- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 15, årgång 1876 /
329

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerrglaset - Drottning Kristinas epitafium

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

329

skulle varit någon ringare än mikroskopets uppfinnare,
Zacharias Jansen, en dag lekt med några af fadrens
glaslinser, då ett af barnen råkat att hålla två
sådana linser i rät linie, det ena framför det andra,
och genom dessa betraktat kulan på ett aflägset
kyrktorn. Då det nu plötsligt fick se kulan mycket
större och närmare, hade det i sin häpnad ropat på
syskonen och bedt dem komma och se. Fadren hade
äfven kommit till stället, förnyat experimentet
och med ledning af den sålunda gjorda iakttagelsen
förfärdigat den första kikaren.

Efter en annan berättelse skall en annan glasslipare
Hans Lippershey i Middel-burg en dag mottagit besök
af en främling, som gifvit honom i uppdrag att
slipa ett konkavt ochxett konvext glas. Då de voro
färdiga hade främlingen satt dem för ögat, det ena
framför det andra, och genom dem betraktat utsigten
från fönstret. Glassliparen lade märke till hans
förfarande och när den besökande gått gjorde han
om försöket med ett par snarlika glas. Öfverraskad
af resultatet, hade han fallit på den tanken att på
lämpligt afstånd bringa linserna i fast förening med
hvarandra och på detta sätt förfärdigat en tub. Att
denna berättelse åtminstone har sannolikhet för
sig bevisas af en de holländska generalstaternas
resolution af den 2 Oktober 1608, som omnämner, att
under det spansk-nederländska kriget en glasslipare
i Mid-delburg vid namn Hans Lippershey för staterna
framlagt ett »instrument att sev långt med», anbefallt
detta såsom gagneligt för krigiska ändamål och dera
begärt privilegium för tretio år eller ock en pension,
hvaremot han förbundit sig att hålla upptäckten
hemlig. Denna resolution är den äldsta historiska
handling som omnämner detta slags instrument.

Andra hafva velat göra troligt, att fjerrglas varit
kända redan i forntiden. Det förefaller äfven i
sanning för-undransvärdt, att man med kännedom om
linsernas egenskaper, hvilken bevisligen fanns redan
på grekernas tid, icke tidigare kommit till denna
upptäckt, då den ju redan var gifven genom en enkel
sammanställning af två linser.

Men om, detta varit fallet,

huru skulle man återigen förklara, att ett så vigtigt
instrument undgått alla fackmäns kännedom. Och huru
vidare förklara det plötsliga uppseende, som kikarne
uppväckte öfverallt i Europa, när de emot åren 1608
och 1609 förekommo i Nederländerna?

Äfven till Gralilei, professor i matematik i Padua,
hade trängt underrättelser om det märkvärdiga
holländska röret, som hade egenskapen att bringa
aflägsna föremål närmare inom synhåll, och innan kort
hade Galilei äfven sammansatt en tub. Detta instrument
förstorade icke föremålet’mer än sju gånger; icke
dess mindre var det med detsamma som han upptäckte
Jupiters drabanter.

Det låg i sakens natur, att man på den tid då
uppfinningen erhöll sin första utbildning skulle,
gå till ytterligheter. I detta hänseende förtjenar
för kuriositetens skull att nämnas ett af en fransk
optiker förfärdigadt instrument, hvars objektiv hade
en brännvidd af 100 meter och som förstorade 600
gånger. Det stora afståndet gjorde det omöjligt att
innesluta objektiv och okular i ett rör; i stället
uppsattes objektivet på en ställning af höga master i
parisiska observatoriets trädgård. Observatören tog
nu det lilla okular-glaset i handen, höll detsamma
för ögat, och måste derunder placera sig så, att
han samtidigt kunde både genom det stora och lilla
glaset observera den planet, som skulle undersökas. På
observatoriet i den indiska staden Benares, hvars
egendomliga byggnadssätt helt och hållet var betingadt
af denna- uppställning, begagnade braminerna ännu
under de första tiotalen af detta århundrade en dylik
inrättning. Ett vid pass hundra fot högt murverk
tjenade till stöd för objektivet, medan okular et
flyttades på i ofantliga bågar uppstigande trappor,
högre eller lägre, till höger eller venster, allt
efter den observerade stjernans läge.

Nästa steget till tubens förbättring, synnerligast
för astronomiska ändamål, gjordes derigenom att man
i objektivlinsens ställe satte en metallspegel, som
lättare kunde tillverkas af mera betydande storlek och
som kringgick den stora svårigheten med färgbrytningen
genom glaslinsen. Den senare hälften af förra
århundradet vardt äfven blomstringstiden för alla
sträfvanden i denna riktning. Så byggde den engelske
astronomen Herschel sitt ryktbara jätteteleskop

Drottning Kristinas monument i Peterskyrkan.

(Tillh. art. "Drottning Kristinas epitafium0’, se
sid. 335.)

(reflektorer kallar man nämligen sådana tuber,
som äro försedda med metallspeglar i motsats till
r efr aktör er, uti hvilka glaslinser uteslutande
begagnas). Emellertid uppnåddes med nämnda teleskop
icke de förväntningar man hyst. Dess spegel med fyra
fots diameter hade visserligen en brännvidd af öfver
13 meter och möjliggjorde en förstoring af 6,500
gånger, men

Sv. Familj-Journ. 1870.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:39:29 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1876/0333.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free