- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 15, årgång 1876 /
295

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildringar ur sjöväsendets historia. Af G. C. Witt. VIII. En lysande epok i skeppsbyggnadskonstens historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

295

hvilken som går fortast. Det andra är att undersöka
ritningarna till ett stort antal fartyg, som
visat sig vara utmärkta seglare, för att utröna,
hvilka egenskaper äro gemensamma för alla de olika
konstruktionerna. Begge sätten hafva blifvit använda
af Chapman och gifvit anledning till hvar sin af
de tvenne konstruktions-metoder, han uppfunnit och
bringa" i fullständigt system. Det första föranledde
relaxations-metoden, det andra paraloliska metoden.

Både före och efter Chapmans tid hafva försök
blifvi gjorda med klotsars * framdragande i vatten,
för att utröna motståndet. De äldsta försöken gingo
hufvudsakligast ut på att besvara frågan, om en kropp
går fortast med den spetsigaste eller med den mera
trubbiga ändan främst; med andra ord: om ett fartygs
största tvärskeppsgenomskärning bör vara för eller
akter om midten? När den ene sade sig genom försöken
hafva funnit, att spetsigaste ändan bör gå främst,
påstod en annan motsatsen, och än i dag hör man olika
åsigter i ämnet. Men då man ser huru alla fiskar, de
mest snabbgående så väl som de långsamt framtågande,
äro formade, och man ej kan betvifla, att hvarje
slag blifvit kon-strueradt till att gå så lätt genom
vattnet, som med dess lefnadssätt och bestämmelse i
öfrigt är förenligt, så synes Chapmans åsigt, att
största tvärskeppsgenomskärningen bör vara något
för om midten, vara den rätta. Man kan visserligen
invända, att vår jemförelse med fiskarna icke är
tillämplig, emedan, utom andra olikheter, fisken går
helt och hållet under vattnet, hvilket fartyget icke
gör. Men äfven om man betraktar simfåglarna, torde
man finna, att största genomskärningen af den rymd
de upptaga i vattnet är för om midten af deras kropp.

Redan innan Chapman utgaf sin »»traktat om
skeppsbygge-riet», hade han gjort försök att utröna
kroppars motstånd i vattnet; men dessa försök voro
ej så noggranna och fullständiga, att någon teori
för skeppskonstruktion kunde grundas på dem. Ett
par decennier derefter gjorde han, med understöd,
af ståtsanslag, nya omfattande försök. Uti en af
plankor byggd, 68 fot lång reservoir, fylld med
vatten, framdrogos de olika formade klotsarna hvar
för sig, medelst tyngder och motvigter, fastade vid
silkessnören, som gingo öfver metall-skifvor med
smala stålaxlar. Sextiosex klotsar, de längsta åtta
fot, försöktes, hvar och en med fyra till fem olika
tyngder (således med fyra till fem olika hastigheter),
så väl med den ena som med den andra ändan främst,
och hvarje försök repeterades fyra gånger, för att
få ett säkert medium, så att inalles mer än två
tusen försök gjordes. Tiden som åtgick för hvarje
kropps framdragande observerades med ett pendel-ur,
som visade halfva sekunder. Hastigheten kunde ej
uppbringas till mera, än två fot i sekunden, eller
omkring en och en femtedels knop, emedan vattnet
för större hastighet blef så ojemnt af gropar och
hvirflar, att man ej trodde sig få något säkert
resultat.

Nu trodde Chapman sig hafva upptäckt rätta formen på
en skeppskropp, hvilken enligt försöken hufvudsakligen
berodde på akterskeppets skapnad. Han ansåg sig
derför, sedan han fullständigt uppgjort den teori,
hvartill försöken gåfvo anledning, hafva upphunnit
målet för hela sitt lifs sträfvande, vara förlossad
från allt sitt myckna arbete och kunna hvila i lugn,
hvilken tanke han uttryckte genom sjelfva det namn,
relaxations-metoden, han med användande af ett
latinskt ord gaf sin uppfinning.

Tvenne fartyg byggdes genast enligt det nya
konstruktionssättet, linieskeppet »»Gustaf den
store»», sedan kalladt »»Försigtigheten», och
fregatten "Chapman»» (sedermera såld). År 1803 gick
den då åttiotvå år gamle amiral Chapman sjelf ombord
på fregatten, som bar hans namn, för att med den
företaga en profseglingsexpedition. Fartyget visade
icke det lysande resultat, som dess konstruktör
hade väntat, och nu trodde han, att de försök,
han anställt med små kroppar af ringa hastighet i
stilla vatten, ej voro tillämpliga på stora fartyg i
öppen sjö. Det visade sig dock framdeles, att efter
några förändringar i tackling m. m. blef fregatten en
ganska god seglare, och en af den store konstruktörens
minnes-

tecknare har yttrat: »kanske Chapmans relaxationslinie
skall blifva den yppersta prydnaden i hans
krans»». Långt efter Chapmans död äro tre svenska
Örlogsfregatter, Josephine, Eu-genie och Norrköping,
byggda med samma bottenform som den ofvannämnda
fregatten, och de hafva alla visat sig vara mycket
välseglande.

