- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 15, årgång 1876 /
345

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Getvakterskan. Ernst Wallmark - Skildringar ur sjöväsendets historia. Af G. C. Witt. IX. Flottorna minska segel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Gr et vakter s kan.

, äg vaktar mina getter högt upp på alpens topp, *Der
bister nordan hviner mig om kinden; Knappt ljusnar det
i öster förr’n glad jag drar hitopp Med lösta håret
fladdrande för vinden. Här är mig godt att vara, här
är så lugnt mitt lif, Den blå Guds himmel är mig här
så nära, All verldens små bekymmer och menniskornas
kif Här uppå klippan mig ej stort besvära.

Jag fruktar ej att vandra der ingen fot har gått,

Jag följer troget mina getters skara.

Jag svindlar ej för djupen, jag har på stalper stått,

Der under mina fötter molnen fara;

Men ser jag ned i dälden, hur qvaft mig synes der,

Snar kommer qvällen, sen hvar morgon randas!

Här badar jag i solljus - jag trifves endast här,

Der bergens rena, friska luft jag andas.

Till sällskap har jag örnen, han fruktar- ej för mig,

Yi nicka åt hvarann’ som goda vänner;

Han slår sig ned på klippan helt nära till min stig

Förrän till flygt han sina vingar spänner.

Förnimmer jag från hornet en hemlandsmelodi

Som ifrån dal till dal med ekot klingar,

Då jublar högt mitt hjerta, jag känner mig så fri,

Det är som bures jag af örnens vingar! -

Men hör jag kyrkoklockan i qvällens tysta fred

Till aftonbön der ner i bygden kalla,

Jag samlar mina getter och förer dem dit ned

Förr’n nattens skuggor öfver dalen falla.

När allt kring mig har tystnat och alla stjernor små

Så vänligt blinka ifrån himlapellen

Jag ber min bön och somnar uppå min bädd af strå

Och drömmer om den fröjd som bor på fjellen! .-

Ernst Wallmark.

Skildringar ur sjöväsendets historia.

Af G. C. Witt.

IX. Flottorna

Lngkraften, nittonde seklets mäktiga hafstång, som
om-J skapat hela industrien, har äfven åstadkommit
en stor förändring inom begge flottorna: handelns
och krigets. Segel begagnas mindre än förr; sidobjul
och propeller, drifna af ångmaskin, föra fartygen
hastigare och på bestämda tider från ett ställe till
ett annat.

Man säger, att ångan beröfvar sjölifvet det poetiska
elementet, att de stolta segelskeppen, som på det
gränslösa hafvet än ilade fram med högt i skyn
utbredda hvita svällande dukar, än åter med refvade
segel utkämpade en äfventyrlig strid mot storm och
vågor och tvingade de nyckfulla vindarna att föra till
det utsatta målet, numera försvinna och efterträdas
af afmastade, nedsotade, rykande, pustande farkoster,
hvilkas befälhafvare, liksom andra diligenskuskar,
föra passagerare och varor från ort till annan. Detta
är till en del sannt, men troligen skola segelskeppen,
som hafva den drifvande kraften för intet, aldrig
helt och hållet försvinna, och ingen kan väl neka,
att ett fartyg, som af egen inneboende kraft går fram,
obekymradt från hvilket håll vinden blåser, är en
djerfvare, fullkomligare och snillrikare skapelse,
än ett som måste drifvas af och utgöra en lekboll
för utom detsamma verkande krafter.

Hvem som uppfunnit ångmaskinen kan man icke säga, ty
uppfinningen af denna har, liksom de flesta öfriga för
hela menskligheten vigtiga uppfinningar, icke skett på
en gång, utan från små och ofullkomliga försök omsider
utvecklat sig till den beundransvärda företeelse en af
nutidens mest storartade ångmaskiner framställer. Den
förste som veterligen gjorde något försök att drifva
en inrättning med vattenångans kraft var Heron,
en grekisk filosof, som lefde i Alexandria omkring
ett hundra år före Christi födelse, Han uppfann ett
sätt att medelst vattenånga sätta en ihålig kula i
rörelse omkring sin axel; men denna leksak kom lika
litet till praktisk användning, som ett par andra i
början af sjuttonde seklet af olika personer gjorda
försök med ångans kraft.

