- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 15, årgång 1876 /
330

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerrglaset - Gnistor i mörkret. Af Claude Gerard. (Forts. från sid. 314.)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

330

ej långt efter sin uppställning förlorade spegeln på
en enda fuktig natt sin vackra polityr.

Herschels instrument har på senare tid öfverträifats
af det teleskop, som lord Rosse uppställt vid Dublin
och som har nära sju fots öppning och en längd af
femtio fot. Med tillhjelp af denna ofantliga optiska
tub, i hvilken en man beqvämt skulle kunna gå upprätt,
kan man se vissa nebulosor, som hittills gäckat de
yppersta instrumenter, upplösa sig i tallösa, men
fullt skönjbara stjernor.

Med Rosses jätteteleskop kunna reflektorerna
anses hafva uppnått sin högsta utveckling. Yid
de ryktbaraste optiska instituten har man länge
sedan återgått till linserna. Vid konstruerandet af
våra dagars refraktorer efter str af vas i första
rummet fullkomlig precision, och häri har man, efter
upptäckten af akromatiska glas, eller sådana sona
upphäfva färgspridningen, uppnått utmärkta resultat.

Den största refraktorn är hitintills den, som Vicar
Craig för aderton år sedan uppsatte i Wandsworth
och som har 72 fots längd och 2 fots öppning. Men
storleken spelar härvid icke hufvudrollen, utan
beror tubens förträfflighet i än högre grad på dess
precision och derpå, att glasen äro fullkomligt
akromatiska, d. v. s. icke färgspridande. Den
bästa refraktor och kanske det fullkomligaste
optiska instrument, som finnes, är den som år 1824
levererades till observatoriet i Dorpat af den store
tyske vetenskapsmannen Fraunhofer. Föga mindre
berömda äro de instrument, som finnas uppställda
på observatorierna i Pulkova och Boston, och som
likaledes levererats af Fraunhofer. Ehuru dessa
endast hafva 14 tums öppning och 21 fots brännvidd,
öfverträffa båda såväl det

Rosse’ska teleskopet som Craigs j ätterefrakt or i
Wandsworth. Också läser man på Fraunhofers graf, såsom
en antydan om hans verksamhet just på detta område,
följande ord: Approxi-mavit. sidera; d. ä. han har
närmat stjernorna till oss.

Hvem vore i stånd att kunna uppgifva alla de
förändringar som fjerrglaset undergått allt ifrån
dess första upptäckt i Holland och intill våra
dagar? Hvilken skilnad emellan de i tusental
tillverkade tyska dussinkikarn e med sina papp
rör och de berömdaste observatoriernas jättestora
precisionstuber, mellan den lilla med guld inlagda
teaterkikaren, som helt kokett hvilar mellan ett
par fina handskbeklädda fingrar, och det å vår
illustration afbildade Rosse’ska jätteteleskopet! Och
hvilka oskattbara tjenster har icke kikaren gjort
vetenskapen, sedan Galilei första gången riktade sin
kikare mot himmelen! Knappt ett år går förbi, utan
att åtminstone en ny planet eller komet upptäckes med
dess tillhjelp, och de år äro icke längre märkliga,
under hvilka en sådan upptäckt göres, utan de, som
icke hafva någon sådan att uppvisa. På den tiden då
stjerneverlden utforskades med blotta Ögat funnos i
de kataloger, som förts alltifrån Hipparchus till
Tycho Brahe, icke omnämnda mer än på sin höjd ett
tusental stjernor. I våra dagar kan man med ett
teleskop af 20 fots längd omfatta en verld af mer än
tjugo millioner stjernor och endast uti Vintergatan,
hvilken araberna benämna Himlafloden, har engelsmannen
William Herschel redan räknat aderton millioner
teleskopiska stjernor. - Och ändock beteckna dessa
siffror ingen gräns för stjernverldens utsträckning
och följaktligen ej heller för framtida upptäckter
med ännu bättre beväpnade ögon.

Af Claude Gerard.

(Forts, frän sid. 314.)

tanklösa ord, som den lyssnande Maria Elisabeth råkat
få höra, om den »vackra Kerstin», hvars behag sjelfva
hertig Johan troddes hafva observerat, hade blifvit
gömda i furstinnans misstänksamma och melankoliska
sinne; och det var nu till torpet i Svedjefallet som
Ursila skickades, för att utspana ett förhållande,
hvilket aldrig funnits till, annat än i prinsessans
inbillning, men som nu antogs för sanning just af den,
hvars eget tillfälliga hugskott eller gyckel gifvit
anledning till misstanken derom.

