- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 15, årgång 1876 /
246

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett häftigt lynne. Wilhelm Aurell - Basaltklippa på ön S:t Helena

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

246

nog tro, antaga och såsom skyldighet fordra, att
det häftiga lynne, som denne eller denna sjelf på
inga vilkor fördrager hvarken hos djuren eller sina
medmenniskor, skall anses såsom alldeles ingenting,
såsom »skulle det så vara» utaf omgifningen och
alla dem, som blifva utsatta för det häftiga
lynnet och särskildt de allra närmaste. Är det
inte en omdömesförmåga värd att sätta i Litanian? -
Visserligen kan emellanåt det häftiga lynnets ras
gifva nödvändig anledning till en liten närmare
»förklaring» vederbörande emellan, då ju icke sällan
förlåtelse, öfverseende, ursäkt begäres och erhålles;
men kanske ofta, innan ännu solen gått ned samma
dag, börjas enahanda »spektakel» igen, med alla sina
särskilda akter: raset, slappheten och förlåtelsen. -
O! hvilket lif i hvardagslag för både den som har,
och de som äro utsatta för ett häftigt lynne!

I sednare, hafven I gjort något ondt - ni hafven väl
det, kan jag tro, likasom vi alla - så hafven I straff
nog, åtminstone intill dess ni hunnit blifva »härdade»
för att icke säga förhärdade.

Dock må jag härvidlag erinra om, att hvad man kallar
att vara olycklig eller lycklig icke beror på hvarken
hur allting är eller hur det visar sig, utan på hur
hvar och en för sig uppfattar det.

För eder, I, som hafven ett häftigt lynne, kan jag ej
underlåta i förtroende omtala, det den alltid gifna
följden utaf edert häftiga lynne ibland eder omgifning
blir, att densamma från den äldste till den yngste,
»ingen nämnd och ingen glömd», städse »smiter» för
eder, handlar bakom eder rygg så, att I aldrig fån
reda på mer af hvad som rör eder, edert hus och de
edra, än det, hvilket tid och omständigheter göra
omöjligt att dölja eller förtiga, hvartill också komma
några små osanningar då och då – »till husbehof»,
så kallade »nödlögner». Hållen till godo! - »Som man
kokar, får man äta».

Nog kan man hålla af eder, det är inte farligt;
man skall ock känna behofvet af att gråta vid eder
sjuksäng och sörja

innerligt vid eder graf; men - saknaden af eder efter
eder död skall vara ganska måttlig.

Eådfrågen erfarenheten!

Slutligen beder jag samtliga mina ärade läsare och
läsarinnor: dragen icke på munnen, len icke allt
för mycket, då jag nu säger, att ett häftigt lynne -
smittar. Så är dock förhållandet, men icke på grund
af något materielt contagio (smittoämne) utan genom
- exemplet. Emottagligheten för »smittan» utaf ett
häftigt lynne är dock störst hos barn och ungdom.

Hur mycket ondt har ej ett häftigt lynne åstadkommit
och åstadkommer! - För detsamma har aktning,
tillgifvenhet samt vänskap försvunnit och kärlek
slocknat emellan makar, emellan föräldrar och barn,
emellan syskon och emellan menniskor, hvilka annars
kunnat och bordt förljufva hvarandras lif, kanske
ofta tungt nog ändå.

Yäl finnas menniskor, och de flesta äro sådana, som
både kunna, gerna vilja och anse sig skyldiga förlåta
allt, och följaktligen äfven ett häftigt lynne,
synnerligast inom egen familjkrets; likväl kunna
finnas de, till och med mest ibland de nu påpekade,
hvilka blott en enda gång förnärmade, sårade djupt
in i själen, väl förlåta allt, men glömma intet.

Dessutom - orkan på orkan sönderrifver lätt nog
till sist helt och hållet ständigt lappadt segel af
bästa duk.

Lifslånga samvetsqval hafva väl mera än en gång
varit och komma ock att blifva en’följd utaf ett
häftigt lynne.

"Många år få gälda, hvad stunden brutit." -

Hur tungt går icke allt, då ett häftigt lynnes
oförmodade åska ständigt framkallar moln på
hvardagslifvets himmel, ägde vi ock all denna verldens
herrlighet för öfrigt!

Och hur lätt åter går icke allt såväl i det enskilda
som offentliga lifvet, då vi få arbeta i ostörd frid
under vänlighetens hägn.

