Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dufvan. Wilh. Aurell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
291
verkliga ledsnad stannade det vid blotta försöket,
som pågick mellan l och 4 på eftermiddagen. Orsaken
härtill torde, icke annat än jag kunde finna, hafva
varit den, att åtskilliga familjer »skojfriska» kajor
och muntra starar redan förut, mig oåt-spord, men i
enlighet med min goda vilja på grund af gammal häfd,
hade fattat fast fot i trädgårdens gamla aspar och
aplar, uti hvilka båda sorters träd dock funnos och
alltid komma att finnas, så länge mitt obetydliga
jag är »herre på täppan», tillåtna boplatser för
minst lika många skogsdufvopar, som musernas antal
var eller är.
Skogsdufvans ankomst till oss är ungefärligen samtidig
med ringdufvans.
Dessa dufvoarter träffas ofta i hvarandras
sällskap. Deras »slägtes förökelse och uppfostran»
äro ock lika. De hafva äfven i öfrigt nästan samma
lefnadsvanor, uti hvilka herrskar en ordning, som
kan tjena till mönster för oss menniskor. De indela
sin tid sålunda:
Kedan före solens uppgång draga de näbb ur vinge vid
bästa lynne och
Skogsdufvomamma, den lilla, Hon tiger och njuter så
stilla; Men skogsdufvopappa i mö, Han tager med sången
i tu Och "kuttrar om kärlek och tro" Sitt gamla och
kända: "Huhu - Huhu" - För "fru" Och "småttingar"
två uti bo.
Klockan emellan 6 och 9 flyga de omkring~och intaga
sin frukost, kl. omkring 10 hvila de sig uti något
af de bestämda träd, som de för sig utvalt, omkring
kl. 11 besöka de närmast belägna vatten för att dricka
och bada, kl. emellan 12 och 3 sitta de åter i sina
träd, kl. emellan 3 och 5 flyga de omkring och äta
sin lilla middag, kl. emellan 5 och 7 förekomma de
ånyo i sina träd, kl. emellan 7 och 9 begifva de sig
till vatten, återvända strax derifrån och intaga sina
platser för hvila öfver natten.
Skogsdufvan är mindre skygg, än ringdufvan.
Den förra lemnar oss i Oktober.
Skogsdufvans kött är finare och mörare, än andra
dufvors.
3:o) Klippdufvan (C. Urna. Briss.) står i afseende
på storleken midt emellan ringdufvan och Skogsdufvan
såsom ägande en längd af omkring fjorton tum, är
blygrå, har temligen långt svart näbb, gulröda ögon,
af purpur och grönt glänsande hals, köttröda fötter,
hvit bakrygg, två upptill hopgående breda svarta
band på hvardera vingen, stjertens ytterända svart
och hvardera yttersta stjertpennans yttre fan hvitt
ifrån roten till den svarta ytter ändan.
Klippdufvan är inhemsk i Skandinavien, ehuru endast
sparsamt någon gång visande sig vid Sveriges vestkust.
I Norge håller hon till på några öar utanför Stavanger
och i öfrigt vid kusterna af Nordsjön, Atlantiska
hafvet och Medelhafvet.
Klippdufvan är ingen flyttfågel.
Sitt namn har hon deraf, att hon »bygger och bor»
i och bland klippor och helst uti sådana, som äro
alldeles otillgängliga för menniskor.
På sina Utflygter å fälten finner man understundom
klippdufvan i sällskap med Skogsdufvan och ringdufvan.
Klippdufvan är den minst skygga af våra dufarter här
i norden.
Den tama dufvan anses härstamma från klippdufvan.
Vår tama dufva har liksom alla domesticerade (till
husdjur gjorda) djur undergått betydliga förändringar,
dock finnas sådana tama dufvor, hvilka fullkomligt
likna klippdufvan.
