- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 15, årgång 1876 /
239

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Termiterna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

de tropiska länderna, der en yppig natur öfverallt
mångfaldigar källorna till lif och lifsuppehälle,
träffa vi en insekt, som, fastän knappt en half tum
lång, hotfull och fruktansvärd träder kolonisten och
odlaren till mötes och fot för fot bestrider dem
fältet. Det är ett fullt ordnadt krig, hvarunder
fienden inkräktar och förstör planteringar och
bostäder, ja hela byar: ett förbittradt krig, der
menniskan måste uppbjuda alla sina resurser och der
hon likväl ofta måste vika.

Dessa ihärdiga, fruktansvärda fiender äro de
"hvita myrorna» eller termiterna; alla resandes
berättelser hafva förenats i beundrande skildringar
af deras konstfulla byggnader, men jemväl i hardt när
otroliga berättelser om deras förödande härjningar,
då de angripa menniskoboningar.

Termiterna göra så till vida skäl för benämningen
"hvita myror», som de i likhet med dessa insekter
lefva i samhällen och uppföra gemensamma byggnader
samt vidare på grund deraf, att inom vissa samhällen
jemte köndjur förekomma vinglösa och ofruktbara
individer; men härmed upphör också likheten,
enär termiterna så väl genom sin form som genom
ofullständig förvandling skilja sig från myrorna,
hvadan de äfven hänförts under en annan ordning än
dessa, eller till s. k. Rätvingar (orthoptera).

De hvita myrorna lefva, såsom vi nämnt, tillsammans
i stora samhällen; men inom dessa samhällen träffa
vi flera olika klasser, hvilka hvar för sig hafva
sin vigtiga rol att fylla och helt säkert nöjdare
och villigare sköta sina åligganden, än fallet är
i den bästa menskliga mönsterstat. Man kan i en
stack träffa ända till 12 olika slags larver och
termiter; olikheterna mellan några af dem äro dock
så oväsentliga, att vi kunna fördela dem i följande
hufvudgrupper:

a) Arletare, som äro vinglösa, försedda med
föga utbildad mellankropp och endast anlag till
könsorganer;

b) Soldater, som äro större och hafva
längre hufvud, ända till hälften af hela kroppens
längd; griptänderna eller mandiblerna äro hos dem
mycket stora och starka - äfven soldaterna äro
könlösa, ehuru man jemväl hos dem funnit anlag till
fortplantningsorganer;

c) Bevingade imagos, hanar och honor; de uppehålla
sig i stacken endast till dess de blifvit fullt
utbildade, då de, efter att hafva fått vingar, svärma
ut och bilda nya kolonier.

d) Kung och (brottning kallas de termiter, som
besörja fortplantningen. Kungarne skilja sig till
det yttre från den ofvan beskrifna imago blott genom
en något tjockare kropp och frånvaro af vingar-,
drottningarne, likaledes vinglösa, äro föremål för
hela samhällets hopp och hafva sig anförtrodt, att
genom oaflåtlig äggläggning hålla detsamma
vid makt. De äro nästan ingenting annat än
stora äggsäckar, verkliga ägg-läggningsapparater
och af en häpnadsväckande fruktsamhet. Då deras
abdomer äro uppsvällda till sin rätta storlek hafva
de icke mindre än 2000 gånger så stor volym som
förut; djuret kan då icke ens släpa sig fram, utan
måste blifva liggande. Äggläggningen försiggår
med sådan snabbhet, att en enda drottning hinner
lägga sextio ägg i minuten - åttiotusen på dygnet!
Och dermed skall hön, enligt Smeatman, med få afbrott
kunna fortgå i fyra runda år.

Hvad nu angår termiternas handel och vandel i
allmänhet, så står fast, att manliga och qvinliga
fortplantande individer, arbetare och soldater
samtliga tillhöra en stat, som bor och bygger under
ett gemensamt tak. Bostäderna äro sockertoppformiga
käglor af tio, ja ända till tjugo fots höjd; man
räknar stundom tretio till fyrtio dylika käglor på ett
afstånd af tre- eller fyrahundra steg från hvarandra,
så att de, sedda på långt håll, likna en hel by.

Arbetare och soldater jemte en drottning finnas alltid
i en sådan stack, de bevingade hanarne och honorna
blott tidtals, i tropikerna strax före regntidens
inträde. Så snart de nämligen äro utvecklade och
det blir trångt i bostaden, börja de svärma. Detta
försiggår på natten eller under kulna, fuk-

tiga aftnar. Då höja de sig i form af pelare Öfver
marken och erbjuda en verkligen spöklik anblick när
man i skymningen ser dem dansa omkring som ett hvitt
moln, hvilket oupphörligt vexlar gestalt.