Verlden har i alla tider varit sig lik i lättsinne,
tanklöshet och dumhet; och man bedrager sig, om man
tror att dessa’ fel fordom åstadkommo mindre ondt,
än nu; tvärtom afgjorde de då stundom öfver välfärd
och ära, frihet och lif på det mest grymma och
summariska sätt.

Den så tidigt uppväckta kammarpigan hade emellertid
icke hunnit längre, än ned på borggården, förr än
hon af vakten utanför slottet fick veta, att hertigen
ridit ut öfver vestra bron åt Söderköpingslandet; och
som det misstänkta torpet låg på andra sidan om sjön,
så var hennes furstliga herres och husbondes oskuld
fullt konstaterad, åtminstone för denna gången, och
Ursila kunde genast hafva gått tillbaka och lugnat
sin sjuka och oroliga furstinna; men olyckligtvis
hade hon på samma gång fått veta, att ingen annan, än
hof-predikanten, i morgongryningen spatserat österut;
och som saken således snarare tycktes röra henne
sjelf, än prinsessan, så beslöt hon i alla händelser
att begagna tillfället och göra sina spaningar för
egen räkning.

.Som mor Barbro, likasom de öfriga torparqvinnorna
under slottet, var ålagd att spinna vissa knippor lin
tor den furstliga »klädkammaren», så var det lätt att
derigenom finna en anledning för Ursilas ovanliga
besök; och just som hon gick och tänkte härpå och
hade hunnit ett godt stycke upp i skogen, kom en
liten gosse springande bakom hsnne på gångstigen.

Han helsade ödmjukt på den fina kammartärnan ifrån
slottet, och denna frågade nedlåtande om hans namn
och hvart han ämnade sig.

»Jag heter Per i Fällan», svarade han frimodigt, »och
jag är städder i ärende till Barbro i Svedjefallet.»

»Hvad har du att beställa hos henne?» återtog Ursila.

»Jo, våran kalf är så sjuk, att far tror han blir död,
om icke Barbro vill bota’n.»

»Hon är kunnig i signeri och läkedom har jag sport?»

»Jo, det är visst och säkert. . . hon läste i
led benet på Jösse Anderssons häst, så qvickt
som en räknar till fem. Och när rået drog mjölken
från vår kp i våras, så tog Barbro i månskiftet
nio nässelstjelkär och nio fingerborgar mjölk och
stötte mellan ett par gråstenar och gjorde kulor,
som hon signade och gaf kon, och strax så fick kon
mjölken igen; men si hon kan desslikes gifva sot, så
väl som bot; för Truls i Mossen säger, att hon satt
skälfvosot på alla hans barn ända sedan Olsmessan,
och inte vill hon ännu förhjelpa dem till helsan igen,
fastän de äro så gula som vax och knappt kunna stå
på benen; men det har Truls förskyllt, för han slog
ihjel hennes, svarta katt; och si utan katten så har
Barbro nu ingen kraft», fortfor den lille pratmakaren,
som alltjemt sprang bredvid Ursila på gångstigen.

»Men om hon nu icke har någon katt, så lär du väl
få draga dädan med oförrättadt ärende», sade Ursila
helt allvarsamt.

Gossen teg en stund, besinnande denna vigtiga erinran,
men svarade slutligen tvekande:

»En så liten kalf, som vår, må hon väl ändock kunna
ge ett ord till båtnad, derest hon är något till
trollpacka, och får en kappe korn för besväret. ;. Och
derförutan så hafva vi sport, att hon fått en ny katt;
men det lär icke vara godt att med ondt uppsåt träda
honom under Ögonen, säger mor.» .

Just i detsamma hade de gått omkring en liten
talldunge och sågo nu stugan midt framför sig i
solskenet. . Gossen fattade instinktmessigt tag i
Ursilas kjortel och denna drog sig ett steg baklänges
igen, i skydd af en stor enbuske, då hon först ville
bespeja stället rundt omkring, innan hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:39:29 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1876/0334.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free