- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 15, årgång 1876 /
303

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det gamla Athen - På vandring. Tammelin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

303

nedom Akropolis, der teaterns stensäten verkligen
äro försvunna. Nu företog han en ny gräfning längre
ned mot slätten, och omsider, eftei* flere dagars
fruktlösa ansträngningar, upptäckte man, den 22 Mars
1862, två rader säten, och dermed var frågan, huruvida
teatern legat här, löst. Nu fick mannen understöd,
och gräfaingarne, som fortgingo med ny ifver, blottade
efter hand sjutton rader säten och tre concentriska
trappor, som ledde till alla teaterns platser. Man
kan lätt föreställa sig att de lärde fornforskare,
som sedan en och en half månad med ett alltjemt
växande intresse följde sin kollegas arbeten,
grepos af en djup rörelse då de slutligen kunde
betrakta lemningarne af Athens äldsta teater, af den
som tjenat till mönster för alla dem, som sedermera
blefvo uppförda af både greker och romare. Och böra
icke äfven vi dela denna rörelse, då vi ihågkomma, att
denna byggnad var den dramatiska konstens vagga, att
det var på den scen, som utbredde sig framför dessa
trappsäten, från hvilken en Eschyles, en Sofokles,
en Euripides, en Aristophanes läto höra sina af
efterverlden ännu beundrade mästerverk af skaldekonst?

Man vet, att Athen ända till femte århundradet före
vår tideräkning icke ägde mer än en teater af trä, som
nedstörtade under uppförandet af ett stycke af skalden
Pratinas. Themistokles uppförde då en ny teater af
sten, som icke blef fullbordad förr än under Lycurgus
- från 368 till 360 före Kristus. Sträcks gräfningar
hafva lagt i dagen lemningar, som tillhöra dessa
särskilda tidehvarf och dessutom en romersk teater,
uppförd på ruinerna af den gamla. Det är intressant
att vid anblicken af dessa ruiner iakttaga, huru
teaterns plan

småningom omformas till sina väsentligare delar och
huru den lilla scenen, som varit tillräcklig för de
stora skaldernas dramatiska skapelser, snart måste
utvidgas på bekostnad af or-kestran, ända till dess
denna reducerades till det ringa omfång som den
vanligtvis hade i de romerska teatrarne; slutligen
blef jemväl orkestran helt och hållet inkräktad, för
att lemna plats för de blodiga gladiatorsstriderna.

Dionysosteatern rymde omkring 30,000
menniskor. Ungefär på halfva höjden af de
amfiteatraliska platserna sträcker sig en något
bredare afsats, som skiljer de öfre, för folkets massa
bestämda platserna från de nedre, hvilka upptogos af
de förnäma. Endast den nedersta radens säten hafva
ryggstöd; de öfriga sittplatserna äro så inrättade,
att den ofvanför sittande sätter sina fötter bakom
och i höjd med den nedanför sittandes säte.

Bakom scenen och i parallel riktning med densamma
gick en lång och bred plan, som ersatte hvad vi
i våra moderna teatrar kalla foyer. Det var en
promenadplats för åskådarne under uppehållen mellan
representationerna.

De förnämare åskådarne, som sutto på de nedersta
platserna, stannade med blicken på en bakom
scenen anbragt portik, som numera är försvunnen,
men som enligt vanliga bruket bildade en rik
arkitektonisk dekoration och som med begagnande af
det sceniska perspektivet måste gifvit intrycket af
ett bortfallande djup. De deremot, som sutto på de
högre platserna, kunde öfver scenens väggar skåda ut
öfver teatern bort åt sånggudinnornas kulle, öfver
den saroniska viken till Eginas och Suniums aflägsna
klippor - i sanning en värdig dekoration för verldens
första scen.

IPå

.ngen doftar, skogen ångar, 5Älskade! kom med, jag
ber; Friska blåbär jag dig fångar, Röda hjortron,
annat mer. Ros och lilja om hvarandra Äro dina, när
du vill; I det fria låt oss vandra, Medan sommarn
hör oss till.

Och så gladt vi styra färden I Guds herrliga natur,
Skilda från den »»stora verlden», Der man är som i en
bur. Bjefs och grannlåt, nipper, siden, Sådant allt
är bannlyst här, Hvarest sällheten och friden Följa
oss hvarthän det bär.

I sin bomullsdrägt den nätta Med sitt förkläd’
af kattun - För all del det ej berätta! - Går den
eljest fina frun. Då i staden hon sig tvingar, Här
hon öfver branta berg Ledigt, som en sylf sig svingar,
Strålande af helsans färg.

Hejsan! det är muntert, detta Friska lif i mark och
skog; Åter en förarglig stätta! Slika ha’ vi re’n
haft nog. Märker du, hur sparfven hoppar På vår smala
gångstig här, Hur den lilla skalken doppar Näbben
uti källan der!

Följer med oss hela vägen, Hedrar nu din schäferhatt;
Ja! han är ej alls förlägen, Du kan gripa honom
fatt, Tyckes falken vilja härma, Rycker i ditt
rosenband. Än han syns sig hastigt fjerma,’ Än han
mattar åt din hand.

Snälla pippi! hvad kan vålla Denna tillförsigt och
lust? Dyrkade! jag vad vill hålla, Att han är den
sparfven just, Som för några dagar sedan Sårad der
på gärdet låg, Som du räddade, som redan Flyger kring
så glad i håg.

Fromt han qväder på en visa, Visst den bästa som han
kan, Liksom för att högljudt prisa Ömma vården, som
han fann; Sätter sig, hur sött! på pannan Hviftar
öfver den sin frid, Ilar slutligt till en annan,
Trogna vännen der bredvid.

Nu vi skynda hem tillbaka, Redan middagstimman slår
... , Men hvad är det, dyra maka! Hvad betyder denna
tår? Jo! han helgas denna sköna Trio - så jag anar
det - Denna evigt sommargröna: Vänskap, kärlek,
tacksamhet.

Tammelin.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:39:29 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1876/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free