Låtom oss derföre komma öfverens om, att aldrig,
»det vill säga nästan aldrig», göra lifvet tungt för
oss sjelfva eller andra genom ett häftigt lynne!

Wi.lh.elm Aurell.

Basaltklippa på ön SJ:t Helena»

Lögst få, om ens några bergarter förete så omvexlande
och så egendomliga bildningar som den lavaart, hvilken
vi känna under namnet basalt. Visserligen hafva nästan
alla basaltbildningar det gemensamt, att den grå-
eller blåsvarta klippmassan utgöres af tätt intill
hvarandra ställda pelarlika prismer. Men redan denna
egendomlighet är högst anmärkningsvärd och dessutom,
hvilken mångfald se vi ej i dessa prisniers ställning,
då de än bilda lodräta pelarrader såsom på ön Staffa
och uti »Jättarnes väg»» på irländska kusten, än
sprida sig såsom stjelkarne i en bukett, än lagra sig
i vågrät ställning, såsom fallet är här. Denna klippa
är en af de egendomligaste geologiska formationerna
på ön S:t Helena. Hennes höjd är mer än sextio fot
och klippans högresta smäckra form har förskaffat
henne namnet »Skorstenen», ehuru hon snarare liknar
en skyhög vedstapel. Prismerna ligga radade vågrätt;
de äro sexsidiga men med svagt afrundade kanter och
i det närmaste så tjocka som grofva vedträn.

En ytlig betraktare skulle vid anblicken af en dylik
klippa nöja sig med att anse henne såsom en lek af
naturen, en af dessa nyckfulla bildningar, som endast
kunna förklaras såsom verk af slumpen. Men med en
smula eftertanke är det likväl icke svårt att göra
sig ett begrepp om huru det sällsamma monumentet
bildats. Man upptäcker till en början, att stapeln
nere vid basen sammanhänger med en mur, som likaledes
ser ut som en stapel, fastän mycket lägre och delvis
nedbruten till hafvets nivå; man kan nu lätt tänka sig
det hela såsom en enda lång mur, hvilken rasat utefter
hela sin längd i jemn-höjd med hafsytan och blott på
ett ställe lemnat en smal pelare qvarstående. Detta
är en företeelse, hvarpå man ofta ser exempel bland
gamla ruiner. Första frågan blir då att förklara,
hvarföre muren blifvit på detta sätt raserad. Hafvet

ger oss denna förklaring, hafvet, som oaflåtligt
slår emot dess fot och som utan tvifvel förr eller
senare skall fullborda sitt förstörelseverk genom
att uudergräfva den sista spillra som höjer sig öfver
dess yta - denna förklaring är så tillfyllestgörande,
att någon annan näppeligen kan behöfvas; det är
nog att tillägga, att hafvet sedan långliga tider
varit sysselsatt med detta samma arbete, som vi nu
se det fortsätta vid hvarje inträffande storm. Den
andra frågan blir, hur muren uppstått. Undersöker man
klipporna vid denna punkt af öns strand, så finner man
att de till hela sin höjd genomskäras af en i sjelfva
berget insprängd basaltgång, eller med andra ord,
man kan der tydligen spåra en genom berget gående
klyfta, uti hvilken basalten, i form af en smält
massa, inträngt ur jordens innandömen. Man kan då
lätteligen fatta, hurusom basaltmassan, under det den
stelnade i denna klyfta antagit formen af en lång
mur; likväl så, att den ursprungligen ej stod fri,
utan inbäddad som en grundmur uti det omgifvande
lösare berget. Nu bortsköljde hafvet till en början
det omgifvande berget, emedan detta var betydligt
lösare, än basalt-klippan, och på så vis vardt hela
basaltväggen blottad, ungefär såsom när den kallnade
gjutmassan befrias från den omgifvande formsanden.

Återstår att förklara den egendomliga horisontala
pelar-bildningen: Denna företeelse är ingenting annat,
än det fysiska resultatet af lagarne vid basaltens
afkylning. När lavamassan stelnar, afdelar den sig
i prismer, på hvilkas yta afkylniogen fortsattes
- dervid tillgår så, att när en basalt-massa
intränger vågrätt, så blifva prismerna lodräta,
medan de deremot blifva vågräta, när basaltmassan
framträngt vertikalt. Denna basaltens fördelning i
prismer är icke någon verklig kristallisation, utan
en söndersplittring liknande den, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:39:29 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1876/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free