- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 15, årgång 1876 /
356

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lotusväxten - Methusalah och hans efterföljare. Bertil Stjerne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

356 -

soluppgången, framställdes genom lotusblomman, enär
solen, likasom hon, tänktes uppstiga ur böljan. Lotus
var derjemte symbolen af Nilens öfversvämningar och
flodlandets fruktbarhet, sålunda jemväl af sjelfva
landet, det nedra Egypten.

Egyptens lotusblomma var föga känd af greker och
romare, hvilka sannolikt förvexlat henne med mera
allmänna växter. Man såg på de egyptiska monu-menterna
afbildade den hvita lotusblommans frukter, till
utseendet mycket liknande vall moknoppar, och på
denna likhet bero en mängd villfarelser beträffande
lotusväxten både hos gamla författare och nutida
f örn-forskare, enär de stundom hafva förblandat
Nil-liljan med en växt i nordliga Afrika, hvilken bar
ätliga frukter af ett plommons storlek med nästan
klotrund kärna. Så omtalar redan Odyssén ett långt
i söder beläget land bebodt af lotophager eller
lotusätare och dit Odysseus och hans följeslagare
drefvos af stormen. När de här ätit af de ljufva
frukterna, förlorade de minnet af sitt hemland och
skulle aldrig hafva lemnat landet, om icke Odysseus
med våld tvungit dem att återvända till skeppet.

Hos indierna och egypterna begagnas namnet lotus
uteslutande på tre eller fyra olika arter af
vattenliljor, den blåa, Nym-pJiea Gcemlea, den hvita,
N. lotus, och den rosenfärgade Nelumbo speciosum,
hvilka alla växa i stillastående eller långsamt
flytande vatten, synnerligast i

Nilen och i Ganges; i Kina lär den jemväl odlas
för sina ätliga rötter.

Bland dessa växter är Nelumbo den vackraste och
sannolikt den, som spelat en så stor rol i de gamles
konst och mystik. Hon är numera sällsynt i Egypten,
men träffas desto oftare vid Grangesflodens stränder,
der hennes stora rosenröda blommor vackert sticka af
emot de tjocka, mörkgröna bladen.

Lotusblommorna kunna bäst jemföras med jättetulpaner,
och denna jemförelse är ännu riktigare medan de ännu
stå i knopp. Då de äro fullt utslagna hafva de i
allmänhet en fots genomskärning, och äro fastade
på stjelkar af tre till fyra fots höjd och ett
lillfingers tjocklek; blombladen äro te-gellagda,
i yttersta kanten rosenfärgade och tolf å femton
till antalet. Dessa blommor stå utslagna två dagar
å rad och sluta sig om natten; deras lukt påminner
om rosens.

Frukten har en högst egendomlig byggnad; den består af
ett omvändt koniskt, köttigt och grönglänsande fäste,
i hvilket sitta femton till tretio pistiller. Dessa
pistiller, som sluta med ett oskaftadt märke,
förändras vid mognandet till en stenfrukt, som
oriktigt kallats nöt och ännu oriktigare sagts vara
ätlig. Ingenting på växten är ätligt mer än de tjocka,
med ett svart skal betäckta rötterna, och äfven dessa
lära icke just vara några synnerliga läckerheter. Dock
skola kineserna odla dem, för att göra sig tillgodo
sådana vattensjuka trakter, som ej kunna begagnas
för annat ändamål

Lotusväxten,

och

Ltt länge lefva på jorden», är en önskan och ett J
hopp, som väl i och för sig ej må fattas med hänsyn
till qvantiteten, till årens längd och antal. Några
korta, lyckliga minuter uppväga såsom uppfyllandet
af menniskans önskan och hopp fullt ut långa och
många tiotal af år, genomlefda under kropps- eller
själsmart er. Det var väl detta de gamle menade, då
de, med tanken fäst på lefnads våren såsom menniskans
lyckligaste tid, sade att’»»som ung dör den, hvilken
gudarna hafva kär». Men här är ej meningen att hålla
något etiskt föredrag om qvantiteten eller

efterföljare*

qvaliteten af hvad vi menniskor anse för lycka eller
ej, blott att få en liten textram kring de båda
hedersgubbar, hvilkas konterfej blicka emot oss,
likasom två åldriga, mossbetäckta, i månghundrade
stormar profvade furor se ned på det för stunden
lefvande, rastlösa slägte, som äflas i myrstacken
vid deras rot.

Den högsta ålder, som skriftliga uppteckningar vilja
veta att någon menniska uppnått, är, som bekant,
Methusalah, hvilken Bibeln uppgifver till 969
år. Bibelns uppgift torde nog vara riktig, men då
forskningen uppdagat, att med ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:30:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1876/0360.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free