Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Trädgården i Göteborg. -x-
- På rekognoscering. F. Barthelson
- Dansk och Svensk. Historisk-romantisk skildring från Blekinge, i året 1564, af Maximilain Axelson. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ställde, åt sig upplåten en ganska vidsträckt areal
af stadens mark, hvilken då var delvis ett träsk
och delvis en vattensjuk äng. Här skred man med
vanlig kraft till arbetet, och anläggningar gjordes
i ganska omfattande skala, för att uppfylla vilkoret
i öfverlåtelsen, att för stadens invånare här bringa
till stånd en promenadplats. Snabbt hafva träden
skjutit upp i den fuktiga och feta jordmyllan, och
deras kronor breda sig redan vida, bildande eftersökta
hemvist för luftens vingade orkestrar.
Under flere år fanns i den stora anläggningen intet
annat förfriskningsstäile, än ett tält, under hvilket
den törstige måste krypa in. Först sexton år efter
trädgårdens tillkomst öppnades en schweizeripaviljong,
hvilken invigdes på eftersommaren 1858. Den är uppförd
i en lätt och behaglig stil, men är för trång och måste
väl snart vika för påträngande knuffar och tillväxande
gästskarors kraf. På platsen utanför koncentrerar sig
gemenligen allt lifvet om qvällarne och middagarne,
då konsertmusik här utföres af Musikföreningens
skickliga kapell i den paviljong, som är uppförd midt
för schweizeriet.
Men ni är kanske trött vid promenaden genom
trädgården. Välan, vi slå oss ned under skuggan af
den yfviga linden der borta och njuta af vårt och
andras stilleben, den enda plats i Gröteborg, der
ett sådant tolereras, och af de hundratals välklädda
barnen, som springa omkring i hvirflande fläng och
dans, jublande i himmelens sky – och vi glömma för
en stund bort allt verldens buller och kif.
–x–.
*
På rekognosering.
Man skref Augusti. En tryckande dag
Satt herr kommissarien inne
Och slumrade till öfver Sveriges lag,
Men qvalmet vi också besinne!
Då kom der en yngling, så andfådd och blek,
Likt lammet som jagas af vargen,
Och redan i farstun han skälfvande skrek:
»Kumsarjen! kumsarjen! kumsarjen!»
Och herr kommissarien slog ögonen opp:
"Hvad? skogseld igen!" tog han ordet
Och reste så häftigt sin klotrunda kropp,
Att lagboken föll under bordet.
»Ack nej, herr kumsarje! väl värre än så:
Ett band af de hemskaste bofvar!
Och sjelfva herr grefven dem sett, hur de slå
Omkring Adelsholm sina lofvar.»
Så budet. Och när kommissarien fann
Det grefliga silfret i fara,
Han lade i hast sina kragstöflar an
Och samlade bönder en skara.
Och sålunda rustad »kumsarjen» nu gick
I trakten på rekognoscering.
Det låg något rysansvärdt barskt i hans blick,
Men rultande var hans marschering.
Re’n länge bland snåren de smugit så tyst
Och spanat så godt någon kan det,
Men intet de sett eller hört ens ett knyst
Utaf det förskräckliga bandet.
Ack, den ej försökt, på den mödan ej tror
Att strutta på hararnes vägar,
Och herr kommissarien gick långnäst och svor?
Då solen gick ned, som hon plägar.
Re’n månen gått upp, när man smög på en höjd?
Med spejande blick mellan träden,
Och sjelf kommissarien för hemgång var böjd,
Då något der skymtar bland säden.
Och fram stod af skälmar en trio rätt fin,
Som ned ibland rågen sig bäddat –
Då log kommissarien, man såg på hans min,
Det grefliga silfret var räddadt.
F. Barthelson.
*
Dansk ooh Svensk.
Historisk-remantisk skildring från Blekinge, i året 1564,
af Maximilian Axelson.
III.
Fienden för portarna! – Allmän uppståndelse.
Redan tidigt på morgonen den 2 September var det i
Rotnaby en stor uppståndelse. Många olika rykten
korsade hvarandra,- - det ena, meddelande, att
svenskarne redan befunno sig utanför stadens murar,
– det andra, att de väl ännu icke hunnit alldeles
så långt, men att de dock med all säkerhet vore i
antågande, hvilket var så mycket vissare, som flere
sagesmän visste att förtälja, det fienden med mord,
plundring och brand hemsökte en mängd ställen utefter
stora vägen från Lyckå till och med Listerby. Ja, det
fanns derom intet tvifvel vidare, då i daggryningen
flere hundra landtmän kommo flyende till staden,
för att der finna skydd åtminstone till lifvet, sedan
de nu blifvit beröfvade allt annat, till och med ett
tak öfver hufvudet. Hvilken oro detta skulle uppväcka
säger sig sjelf. Man såg också genast en stor del af
dem, som hade någon dyrbarare lösegendom eller reda
penningar i sitt hus, skyndsamt söka för dessa bereda
sig så säkra gömställen som möjligt, på det att när
den värsta faran vore öfverstånden, de åtminstone
skulle kunna hafva något i behåll, derest fienden
finge så stor framgång, att han kunde ödelägga deras
hus och hem. Men å andra sidan funnos der ock
många, som föraktade dylika försigtighetsmått.
Samtidigt med underrättelserna om fiendens härjningar
hade helt andra tidender erhållits, egnade att
upprätthålla modet och lifva till ett tappert motstånd:
Bref hade nämligen till stadens borgmästare ingått,
det visste man från säker hand, – bref, innehållande
de bestämdaste löften om snar hjelp från de
fältöfverstar, dem kung Fredrik beordrat att gå
svenskarne till mötes. Och dessutom ägde man en ej
så ringa sjelfförtröstan från förra årets fejd, då
man haft en hård dust med samma fiende att utstå,
hvarefter denne med oförrättadt ärende fått vända
deras både väl försvarade och väl befästade stad ryggen.
Emellertid hade borgerskapet i dag blifvit kalladt
att på rådhuset möta sina borgmästare, hvilka hade
högst vigtiga ärenden att meddela detsamma. Man
skulle der infinna sig redan vid soluppgången; men
innan daggryningen ännu framskridit så långt, att man
kunde rätt tydligt skönja föremålen, började stadens
invånare visa sig ute, hvarvid de flesta af dem först
begåfvo sig till vallarne och stadsportarne, för att
närmare förvissa sig om, huruvida fienden ännu vore
synlig, eller huru långt ifrån platsen han möjligen
kunde befinna sig, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:30:37 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1876/0253.html
