- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 15, årgång 1876 /
257

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenska folksägner. Upptecknade af G. Djurklou

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

^
Upptecknade af

1. Bose oeli I?rins.

Småland, Westbo härad.

Bosehall på Bosebo ägor i Unnaryds socken bodde
fordom en jätte, som hette Bose. Han var en väldig
jägare och hade fällt så många björnar, att när han
höll gästabud, kunde han lägga sina gäster, om de
voro aldrig så många, på hvar sin björnhud. Prins
hette en annan jätte. Han bodde i Prinsebo, men
var mera stillsam och maklig; och att sträcka ut
sig så lång han var framför en stor stockeld och
sofva och snarka, det var det bästa han visste. När
brasan var utbrunnen> började han släpa i skogen
och draga ihop till en ny, och så ifrig var han,
när han sysslade dermed, att han hvarken åt eller
sof. Men sedan tog han skadan igen. - Bose och Prins
voro närmaste grannar, och som ägorna lågo väl till,
tyckte Bose att han kunde regera öfver både Prinsebo
och Bosebo. Gårdaköp brukades ej på den tiden, utan
den som trodde sig om att sköta mer än han hade, han
tog för sig, och kunde han behålla hvad han tagit,
så hade han fasta. Men nu var Prins inte så god att
brytas med, det visste Bose, och derför var det nog
bäst att passa tillfället, tyckte han. Så märkte
han en dag, att Prins dragit ihop en allmenskade
stor bråte, och så smög han sig dit och lade sig
på lur. Bäst som det var, hörde han ett rakande och
brakande i skogen. Det var Prins, som kom släpande
med en stor timmertall och det var »löktetappen»
för den gången. Nu må tro redde han till kalas, tände
upp och åt - ja väl i fyra timmar. Sedan sträckte han
ut sig så lång han var och började sofva och snarka,
så att det grånade i skogen. Men nu kröp Bose fram,
stack honom midt igenom med sitt björnsvärd, och
så dog Prins. Bose tog all hans egendom och nu hade
han fått det så, som han ville hafva det, och tyckte
nog att han hade det bra. Men så började folket att
kristnas, och så byggdes Unnaryds kyrka, och så vardt
det slut med trefnaden. Klockorna kunde han ej lida,
och en lördagsqväll, när de ringde helgsmål i Unnaryd,
tog han två stenblock och slungade dem mot kyrkan. Men
huru det nu kom sig, om han var mera osäker att
kasta på håll, än att fälla björn, eller om vår
Herre sjelf högg honom i armen, det är inte godt att
veta. Emellertid flögo stenarna icke dit han ville;
och när klockorna åter hördes på söndagsmorgonen blef
han så arg, att han tog alla sina björnhudar, vrok dem
i Bolmen, och så satte han sig på björnhudarna och
seglade sina färde. Sedan har ingen sport hvart han
tagit vägen, men än en gång kommer han nog tillbaka,
och det blifver på verldens sista tid, när allt otyg
slipper löst igen.

GL Djurklo-a.

Trollen i

Westergötland, Kinds härad.

På Räfvakullen i Redslared skall fordom hafva
stått ett slott, eller, till det minsta, en stor
herregård. Så säges det, men huru det varit med den
saken kan ingen så noga veta. Deremot är det alldeles
säkert, att troll bott i kullen, och de bo der nog än
i dag, fast de icke våga sig fram sedan folket blifvit
bättre lärda. Men på den tiden kyrka första gången
skulle byggas i Redslared var det annorlunda. Allt
hvad folket byggde om dagen, det refvo trollen om
natten, så att det ej vardt annat råd, än att söka ny
kyrkotomt och der tvillingsoxarne stannade med första
syllen, der började de bygga på nytt. Detta var rätta
tomten och der måtte trollen lemna dem i ro. Men när
klockan vardt gjuten och klang öfver bygden kunde de
ej vara stilla, och presten var ej mera drifven i sin
läsning, än att de fingo makt öfver henne och sänkte
henne i trollhålet strax invid kyrkan. Nu måtte de
till och skaffa malm och gjuta en ny klocka, och då
den presten de hade ej var nog lärd, badö de prosten
viga henne. Ja, han gjorde så, men hittade ej rätta
läsningen, han heller, utan när de började ringa, for
klockan ut genom torngluggen igen. Så mycket styfvare
var ändå prostens läsning, att hon måste stanna på
kyrkogården, denna gången; men sprack gjorde hon,
och så var det inte annat råd, än att gjuta om henne
igen. När nu hvarken presten eller prosten voro nog
lärda, så sände de bud upp till Skara efter sjelfva
biskopen, och han gjorde en sådan läsning, att nu
vardt klockan qvar der hon skulle vara och nu hade
trollen ingen makt öfver henne. Att de voro så lagom
nöjda med den utgången, det kan man väl förstå, men de
rymde ändå icke sin kos, utan stannade qvar i berget
och lefde i god grannsämja med folket, åtminstone
med dem i Redslareds nedre gård. Der brukade de låna
mat och ett som annat, och voro så hedersamma, att
de alltid gåfvo dubbelt igen. Så hände sig en gång,
att det kom ett nytt folk inflyttande der i gården. De
voro mycket välburgna och hade fullt upp af allt som
godt var, men snåla och missunnsamma voro de i alla
fall. Så kom trollmor i berget, efter gammal vana,
in i stugan och helsade så vackert och frågade,
om grannmor kunde låna henne ett pund mjöl.

»Nej, var det möjligt det! Jag har ej en mjölsmula
i huset», svarade hustrun.

»Ja, ja! Det är nog, som I sägen», sade trollet. »Men
kanske mor kan låna mig en kanna öl eller två, för
gubben min är nu borta och tor nog vara törstig när
han kommer hem.»

»Nej, tycker någon det! Alla mina öltunnor äro tomma»,
svarade hustrun.

33.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:30:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1876/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free