Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett häftigt lynne. Wilhelm Aurell - Basaltklippa på ön S:t Helena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
ifrån oss orsakerna till allt det icke rätta,
sanna och goda, vi uträtta, så hafva vi dock litet
svårt för att kunna »smussla» ifrån oss ansvaret
derför inför Gud, inför eget samvete och inför våra
medmenniskor. Eller hur? -
Från mildhetens och öfverseendets kärleksfulla läppar
har jag ofta hört uttrycket: "den, som har ett häftigt
lynne, är alltid så god.» - Hm! - För min del tycker
jag, att han är så måttlig den der godheten, som
liknar katt-tassen, hvilken den ena stunden smeker
silkeslent och nästa oberäkneliga ögonblick klöser
hjertlöst med de under smekningen för tillfället
indragna klorna.
Uti ett häftigt lynne ligger den mest oinskränkta
egoistiska despotism, hvarmed jag dock icke menar så,
som skulle den person, hvilken har ett häftigt lynne,
alltid vara oinskränkt egoistiskt despotisk, nej,
visst icke, utan blott när
Vilddjuren, såsom lejonet och björnen, gå icke gerna
löst på den, som lugnt och djerft blickar dem i
ögonen; men springer man för dem, då är man såld.
Att ett häftigt lynne skall vid tilltagande äldre år
af sig sjelft »gifva med sig» är lika naturligt, som
det, att bruset af en fors måste »dra in på staten»
i mån af dess källas utsinande.
Och för öfrigt, om ett häftigt lynne har florerat
i till exempel sina femtio år, så kan det hafva
florerat mer än nog, »sig sjelfvom till straff och
androm till varnagel».
Förr i verlden hörde det till »goda tonen», åtminstone
i småstäder och på landsbygden, att alla »herremän»,
ju högre desto värre, såsom exempelvis läkare,
postmästare, militärer, kronofogdar, häradsskrifvare,
länsmän och »patroner», ja, till och med sjelfva
presterna, hade ett häftigt lynne gentemot allmogen;
men - »den gubben går inte» nu för tiden.
Basaltbildning på ön S:t Helena.
(Se tillhörande artikeln, sid. 246.)
det häftiga lynnet visar sig, när katt-tassens klor
äro utdragna för att hämnas, straffa, om ock aldrig
så orättvist. Personer med häftigt lynne äro vanligen
fulla af de mest förvånande motsatser. Den ena gången
»spelas» (dock med »känsla och öfvertygelse») djefvul
och den andra gången (på enahanda sätt) engel, vare
sig nu, att den spelande rör sig på verldsteatern uti
siden- och sammetsfotabonader eller i ett par gamla
tunga träskor.
För dem, som antingen »för husfridens skull» eller af
annan orsak bemöta ett häftigt lynne äfven under dess
sansade Ögonblick, med ständig absolut undfallenhet,
må jag påpeka det psykologiska faktum, att, ju mera
despotismen finner sig åtlydd och fruktad, desto mera
tilltar den i styrka och omfång.
Att ett häftigt lynne under sitt ras aldrig uträttat
och aldrig kommer att uträtta någonting hvarken godt
eller stort här i verlden, derom äro vi säkert alla
ense, utan vidare »diskussion».
Från och med det minsta lilla kräk på jorden och till
och med menniskorna fästa vi oss vid, behandla, hålla
af, hysa förtroende, aktning, vänskap och kärlek för,
allt efter som de icke visa ilska eller ett häftigt
lynne. Ej sannt? - Detta bör hvarje menniska genom
egen erfarenhet veta och följaktligen äfven den,
som har ett häftigt lynne. Men det oaktadt är ingen
mera mån, än just den, som har ett häftigt lynne,
om sin omgifnings förtroende, aktning, vänskap och
kärlek samt uppoffring. Ägaren eller ägarinnan af
ett häftigt lynne är, jag kan icke säga annat än dum
och anspråksfull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