Paraboliska konstruktionsmetoden, den sinnrikaste
uppfinning som i afseende på fartygskonstruktion
någonsin blifvit gjord, och hvilken ännu tillämpas,
var en frukt af mångårig forskning, dels före,
dels efter den tid, då försöken att finna vattnets
motstånd utfördes. Denna uppfinning har mer än något
annat gjort Chapmans namn odödligt.

De tvenne konstruktionsmetoder Chapman uppfunnit
äro fullständigt beskrifna i det här ofvan omnämnda
vetenskapliga arbetet »»Theoretisk afhandling att
gifva åt linieskepp etc.»», hvilket kan anses såsom
hans testamente till skeppsbyggnadskonstens älskare,
emedan det var vid 85 års ålder han fullbordade det.

Den snillrike forskaren, som så nitiskt arbetat på
sjöväsendets fullkomnande, - hade nu nått gränsen för
sin långa och verksamma lefnad. Den 19 Augusti 1808,
då Chapman var inemot 87 år gammal, löstes hans ande
ur de jordiska banden.

I »»Modellsalen’» på kongl. skeppsvarfvet
i Carlskrona, der en stor mängd olika slags
fartygsmodeller, de flesta från Chapmans tid,
förvaras, är en minnesvård till den store mästarens
ära upprest. Idén till monumentet är hemtad ur en
gammal grekisk saga, som förtäljer, att på ett berg
i Thes-salien uppehöll sig en sfinx, hvilken förelade
hvarje förbifarande en gåta. Den som ej kunde besvara
gåtan var förlorad, men lyckades någon att lösa gåtan,
skulle sfinxen störta ned från berget. Öfverst synes
Chapmans bröstbild, förfärdigad af Sergell i medaljong
af hvit marmor, till höger är hälleberget och nederst,
midt under medaljongen ligger sfinxen till tecken att
Chapman löst gåtan i skeppsbyggeriet. Inskriften, som
är anbringad i gyllene bokstäfver, var af följande
lydelse: »Fredr. Henr. af Chapman, Vice Amiral,
Kommendör med Stora Korset af Wasa-orden, Riddare
af Svärds-orden. Hans snitte och fosterlandskärlek,
verksamma till Gustaf Ill:s ändamål, gåfvo Sverige
nya flottor efter forlättradt byggnadssätt. Då arietet
efter Gustaf IV Adolphs förordnande fortsattes, ägnade
Carl, Hertig af Södermanland, Svea Rikes Stor-Amiral,
uppfinnarens bild åt odödligheten.»

Sådan var inskriften ursprungligen, men när Gustaf
IV Adolph blifvit afsatt och allt hvad som påminde
om honom omsorgsfullt förstördes, blef hans namn
borttaget från Chap-manska monumentet och ordet
»»Konungens»» i stället ditsatt. Derigenom fick
inskriften en oklar mening, som numera utan olägenhet
kunde rättas, genom dess återställande i ursprungligt
skick.

Tvenne medaljer hafva för länge sedan blifvit slagna
öfver Chapman, och år 1872 lät Kongl. Örlogsmanna
Sällskapet, vid firandet af sin sekularfest, slå
den tredje.

Lika stor som Chapman var i snille och kunskap, lika
älsklig och välvillig var han i sitt förhållande mot
andra menniskor. Följande anekdoter, som bestyrka
detta, äro endast kända af några personer och hafva
aldrig varit synliga i tryck, men torde förtjena att
räddas från glömska, hvarföre de här meddelas.

Den outtröttlige Chapman, med sitt brinnande nit och
sin öfverlägsna arbetsförmåga, betänkte ej, att andra
någon gång kunde tröttna vid ett öfveransträngande
arbete. Hans skickligaste ritare, en yngre officer,
som en lång tid dagligen från morgon till afton stått
lutad öfver ritbrädet, tog sig slutligen på eget bevåg
en eller annan dags ledighet. Chapman blef ond och
hotade att sätta officeren i arrest. »»Det tackar jag
herr amiralen för»», sade denne, »»jag vill hellre
sitta doer än stå här och rita; jag kan nog behöfva
hvila mig.»» »»Åh nej, käre vän»», svarade amiralen,
»»det var icke så illa menadt utaf mig, utan kom nu
och följ med mig till Skärfva[1], så skola vi muntra oss
på landet.»

Örlogshvarfvet hade på den tiden en utmärkt skicklig
bildhuggare, den äldre Törnström, som prydde Chapmans
skapelser med alster af sin konst, Chapman, sjelf
konst-


[1] Rättelse enl. s. 380.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:39:29 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1876/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free