- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 15, årgång 1876 /
340

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gnistor i mörkret. Af Claude Gerard. (Forts. och slut från sid. 332.) - Klostret Orezu

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

340

efterkommande. Hertigen och hertiginnan blefvo
sedermera friska och sunda och lefde ännu mång år.»

De blefvo »friska och sunda och lefde ännu mång år»,
försäkrar kyrkoboken, men historien deremot berättar
oss, att de hvarken blefvo friska eller sunda, och
att de båda dogo 1618, eller endast tre år derefter.

Det förefaller besynnerligt, att en dylik händelse
kunnat tilldraga sig i Sverige under konung Gustaf
II Adolf, hvars bild framstår så ljus och ädel,
så högt öfver sin tid och dess

vågade sig aldrig fram till stället, der man ansåg
att »trullpackan» spökade.

En eller annan sade sig hafva sett den unga flickan i
vinterkylan, i snö och storm, likblek, förvirrad och
med flygande hår irra omkring i skogen, och man trodde
att hon blifvit vansinnig; men en dag då nyfikenheten,
eller kanske den vaknande ångern, förde hennes fordne
trolofvade Erland Månsson upp i Ramshällsbergen,
för att taga vård om den arma öfvergifna, fann han
henne död, liggande bland

Portik i klostret Orezu.

tänkesätt, att han i många afseenden ryckte den
med sig; och man har derför svårt att icke tro sig
hafva gått tillbaka i historien, då man sedermera
läser om de beryktade hex-processerna under Carl den
elftes tid.

Hvad blef det emellertid af hexans unga dotter,
den vackra Kerstin?

Man trodde att hon lefde i den öfvergifna stugan,
men grannarne, som fruktade den döda Barbro ännu mera,
än den

de svarta bränderna och den kringflygande askan af
modrens bål.

Långt derefter trodde sig folket i trakten, under
mörka höstqvällar, se sprakande gnistor uppstiga
och sväfva i rymden öfver den plats, der den arma
qvinnan och hennes barn blefvo offer för sin tids
grymhet och vidskepelse.

Och huru många sådana blodröda gnistor i mörkret lysa
icke emot oss ifrån historiens blad!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:39:29 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1876/0344.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free