Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Träsniderier på Nya Zeeland - Måns marodör. F. Barthelson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på Wya
Hand arbeten af vildar förtjena de träsniderier,
som ny-zeeländarne utfört före européernas ankomst
till deras land en viss uppmärksamhet, emedan de
kunna anses såsom verkligen beundransvärda prof på
uppfinningsförmåga och skicklighet, isynnerhet när
man ihågkommer hvilka ofullkomliga verktyg, med hvilka
de förfärdigats.
Obekanta med jernets bruk utförde de ny-zeeländska
artisterna sina träsniderier i ett hårdt slag
af furuträ med tillhjelp af handyxa och mejsel af
grönsten (en hårdare stenart), fastade vid träskaft,
och nyttjades hvassa musselskal till de finare
delarnes fulländning och afputsning.
Skickligheten i sådana arbeten tyckes egentligen
hafva tillhört »tohungas» eller presterna, som ej
minst derföre åtnjöto stort anseende hos folket»
Somliga stammar voro mera utmärkta och berömda för
skicklighet i utförandet af dylika träsniderier,
hvilka taga åratals ihärdig möda i anspråk.
Den rikaste utstyrsel af detta slag gaf man åt
de monument, som restes öfver berömda krigare
och utmärkta höfdingar, ehuru äfven den enskilda
saknaden ofta egnade rikt prydda vårdar åt minnet af
bortgångna anhöriga. Dessa grafvar äro olika till
form och storlek, men utgöras vanligen af en kista
af tio till tolf fots höjd, som innesluter den dödes
qvarlefvor, öfvertäckt af ett framskjutande, något
sluttande tak, uppburet af pelare, hvilka äro bildade
af men-niskofigurer, den ena of ver den andra med
ohyggliga, förvridna former, uträckande sina ofantliga
tungor och prydda med ögon af perlemor - med ett ord
hiskliga att åse. Hela framväggen af grafvården är
utstyrd med dylika figurer i half upphöjd t arbete
på en botten, som är rikt sirad med i hvarandra
flätade ornamenter, blandade med dubbla spiraler,
hvilket allt gör en ganska praktfull
Skulptera dt monument på JXTya Zeeland.
verkan och hvarje menniskofigur är äfvenså prydd med
spiral-formiga ornamenter-, så att det hela bildar
af dessa konstfärdigt utarbetade sniderier likasom
ett brokigt schalmönster. Framskjutande verandatak
och andra delar af infödingarnas boningar, äfvensom
fram- och bakstammarne på deras kanoter voro på samma
sätt prydda med träsniderier i dylika mönster; och
groteska menniskofigurer sågos ofta uppbära taken på
de förnämligare boningshusen.
Sedan Nya Zeeland börjat koloniseras af engelsmännen,
hafva infödingarne småningom öfvergifvit sin gamla
konst; och i närvarande stund påträffar man sällan
några prof af dessa underbara sniderier utom sådana
mindre föremål, som hittat vägen till något museum. I
den varma och fuktiga luft, som råder på ön, förstöras
nämligen träbyggnaderna hastigt af förruttnelsen,
och inom kort tid skall ingen sådan prydlig grafvård,
eller någon med träsniderier utsirad boning stå qvar
för att vittna om en konstart, som utdött.
Säkerligen har den svenske läsaren af ofvanstående
lilla skildring otvunget ledts till jämförelse med
de arbeten, hvilka, funna i vårt fosterland, vittna
om förgångna slägtens konstskicklighet, hvilka
i detta afseende stodo på samma utvecklingsgrad,
som dessa sö-derhafvets vildar. Påminna ej redan
verktygens beskaffenhet om vår stenålders? En liten
intressant likhet i stilen för prydnaderna kan man
ej undgå att anmärka. Spiralen var ju äfven här i
Norden en gång en omtyckt ornamentsform likasom på
det hela taget partiernas konstfulla sammanflätning
i den ny-zeeländska ornamentiken något påminner om
ormslingan. Men äfven en mera utbildad smak finner
användning för sådana former från vår fornålder,
enär de som bekant, kommit att utgöra sjelfva
grundprinciperna för den moderna, »mor-diska»
ornamentsstilen.
"En Skrredder,
som er Helt, er ikke Skrsedder mere" J". H. Vessel.
al Måns blef af flickor begapad, När ut han i krig
skulle gå, Men var ej till krigare skapad, Det svor
då hans fader uppå.
Ty Måns var som uppväxt på bordet, Der han satt
med benen i kors Och var - Gud förlåte mig ordet! -
På krig lika dum som en nors.
Men Måns lät mustacherna växa Och vred dem och vred
dem; till slut Han kunnat hvar ungmö förhexa, Så
riktigt kavat såg han ut.
Ja, nog såg han ut som en hjelte, En hjelte från
stortidens da’r; Men hur han än tilldrog sitt bälte,
Satt något af skräddaren qvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
