Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konsten att förblifva ung - Tankesynden. Af Fritz Reuter. Öfvers. - Charad. K. E. - Bokstafsgåta. Ln. - Palindrom. Lebbe - Korsgåta. Ol. Ersson - Uttydningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anklaga dem, men dock taga dem en smula i förhör. Vi
vilja då påstå, att många fruntimmer icke förstå
konsten att ställa sig på förtrolig fot med
ålderdomen, att de än äro för gamla för sina år, än
för ungdomliga (icke för unga) för sin ålder. Vare det
oss fjerran att vilja spela skolmästare – pedanter
hafva aldrig varit i fruntimrens smak –; vi vilja
blott meddela några tankar, som röra sig omkring det
anslagna themat.
I egenskap af skönhetens och behagens naturliga
förvaltarinnor tro sig de flesta fruntimmer icke
längre vara sin uppgift vuxna, så snart ungdomen vikit
ifrån dem, och öfverlemna sig då antingen på nåd eller
onåd, eller ock söka de att tillegna sig en konstlad
ungdom. I båda fallen göra de orätt och vanställa sig
sjelfva. Hvad som är ogiltigt ur skönhetens synpunkt
(ty hvarje ålder har sin egendomliga skönhet),
kan minst hafva giltighet på ett område, som icke
längre tillhör det sinliga, utan det sedliga. Äfven
i sinnets ädelhet och i godheten ligger skönhet och
behag, och det är icke utan skäl som man talar om
sedlig gratie. Hvarje ålder har sin ungdom, och det
kommer blott an på att rädda sig öfver från den ena
ungdomen till den andra. En utbildad flicka blir
en ung mor, och hon kan förblifva ung jemväl såsom
mormor, såsom mormors mor. Allt beror blott derpå,
att man har sin ålders rätta sinnelag (esprit de
son âge). Man bör icke med trots möta de anryckande
åren eller fegt gifva vika för dem; den som sätter
sig emot dem, släpa de med sig vid håren; men den
som vänligt går dem till mötes, den leda de vänligt
vid handen. Men det sämsta, och gentemot männen det
oklokaste, är om qvinnan genast sträcker vapen för
ålderdomen; detta gör saken värre, ty den qvinna,
som med förtviflan värjer sig emot sin fiende, skall
åtminstone för någon tid, fastän sedan med så mycket
hastigare återgång, äga energiens skönhet. I många
fall är det sjelfva fruktan
för ålderdomen, som kommer qvinnan att åldras;
hon förtär det kapital, som ligger i den för handen
varande kraften, och upptager lättsinnigt lån af en
senare ålder. Att indraga ålderdomen i ungdomen eller
gå ålderdomen i förväg, äro fel som båda lika illa
kläda en qvinna. Behaglig kan och bör hon alltid vara;
men behagsjuka gör den ålderstigna ännu äldre. Konsten
att vara enkel borde allt mer fullkomna sig vid större
mognad i ålder. Att icke vara kokett, är också ett
koketteri – och måhända det finaste. Dermed kan
ganska väl para sig ett drag af flickaktighet, en
trots alla erfarenheter bevarad själens oskuld och
friskhet som vi ofta påträffat och beundrat till och
med hos sjutioåriga fruntimmer. Man skulle på grund
af vissa företeelser frestas tro, att ålderdomen
försämrar; men man kan med lika stor rättighet säga
att den förbättrar. Det sanna förhållandet torde vara,
att ålderdomen hvarken försämrar eller förbättrar,
utan helt enkelt bringar alla karakterens hemligheter
i dagen. Det bör då vara qvinnans uppgift att mildra
och utjemna alla sådana kantigheter i karakteren både
hos sig sjelf och andra.
Hvad som i synnerhet bidrager att försköna en qvinnas
lif är en samvetsgrann uppfyllelse af dettas pligter
– icke något ängsligt trälarbete, utan ett gladt
sysslande med de göromål, som passa hennes kön
och vilkor. Dessa pligter få och behöfva ingalunda
vara så pockande, att de hindra henne att odla sitt
förstånd och sin smak genom sysselsättningar af mera
bildande art.
Men för att under alla omständigheter bibehålla
sig ung, varde hon hos sig en kärlek, ett intresse,
hvilket hon för allt i verlden icke låter dö bort. En
qvinna utan kärlek är hjelplöst hemfallen åt årens
tyranni; hon saknar allt, som kan ersätta ungdomens
fägring. Kärleken allena förmår bibehålla den själens
helsa och ungdom, som öfverlefver kroppens och
triumferande tager ut sin rätt äfven sedan rosorna
bleknat på kinden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
