- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 15, årgång 1876 /
320

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dansk och Svensk. Historisk-romantisk skildring från Blekinge, i året 1564, af Maximilian Axelson. (Forts.) - Satser och motsatser. Blot Sven - Gåta - Fyra nötter i ett skal. And. Er. S. - Charad. Ol. Ersson. A. Holmgren - Uttydningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Du har nu vid flera tillfällen visat dig som en
fullgod man och kan derföre vara en god lön värd. Det
dyrbaraste jag äger må blifva ditt.»

Jens fattade härvid Ellens hand och kastade en
frågande blick på mäster Hans.

»Ja, just så har jag menat», sade vapensmeden, »och
Gud vare er nu nådig, mina barn! Du står ännu med två
tomma händer, Jens; men jag hade sjelf icke mer att
börja med. Den som har ett par friska armar och ett
karlavulet sinne slår sig nog bra ut, har han blott
Gud i hågen. Då jag emellertid ser, att du håller
mitt barn kärt för hennes egen skull, så vill jag
för er båda nämna, att jag ännu icke är alldeles
utblottad. Jag har flera fordringar utestående hos
både herremän och annat välbergadt folk, som ej hafva
synnerligen lidet af ofreden, och med dessa medel
vill jag börja min handtering på nytt; men vi stanna
ej längre här. Rotnaby blir aldrig mera samma stad,
som den varit, och vi kunna här när som helst vänta
ett nytt besök af vår ovän. Kommer han icke i år,
så kommer han i stället nästa år, och hvad hjelp vi
då kunna påräkna af dem, som blifvit satta till vårt
skydd, det hafva vi i dessa dagar fått erfara. Vi
draga till Malmö, der min fader öfvat samma yrke,
som jag, och der vapensmedens konst skall blifva
fullt ut lika bra uppskattad, som här. Malmö är en
god köpmansstad, der Jens lätt kan få anställning,
och får jag lefva ett eller annat år
och ha helsa och krafter, torde jag snart kunna stöda
till, så att han får egen skuta att föra.»

Några dagar senare fick man säkra underrättelser
om att den del af svenska hären, som under Klas
Kristerssons befäl gått vesterut, redan genom norra
Skåne tågade mot Halland, efter att dock först hafva
plundrat och brännt de små städerna Sölvitsborg
och Elleholm. Den förra af dessa hade fegt blifvit
öfvergifven af Werner Passberg, som redan den
6 September satt eld på dess slott och afseglat
till Malmö, der både han och den tyske fribytaren
v. Schwarzburg dock strax derefter blefvo från sina
befattningar entledigade.

Hans Nörrum fick aldrig full visshet om sin hustrus
öde; men det troddes, att hon, under försök att berga
så mycket som möjligt af husets egendom, blifvit
innebränd. I slutet af September lemnade vapensmeden
med de sina den plats, der de framlefvat så många
lyckliga år och derifrån de ej utan den djupaste
smärta kunde skiljas.

»Det är hårdt att få lemna hvad man hållit så kärt»,
sade mäster Hans i afskedets stund, »och så mycket
hårdare, då man utan sin egen förskyllan är dertill
nödd. Det är jordens store som föra till strid mot
hvarandra dem, som kunde lefva som bröder. Men jag
ser en solglimt mellan molnen: jag tror, att en dag,
om ock sent, skall komma, då folken, lika djupt som
de nu hata, skola älska hvarandra och det i både lust
och nöd.»

*


Satser och motsatser.

Må qvinnan vara ren och klar som en spegel; men dock icke
likna en sådan, ty spegeln emottager ej ens af det
allra bästa eller skönaste något varaktigt intryck.

Må hon vara redbar och värdefull som guld; men icke likt
guldet låta bearbeta sig till hvad som helst.

Hon bör vara flitig och omtänksam som ett litet bi;
men ej stickande och hämndgirigt likt detta.

Hon bör likna en gullsträngad harpa i mildhet och
välljud; men icke så lätt som denna blifva förstämd
och missljudande och, om möjligt är, aldrig urarta
till en »gammal harpa».

I tärnor, varen söta och ljufliga som honung; men akten
att genom affekterad älskvärdhet blifva klibbiga som den.

Flickor borde vara som himlens stjernor, upphöjda, blida
och strålande; men ej likt dessa le och blinka mot hela verlden.

Unga flickor böra vara röd- och rundkindade som äpplen;
men icke, som sådana mången gång äro, vara sura och
sträfva under ett lockande skal.

Qvinnan skall vara öm och kärleksfull som en dufva; men icke,
som dufslägtet, draga förödande snyltgäster till huset.
(Som bekant är, draga dufvor råttor till tomten.)

Den gifta qvinnan bör likna guden Amor sjelf, som
uteslutande herrskar i kärlekens rike; men icke, som
han, med skadeglädje afskjuta pilen i hvarje hjerta.

Qvinnan bör likna allas vår moder Eva, för hvilken
blott en man fanns till i hela skapelsen; men icke
som denna oldmutter förverka qvarstannandet i Eden.

I hvarje fall måste en qvinna alltid förstå att skapa
ett paradis omkring sig – utan orm och syndafall.

Blot Sven.

*


Gåta.

Jag är ett ting som fins i alla hus,
Ja äfven i den armas låga koja.
Mitt värf det är att sprida ljus
Och ljuft befria ifrån mörkrets boja,
Jag dock bekänna vill, jag har ett fel:
Jag sqvallrar ofta fast jag alltid tiger.
Men för att hindra mig i denna del
Åt mig man fina, hvita kläder viger.
Det händer ock att i min öppna famn.
Rätt lefvande och granna blommor pråla,
Men äfven vill naturens egen hand
Helt konstrikt blommor på mig måla.
Är lyckan god jag finns i många år;
Men en gång sista timman slår.
Det första ljud jag höjt i denna verld
Det ger jag vid min hädanfärd.

-

Fyra nötter i ett skal.

Tag 2 a, 2 e, 1 k, 1 l, 3 n, 2 o, 3 r och 2 å. Bilda af dessa
bokstäfver en fyrkant, så beskaffad, att
hvarje rad läst från venster till höger
bildar samma ord, som motsvarande rad,
läst uppifrån och nedåt:

De, som jemt mitt första göra, komma uti skuld,
De, som rätt mitt andra bruka, kunna samla guld,
Den, som förr mitt tredje nämndes, var mot ingen huld,
Den mitt fjerde, som jag menar, göt en kalf af guld.

And. Er. S.

Charad.

<Nr 1.</i>

Mitt första poeten har godt om att finna,
Då lyran han slår för sin dyrkade Minna;
Hvad hjertnupna fraser och bilder så många!
Det tar ej mitt andra på visan den långa.
Och fordrar mitt hela och nöden så tvingar,
Han knusslar ej på att åt engeln ge vingar.

Ol. Ersson.

-

Nr 2.

Mitt första finnas bör i en mitt hela.
Mitt andra är ett träd vill jag meddela.

A. Holmgren.

-

Uttydningar.


Lösning af Charaden i föreg, häfte, sid. 288: Öland.

Lösning af Bokstafsgåtan i föreg, häfte, sid. 288: Spohr och Faust. Orden äro: 1. Skruf. 2. Padda. 3. Overskou. 4. Hus. 5. Rätt.

Lösning af Palindromen i föreg, häfte, sid. 288: Norge- Egron.

Lösning af Korsgåtan i föreg, häfte, sid. 288 får
följande utseende :

B
S E D
S U L O R
B E L L M A N
D O M A R
R A R
N

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:39:29 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1876/0324.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free