- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 15, årgång 1876 /
275

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wreta kloster. Reinhold Winter - I sommarqvällen. (Frieri.) C. T. - Damascus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

275

denna sköna tempelbyggnad skall alltid blifva ett
föremål för uppmärksamhet af de resande, som här ofta
uppehålla sig, under det ångbåtarne passera upp eller
ned för de strax intill belägna slussarne vid Berg.

Om söndagsmorgnarne, då tempelklockornas högtidliga
klang bringar sabbatens fridshelsning ut öfver nejden,
vandrar landtbefolkningen i skaror upp emot kullen,
på hvilken kyrkan reser sig. Och då orgeln brusar
och psalmsången dallrande

höjer sig mot de sköna tempelhvalfven, eller då
predikanten med allvarlig stämma talar Guds ord
till troende hjertan, då känner man, att detta
rummet är ett heligt rum och att andra och dyrare
intressen knyta sig vid detsamma än arkitekturens
och arkeologiens. Man känner, att det ännu i dag
är helgadt sin första bestämmelse, att det är och
allt framgent skall komma att varda ett Guds hus,
en vederqvickelseort för menniskornas efter försoning
trängtande själar.

Rei.nh.old Winter.

(Frieri.)

kaj, lella Anna, säj, om du mej nekar Att följa me
mej nu te dans å lekar? Byns ungdom samlats här ve
Pr estens ekar I Sommarqvällen ve fiolers klang » -

»Å, käre Kalle, hur kan du väl våga Att utan orsak si
så der mej plåga? Jag följer genast me’ förutan fråga

I Sommarqvällen ve fiolers klang." -

»Å ha vi slutli’t lyckats fram oss tränga, Så ber ja’
i e’ polska dej få svänga. Mest gladt går dansen på
den gröna angå, I Sommarqvällen ve fiolers klang.

Hip, hej, hurra! å ä vi nu tesamman, Så ska vi
dansa om i fröjd och gamman A ha mer roli’t, vi,
än allesamman,

I Sommarqvällen ve fiolers klang.» -

»De’ var för löjli’t! Se på Lagårs Stina Å Herrgårs
Pelle, hur de begge grina, Hur deras ansigten så rö’a
skina I Sommarqvällen ve fiolers klang.

Hurra, du Stina, böj blott inte nacken! Se, stackars
Pelle, han der miste klacken. Aj aj, nu ramla båda
uti backen

I Sommarqvällen ve fiolers klang.»–––-

»Tänk om ja skulle mej me mod bemanna, A om för
allti du hos mej vell stanna, Dej fråga nu, mi lella,
kära Anna.

I Sommarqvällen ve fiolers klang.» -

»Ja, Kalle, du ä just ej så förfärli’, Å som du
säjer sjelf, att du ä kärli’, Så ä de bäst att säja
’ja!’ helt ärli’

I Sommarqvällen ve fiolers klang.» –

»Tack, tösa mi! Hva ska mej nu förfara? Du ä mi
fröjd, du ä rnett hopp, mi ära. Å allting kan som nu
ja modi’t bära I Sommarqvällen ve fiolers klang.

Å som vi båda nu ä me’ hvarandra, Så bry vi oss ej
mera om de andra. Nej, låt oss sluta dansen nu å
Vandra I Sommarqvällen ve fiolers klang!» -

C. T.

fkalder, målare, historieskrifvare och resande tala
alla med hänförelse om den sköna nejden omkring
Damascus. Äfven Larnartine har från sin resa i
Orienten en skildring af det intryck, han erfor, då
han från ett högt bergpass för första gången såg den
ryktbara osmanstaden, der stundom 40,000 pilgrimer
uppehålla sig på sin vandring till det heliga Mekka.

»Jag gick fram», säger skalden, »och min blick
sväfvade genom öppningen i bergpasset ut öfver den
herrligaste och egendomligaste synkrets, som någonsin
fängslat en menniskas blick; det var Damascus med dess
ändlösa öken, utbredande sig några hundra fot för
mina fötter. Blicken föll till en början på staden,
som, omgifven af sina murar af svart och gul marmor,
besatta med otaliga små torn med skulpterade tinnar,
beherrskad af en skog af minareter i alla former och
fårad af den sjugrenade floden (Bandara) sträckte
sig nära utom synhåll i en labyrint af blomstrande
trädgårdar; än sträckte den sina ofantliga armar ut åt
den vida slätten, alltjemt skuggad, ingärdad i en skog
af aprikoser, sykomorer och träd af otaliga former
och omvexlande färger; än tycktes den förlora sig
under hvalfven af dessa träd, derefter framträdde den
åter likt breda sjöar af hus, förstäder och byar; det
var en labyrint af trädgårdar, lundar, palatser och
vatten, der blicken förirrade sig och endast lemnade
den ena tjusande utsigten för att genast fängslas af
en annan. Trängande oss fram i den likt ett fönster
formade klippöppningen betraktade vi, än under utrop
af beundran, än under tystnad, den storartade scen,
som så plötsligt upprullade sig för våra ögon. w

Sex dagar senare, då den ryktbare fransmannen
lemnade Damascus, var han ännu helt intagen af dess
skönhet, och han skref: »Jag kan nu fatta, hvarför de
arabiska sagorna förlägga stället för det förlorade
paradiset till Damascus: ingen plats på jorden kan
mera påminna om Eden. Den vidsträckta och bördiga
slätten, den sjugreniga floden som vattnar densamma,
den majestätiska ramen af kringliggande höga berg,
de klara sjöarne, som återspegla himmelen, det
geografiska läget emellan två haf, det förträffliga
klimatet, – allt angifver att Damascus åtminstone
varit en af de första städer som byggts af menniskor,
en af de naturliga hvilopunkterna för den i den äldsta
forntiden kringirrande menskligheten. Vid utträdet
ur öknen, vid mynningen af Celesyriens slätter
och Galileens, Idumeens och syriska kustens dalar
behöfdes för Indiens karavaner en tjusande hviloort:
en sådan är Damascus. Handeln har här framkallat
industrien; Damascus liknar Lyon, det är ett stort
manufaktori. . .»

Damascus är i sjelfva verket beryktadt för sina
ypperliga fabrikater af tyger och silke; men det
vore fåfängt att numera der efterfråga de tunna
stålklingor, som före femtonde århundradet förskaffade
staden en sådan ryktbarhet: största delen af de sablar
och dolkar, som Damascus’ vapensmeder i våra dagar
utbjuda, förskrifva sig, säger man, från Europa och
särskildt från Belgien.

Damascus’ bazarer äro talrika och ganska väl
försedda, bland andra är i synnerhet guldsmedernas,
piphandlarnes och sadelmakarnes så mycket
intressantare för den resande, som hvarken säljare
eller köpare hafva bortlagt det ringaste af sin
österländska karakter; icke i någon annan stad i det

85V

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:39:29 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1876/0279.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free