Bland tama dufvans ofantligt många varieteter med
sina särskilda benämningar må blott några få, de
allmännaste, här påpekas.
a) Vanliga dufvan (ö. domestica) äfven kallad
månads-dufvan och, då hon uppehåller sig i kyrktorn,
lyrhdufvan;
b) Kropperten (G. gutturosa\ som uppblåser
»kragen» till storlek af hela den Öfriga kroppen;
c) Tumldtten (C. gyratrix\ hvilken har sitt namn
deraf, att den under flygten och särdeles när
någon fara är å färde tumlar om (slår ordentlig
»kullerbytta») i luften;
d) Slag dufvan (C. Percussor) är en tumlätt, som gör
sin »kullerbytta» under ett starkt slag (klatschande)
med vingarna;
e) FjÖsienta eller vingfotade dufvan (C. Dasypus)
är försedd med fjädrar å fötterna;
f) Jakobindufvan (C. cucullata) eller perukdufvan
har krusiga uppåtböjda fjädrar i nacken;
g) Meffikan (C. turbita) har krusiga uppåtböjda
fjädrar på bröstet;
h) Brefdufvan (C. tabellaria) eller postdufvan
har kar-mosinröda ögon och en stor hvit knöl kring
hvartdera ögat och en på näbbet.
Användandet af dufvor i och för den före
den elektriska telegrafens uppfinning snabbast
tänkbara och möjliga kommunikation menniskor emellan
förskrifver sig från Orienten (Österländerna), der
bref- eller postdufvor ännu brukas. I Occi-denten
(Vesterländerna) begagnades dufvopost redan af
romarne före Kristi födelse. Dufvoposten, som ifrån
begynnelsen torde hafva blifvit använd endast i
kärleksaffärer, kom sålunda till bruk under krig allt
ifrån romarnes lysande tid och under korstågen samt
senast i fransk-tyska kriget. Den lilla bref-eller
postdufvan har spelat en ganska vigtig roll vid
belägringar och torde i en framtid, allt intill dess
krig upphöra civiliserade stater emellan, komma att
fortfarande göra det. Såväl för detta ändamål som för
nöjet har man brefdufvor företrädesvis i Italien,
Spanien, Schweiz, Frankrike, Belgien, Tyskland och
England. Men mig veterligt har dufvopost aldrig
brukats ens försöksvis i Sverige.
Till hvarje lands försvarsväsende borde dock
ovilkorligen höra uppfödandet och dresserandet af
bref- eller postdufvor. Ju det billigaste af ett
lands hela försvarsattiralj och tillika den utan
tvifvel mest behagliga att handhafva!
Att till bref- eller postdufvor ifrån begynnelsen
tagits den art eller varietet, som dertill befunnits
lämpligast, är naturligt, och deraf har denna art
eller varietet också fått sitt namn.
Bref- eller postdufvans lämplighet till sitt blifvande
kall grundar sig på trenne hennes medfödda egenskaper,
nämligen kärleken till hemmet, förmågan att på
långt afstånd hitta dit och hennes skarpa flygt,
till hvilket allt kommer en helt enkel dressering.
Denna går så till, att man tager en
brefdufvo-»kandidat» i en korg eller dylikt och förer
henne med sig först t. ex. en half fjerdingsväg från
hennes hem, håller henne 6 å 8 timmar i mörker och
utan mat och så släpper henne. Sedan hon väl kommit
hem, förnyar man utflygten med henne på enahanda sätt,
men med ständigt ökadt afstånd. Sålunda in-öfvad för
sitt blifvande postkall, gör hon vid förefallande
behof sin ordinarie tjenst.
Då hon slappes, flyger hon först spiralformigt uppåt,
för att komma i tillfälle se sig om, och sträcker
sedan med pilens hastighet snörrätt af mot sitt hem.
Det är följaktligen endast till hemmet, brefdufvan
kan skickas.
Brefvet (posten) föres af dufvan bundet i lämpligt
omslag (t. ex. i en liten bit af en fjäderpenna)
under den ena af hennes vingar eller under båda.
Största mig bekanta längd, en brefdufva flugit i en
sträcka, är omkring tjugosex svenska mil och största
mig bekanta hastigheten aderton å nitton sv. mil i
timmen, hvilket gör omkring tre och en half minut
på milen.
Tama dufvan lägger från tre ända till nio kullar
om året, så att af ett enda par kan under loppet
af fyra år blifva 10,000 par eller med andra ord
20,000 stycken.
Den tama dufhanens, »durkens», läte är ett idkeligen
upprepadt: »Oooho-oooho».
Några vackrare eller mera behagliga husdjur, än
dufvor, kan man väl icke gerna hafva.
De förekomma dock hos oss nästan uteslutande endast
å herrgårdar.
37*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
