- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 15, årgång 1876 /
325

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fåglar som bygga i vatten - Ett fosterländskt Bildergalleri. LIV. Petrus Læstadius. Axel Krook

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

än vattnet. Man finner det flytande på vattenytan på ensliga
ställen, bevuxna med säf, hög tång och stor vass. På denna
improviserade farkost värmer honan lugnt sin afkomma på sitt
fuktiga läger. Men om någon fiende råkar upptäcka henne,
eller om något hotar hennes trygghet, doppar fågeln en af
sina fötter i vattnet och nyttjar den som åra för att flytta bort
sitt bo. Den lille roddaren leder sin bräckliga farkost hvart han
behagar; och som denna sistnämnda ofta släpar med sig en
massa vattenväxter, liknar det hela en liten flytande ö, som
föres bort genom den skrämda fågelns ansträngningar.

-

Ett fosterländskt Bildergalleri

LIV.

Petrus Læstadius.

I Lappmarken, på ett nybygge som hette Buokt, föddes
en kall vinternatt ett barn af en fattig hustru, som
arbetat hela den föregående dagen med att hugga och
draga hem björkris till nödfallsfoder åt kreaturen. Ännu
dagen efter bars detta barn af den på skarskidor löpande
nybyggaren i en så kallad kont – en urhålkad och sedan med skinn öfverdragen träklabb, i hvilken lapparne bruka hafva sina barn – till kyrkoplatsen Arjeploug, för att der döpas. Och pilten fick i dopet namnet Petrus. Fadern hette Læstadius, en gammal prestslägt i Arjeploug allt i från Carl Gustafs tid till Adolf Fredriks. Han sattes i guldsmedslära i Stockholm, emedan det saknades medel att låta honom studera. Han blef dock sedan auskultant i Bergskollegium, gifte sig med en vid stadslifvets beqvämligheter vand stockholmska och anställdes som inspektor vid Nasafjells silfververk, som då nyligen blifvit af ett bolag åter upptaget. Men verket förföll småningom och öfvergafs slutligen alldeles. Laestadius vardt nu nybyggare, men hvarken han eller hans
hustru förstod de sysselsättningar, som härtill hörde, så att
de till slut råkade i den största fattigdom. Læstadius flyttade
nu till kyrkoplatsen, der hustrun dog och han trädde i nytt
gifte med en fattig nybyggaredotter, som då var fyrtio år
gammal. Nu gjordes åter försök med ett nybygge vid sjön
Hornafvan, der en son Lars Levi föddes; men äfven det öfvergafs,
och de inhyste sig på Buokt, en mil från Arjeploug, hvarifrån
Læstadius dock var borta, då Petrus föddes den 9
Februari 1802.

I Arjeploug bosatte sig föräldrarne följande året, och här
uppväxte de båda sönerna i det yttersta armod. Föräldrarne
lifnärde sig med fiske, limkokning och litet boskapsskötsel.
Modren bergade med handskära, eller ock med blotta handen
mellan stenarne de grässtrån, som andra lemnat, eller med
lie på eländiga och ofruktbara myrar, som ingen brydde sig
om, den glesa starr der kunde finnas; och på detta sätt
underhöll hon åt huset tvenne kor, samt några getter och får.
Det hö, hon om sommaren bergat, måste hon om vintern sjelf
draga hem, likasom andra sysslor måste skötas, så att barnen
kunde hela dagarna lemnas ensamma i huset eller stugan. Vid
sådana tillfällen blefvo de försigtigtvis fastbundna, den ene
gossen vid bordsfoten, den andre vid spiselstolpen.

I Arjeploug rådde allmän fattigdom, och barnen uppfostrades i nöd och brist. Men så föraktade och uttrasiga, som Læstadii barn, voro inga i socknen. »Vi voro», säger Petrus sjelf i sin dagbok, "de ringaste bland alla: oss ville ingen vidkännas något förhållande till, ty rikedom och granna kläder äga en underbar trollkraft, så i lägre som högre kretsar. För oinvigda ögon synes alltid den i stoftet krälande masken ful och föraktlig; men försynen låter derur utkläckas en fjäril och denne fäster åtminstone insektkännarens uppmärksamhet ... Hurudana än de yttre omständigheterna må vara, så känner dock själen ingen vanbördighet och en tänkande ande ingen fattigdom. De tillhöra ett rike, som icke är af denna verlden, och deras ättartal och sköldemärken
igenfinnas icke i tidens heraldik. Det rikets adelskap är
icke ärftligt, dess värdigheter ej utmärkta med uniformer,
dess rikedommar ej utsatta för mal och rost.»

Rörande i all stilens enkelhet tillägger han: »I all sin fattigdom,
i allt sitt sträfvande för lifvets allra nödtorftigaste uppehälle,
glömde och åsidosatte våra föräldrar icke att lära oss läsa.
Då vi knappt kunde tala, lärde oss redan vår fader böner.
De skulle vara hvarje morgon det första och hvarje afton
det sista. Vår moder hade all möda ospard att lära oss
läsa i bok. Vid fem års ålder kunde jag redigt läsa i hvilken
svensk bok som helst, och vid sex år gifva enfaldiga svar i
kristendomens hufvudstycken. De yppersta predikningar göra
väl aldrig den verkan, som hennes enfaldiga undervisning och
förmaning gjort på mig, och om eljest det är sannt, att vi
lära för lifvet, ej för skolan, så har jag bland alla mina lärare,
hvilka jag med tacksamhet och högaktning ihågkommer, dock
henne mest att tacka.»

illustration placeholder

Petrus Læstadius.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:39:29 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1876/0329.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free