan att förlora medmenniskors
gunst eller ådraga oss deras missnöje ingifver oss
sträfvandet att gentemot dem visa oss förekommande
och eftergifna. Detta leder till kryperi och falskhet.

Å en annan sida kan fruktan dock äfven vara underlaget
för många dygder. Den skyddar oss mot att öfverlemna
oss åt den djerfhet, fräckhet och det öfvermod,
hvartill ett allt för stort öfverflöd af mod lätt
urartar. Den alstrar försigtighet.

Den är nära beslägtad med saktmod, långmodig-het,
mildhet och blygsamhet, hvilken sednare egenskap
oftast förblandas med klenmodighet. Den klenmodige
är benägen att respektera andra, deras fordringar
och önskningar. När ingenting annat leder honom, så
uppehälles han af fruktan på pligtens väg. Han Of ver
skattar icke sin förmåga och för-häfver sig icke. De
dygder, med hvilka räddhågan står i förbindelse,
finner man således företrädesvis hos det qvinliga
könet, och om man utrotade all rädsla hos det täcka
könet, så skulle man samtidigt angripa och skada många
af deras behagligaste egenskaper. Rädslan står i så
nära sammanhang med qvinnornas väsen och karakter,
att en lättskrämdhet, som man skulle tadla hos mannen,
i stället länder de förra till beröm. Rädslan är
ej heller en sådan plåga för qvinnor na som för
männen. De öfverlemna sig deråt nästan utan all
blygsel. Om en spindel kryper emot dem, uppgifva de
ett anskri, men utan att rodna. De åskådande herrarne
skratta blott deråt, och om det gjordes rätt näpet
och täckt, fick den unga damen må hända en kyss på
köpet, under det vi, om en karl gjorde något dylikt,
skulle vända oss bort med förakt. Rädslan är naturlig
hos qvinnan, och det naturliga förefaller oss icke
vedervärdigt. Alla de oarter deremot, till hvilka
ett modigt sinne understundom leder: framfusighet,
oblyghet, förolämpande stolthet och öfvermod,
framträda hos en qvinna synnerligen oangenämt, emedan
de stå i strid med hela hennes naturliga väsen.

Men den hos qvinnan medfödda ömheten, denna allt
uppoffrande kärlek hvaraf hon är mäktig, alstrar ock
en bäfvan och fruktan hos modern vid omsorgen för sitt
barn, som städse gifver hennes moraliska instinkter
en viss spänstighet och som understundom kommer henne
att utveckla ett hjelte-mod af den mest upphöjda art.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:39:29 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1876/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free