Men denna tid på kärlekens vingar är lika kort som
den är ljuf. Med första solskensdag har hela den
vilda bröllopsfesten en ända, och med vissnade brutna
vingar falla de svärmande termiterna ned på marken,
ett rof för otaliga fiender, myror, spindlar, ödlor,
grodor och flädermöss, hvilka öfverfalla dem som
glupande ulfvar. De få som undkomma oah hvilka nu
upptagas af kringströfvande arbetare blifva konungar
och drottningar i nya kolonier, der de ej dröja att
sörja för slägtets snabba tillväxt.

Arbetarne och soldaterna, måhända äfven deras mera
utvuxna larver, äro oupphörligen i rörelse för att
skydda och skaffa näring åt dem som icke sjelfva
kunna söka sig sådan; de bära äggen omkring till
stackens olika rum, reparera upp-ståndna skador,
bereda de svärmande tillfälle att beqvämt utkomma ur
stacken o. s. v.; om soldaterna äfven äro behjelp-liga
vid tillredandet af föda åt drottning och larver,
är icke bevisadt, ehuru många antaga så. Visst är,
att de bilda en slags skyddsvakt ’för de andra
fullkomligt värnlösa kamraterna. Hugger man hål på
en stack, så försvinna arbetarne ögonblickligen,
men i deras ställe framsträcka tusentals soldater
hotfullt sina hufvuden i öppningen, bita ursinnigt
omkring sig och låta höra en gnisslande ton, hvilken
skall åstadkommas derigenom, att de slå tillhopa
käkarne. Efter någon tid våga sig arbetarne åter fram
under beskydd af sina väktare och hasta att åter
tillsluta öppningen. Begynnande vid öfre kanten,
klibba de lerboll vid lerboll, som de forsla fram
med munnen och fukta med spott.

Yid byggandet tillgår sålunda, att det ena lilla
tornet uppföres bredvid det andra, hvarefter
mellanrummet fylles och bildar bas för ett nytt
torn. I hvarje torn lemnas en håla, hvilken
tjenar såsom väg till det inre af kullen och
dessutom underhåller en fri förbindelse inom
byggnaden. Materialet består företrädesvis af
lera, som hopknådas med tillhjelp af insektens
spott. Fastheten hos dessa lerbyggnader är så
betydande, att de kunna bära flera personer, än som
kunna ställa sig på desamma, och tre arbetare behöfva
tre timmar för att kunna fullständigt öppna en sådan
kulle. Dessa byggnader, som i och för sig sjelfva
ingalunda äro oansenliga, kunna i förhållande till
sina byggmästare kallas ofantliga: pyramiden vid Gizeh
är icke mer än ni tio gånger menniskans höjd, men en
vanlig termitstack öfverträffar mer än 500 gånger sin
byggmästares längd. Det vill säga så mycket som att
om vi skulle gifva förhållandevis samma höjd åt våra
hus, som termiterna åt sina, så skulle vi bygga dem
fyra eller fem gånger högre än den högsta pyramiden.

Om man borttager gräs och qvistar omkring stackens
fot, så upptäcker man en mängd betäckta gångar eller
ler-rör till närstående trädrötter o. s. v. De
hafva till en början tolf tum i diameter, men
blifva småningom smalare och förgrena sig vid
andarne. Öfverallt, der förbindelse med stacken är
afbruten, visa sig fördjupningar, som bilda ingång
till hål-vägarne.

Alla dessa vägar utmynna i stacken uti salar,
hvilka uppbäras af lerpelare, som äro fast fotade
i stackens grund. Pelarne bära en mängd båghvalf,
inrymmande de kungliga gemaken, äggcellerna och
öfriga förrådsrum. Käglans yttermur består af en
lervägg af en half till en och en half fots tjocklek
och innehåller celler, hvalf och gångar, som stå i
förbindelse med hvarandra, dels gående från basen
till spetsen, dels förmedla samfärdseln med den inre
domen. I käglans midt, men dock tillräckligt högt
öfver marken för att ej kunna nås af vattenståndet
efter häftiga regn, är det kungliga brudgemaket
beläget, omgifvet af andra rum. Här har drottningen
jemte gemålen sin bostad, och allt är redo för att
i angränsande celler mottaga de talrika äggen. Der
ofvanför ligga »magasinerna».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:39:29 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1876/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free