Olika nationer hafva velat tillvälla sitt land
äran af den utomordentliga uppfinningen. Sålunda
uppgifva fransmännen, på grund af den namnkunnige
skriftställaren Aragos påstående, Salomon de Caus
vara ångmaskinens skapare, hvaremot engelsmännen
gifva Markisen af Worcester denna heder. För den
opartiske granskaren synes det vara mera skäl att
nämna Denis Papin, en i Frankrike född uppfinningsrik,
praktisk vetenskapsman, som under en lång och verksam
lefnad ömsom

var bosatt i Paris, London, Marburg, Venedig
o. s. v., hvarför han af sin samtid kallades
den kosmopolitiske filosofen. Han kungjorde år
1690 beskrifningen på en af honom uppfunnen maskin,
hvilken kan anses såsom första begynnelsen till de nu
brukliga ångmaskinerna. Denna inrättning bestod af
en cylinder, som till någon del fylldes med vatten,
på hvars öfra yta en cirkelrund skifva eller piston
hvilade. Vattnet upphettades genom eldning under
cylindern, så att det bildade ånga, hvilken dref
pistonen i höjden. Derefter afkyides cylindern, så
att ångan förvandlades till vatten, hvarvid pistonen
åter nedgick. Medelst en vid centrum af pistonens
öfra yta fästad stång, som sålunda fick en upp-
och nedgående rörelse, kunde kraften användas till
lyftande af tyngder eller dylikt. Papin försökte
år 1707 att med en af honom uppfunnen »eldmaskin»
framdrifva en båt; men fattigdom, ofta de stora
snillenas trognaste bundsförvandt, hindrade honom
från att fullkomna sin uppfinning.

Thomas Neweomen och John Cawley, tvenne engelska
handtverkare, förbättrade Papins ångmaskin. De
anbringade en särskild panna, hvaruti ångan bildades
och hvarifrån den genom rör leddes till cylindern,
fastade pistonstången vid ändan af en horisontel,
omkring sitt centrum rörlig balans, och vid balansens
andra ända stången till den pump, som skulle drifvas,
ty deras maskin var afsedd för att pumpa vatten
ur grufvor, hvartill den också lång tid användes,
ifrån år 1705, då de erhöllo patent å den samma. Denna
maskin drefs derigenom att ånga och vatten för ångans
afkylande vexelvis infördes i cylindern genom hvar
sin ventil. Ventilerna öppnades och tillslötos
för hand. Humphry Potter, en gosse som fått den
enformiga sysslan att öppna och sluta ventilerna,
var nog slipad att öfverflytta sin befattning på
sjelfva maskinen. Han förenade ventilernas handtag med
balansen medelst snören på sådant sätt, att balansens
rörelse öppnade och tillslöt ventilerna, och Potter
kan således anses vara slidrörelsens uppfinnare.

Slutligen lyckades det en utmärkt engelsk Ingeniör,
James Watt, som med stor framgång egnade sig åt
mekaniska arbeten, att uppfinna kondensorn: att i
stället för den enkelt verkande maskinen införa en
dubbelt verkande, derigenom att cylindern tillslöts
af en botten upptill, och ånga ömsom insläpptes
öfver och under pistonen; att förvandla den upp-och
nedgående rörelsen till kringgående; att medelst
regulator åstadkomma en jemn fördelning af kraften
o. s. v. eller med andra ord: att bringa den dittills
ofullkomliga ångmaskinen

Sv. Familj-Journ. 1876.

44.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:39:29 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1876/0349.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free