- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 15, årgång 1876 /
234

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gaëtas citadell - Ur skogslifvet -m. - Buddhaistiska "relikgömmor". Svante

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

234

går man längre tillbaka i tiden, finner man, att Gaéta
har många minnen af samma art, som de nu nämnda. En
gång förut har en påfve sökt skydd inom dess murar,
och många gånger har Gaéta uthärdat belägringar,
som blifvit ryktbara i krigshistorien. Så 1712, då
östérrikarne först efter att hafva skjutit 20,000
kanonskott oeh inkastat J ,400 bomber lyckades
taga Gaéta från dess lilla besättning af 2,400
spaniorer. 1806 måste Joseph Bonaparte, Napoleon
I:s broder, använda hela sex månaders belägring,
innan fästningen föll i hans händer.

Storartade krigiska minnen är det således, som i
främsta rummet väckas till lif vid nämnandet af
Gaéta, hvars namn ock har att skryta med en ålder,
som går tillbaka till sagans dunkel. Enligt Virgilius
skulle nämligen Cajeta - namnets latinska form -
vara uppkalladt efter JEneas* amma, som följt honom
ända hit på hans långa färd. Säkert är emellertid,
att Gaéta täflar med sjelfva Kom i ålder, och var
under kejsartiden en omtyckt sommarvistelseort för
förnäma romare.

Staden Gaéta, som synes till venster på illustrationen
- för öfrigt i våra dagar föga betydande - hyser
också flera minnesmärken från den romerska tiden,
såsom lemningar af teatrar och af en cirkus; och inom
kastellet ser man ännu grafvården öfver L. Munatius
Flancus.

Samma egendomlighet i dess läge, som gjort Gaéta
till en stark fästning, gifver det också förmånen
af ett herrligt klimat, då den höga landtungan från
nästan alla håll omfläktas af svalkande hafsvindar,
utan hvilka värmen under sommarmånaderna skulle blifva
allt för tryckande.

Att Gaéta erbjuder betraktaren pittoreska vyer,
derom kan vår afbildning gifva en föreställning;
lägg dertill hvad bilden blott kan gifva fantasien
tillfälle att ana: färgprakten af denna tafla i
verkligheten, den högblåa himmelen, det ej mindre
praktfulla hafvet och växtlighetens grönska, skiftande
i olika nyanser, allt efter som den utgöres af oliver,
oranger eller så många andra Floras barn, som lockas
till lif af Italiens varma sol.

TJ*»

) yst låg skog och mark i natten, Månen mellan
molnen log, Dimman ifrån insjöns vatten Sakta öfver
ängen drog.

Haren dansade i måneri, Mätt på bark och q vist ar
re’n, Ugglan sneglade på fånen, Der hon vred sig på
sin gren.

Kom så borta öfver näset Räfven, smygande på tå,
Svansen släpade i gräset, Ögat bortvändt då och då.

Än han kr.öp på alla fyra, Än han hvilade en stund,
Medan haren’ i sin yra Hoppade kring kullens rnnd.

Jösse dansar, Mickel smyger, Ke’n bak närmsta snår
han var, Då från trädet ugglan flyger Och med skrän
kring skogen far.

Och så skyndar haren äfven Pilsnabbt öfver sten och
barr. Och då skriar misslynt räfven: "Det var bara
jag, din narr!»»

den fantastik, allt det drömmeri, som tillhör
den töckniga medeltiden, jemte många af de
för denna tidsålder egendomliga plägseder och
föreställningssätt, hvilka, belysta af den nyare
tidens skarpa dager, förekomma betraktaren så
underliga och sällsamma, öfverträffas dock vida af
hvad det fjerran Österlandet, det i allt så sagolika
Indien härutinnan erbjuder. Sålunda lemnar ensamt
helgondyrkandet och det dermed förbundna relikväsendet
ett bjert exempel härpå, hvilket ock närmare torde
framgå af hvad nedan anföres.

Det torde ej kunna nekas, att de flesta religiösa
bekännelser, som under vexlande tider och förhållanden
och bland skilda folk gjort sig gällande, städse haft
det gemensamt, att någonting sannt utgjort sjelfva
kärnan; om ock en yttre om-klädnad - en omklädnad,
som understundoni antagit de mest förvirrade och
vidunderliga skepnader - kunnat göra dem sinsemellan
mycket olika.

Bestridas kan ej heller, att kulten i det uråldriga
Hindustan, trots allt det fantastiska bisarreri som
den äger, erbjuder äfven mycken poetisk skönhet, många
sanna och upphöjda tankar, samt ibland symboler,
hvilka, rätt skärskådade, hafva både en djup och
ädel betydelse. Emellertid våga vi icke försöket att
tränga djupare in i den fantasmagoriskt slingrande
labyrinten af hinduernas religiösa åskådningar - en
gudaverld med, som det säges minst 330 millioner gudar
af olika grader och egenskaper - utan vilja vi blott
i viss mån beröra Buddbaismen - den religionsform
som reformerande uppträdde gent emot den urgamla
Brahmaismen -; beröra något af det som kan äga ett
närmare sammanhang med den egentliga uppgiften för
vårt kapitel: att göra några meddelan-

den i anledning af de indiska byggnadsmonument, som
utgöra ett slags relikbevarare eller »relikgömmor».

»Först med Buddhas uppträdande», säger Ltibke,
»uppväcktes den indiska folkanden till ett högre
tillgodogörande af sin existens. Brahmaismens
förvirradt fantastiska religionssystem blef störtadt,
Hinduns hela gudahimmel förstörd, och en ny lära
grundad på en rent mensklig moral.» Till denna
allmännare karakteristik af den nya och gamla lärans
förförhållande till hvarandra må tillfogas åtskilliga
detaljer:

Buddhaismens stiftare, Gautama, med tillnamnet Buddha
(den vise) föddes - vid pass ett halft årtusende
före Kristus .- i nordindiska provinsen Magadha (nu
Behar) och var en son till Suddhodana, konungen af
Magadba. Med en furstlig uppfostran förde Gautama i
början ett gladt och njutningsrikt lif, men sedan han
uppnått en manligare ålder kom han att uti en by få
skåda befolkningens nöd derstädes, och när han så vid
en lustfärd möttes af en sjuk, en gulle och ett lik,
försjönk hän i tankar öfver det onda i verlden och
fattade då det högsinnade beslutet att afstå från
tronen - lära känna men-niskornas nöd och försöka
att lindra den.

Men enligt myten är Buddha den till kött blifne
(men-niskoblifne) Yischnu (»upprätthållaren»), den
mellersta guden i den indiska Trimurti, treenigheten
- de tvenne andra gudarne äro Brahma (»skaparen»)
och Schiva (»förstöraren»). Såsom en blixtrande,
femfärgad ljusstråle ingick Vischnu genom en skön
qyinnas eldiga öga och framkom åter, en liten pilt,
ur hennes högra armhåla. Han växer till, fortgår i
skönhet och gudarne ledsaga och tjena honom på hans
stig; men de lemna honom när pröfningens tid kommer,
och Buddha står då ensam gent emot brånadens furste,
Mara, frestaren i denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 31 04:41:33 2014 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1876/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free