Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Methusalah och hans efterföljare. Bertil Stjerne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
357
år på den tid, då sägnen om Methusalahs ålder
upptecknades, endast menades ungefär tre månader,
blifver Methusalahs jordiska bana betydligt
förkortad - någon dufunge var han emellertid ej,
när han lade sina ben till hvila: 242 år, en ålder,
som ju ’kan tänkas. I förbigående må nämnas, att
ännu i dag i Asiens inre lära finnas stammar, hvilkas
tidräkning ännu är samma uråldriga, hvarefter i bibeln
Methusalahs ålder beräknats, det vill säga: med ett
år förstå de samma tidrymd som våra tre månader.
För att ännu några rader hålla oss till forntiden
och dess berättelser, eller rättare sagdt, sägner,
om ålderstigna menniskor, nämna vi, att patriarken
Abraham blef 147 år gammal och hans hustru Sara
127. Hans båda söner uppnådde ock hög ålder: den såsom
nomad på Kanaans grässlätter sitt lif tillbringande
Isak blef 180 och Ismael, arabernas s. k. stamfader,
137 år gammal. Jakob var, då han dog i Egypten,
147 år. Josef blef 110 år. Moses blef 120 och Josua
110 år. Hos de gamla grekerna var den omtalade äldste
Epiminides från ön Kreta, en berömd skald och sångare,
hvilken lefde 6 å 7 århundraden före Kristus och
blef 157 år. Sagan berättar om honom, att han var
förtrogen med gudarne samt fått förmågan att blicka in
i framtiden. Då Athen en gång hemsöktes af fiender och
Thomas Parr.
152 år gammal.
pest, rådde oraklet till att eftersända den gamle
Epimi-nides för att genom hans åtgöranden blidka
gudarnas vrede. Han lyckades göra detta, men afslog
vid sin hemresa alla skänker och begärde till
belöning blott en qvist af det åt Pallas Athene
helgade olivträdet. Sagan berättar äfven, att
han fallit i en sömn, som varade i 40 år. Yid sitt
uppvaknande fann han till sin stora förvåning nästan
allt förändradt i sitt fosterland. På denna sägen
grundar sig Goethes dikt »Epiminides uppvaknande»,
hvari vid en årsfest för firandet af slaget vid
Leipzig sinnebildligt tecknas Tysklands uppvaknade
till nytt, förändradt lif. Bland romarne fanns under
kejsar Yespasiani regering (i första århundradet
efter Kristus) tre personer, som voro 140, och fyra,
som voro 135 år gamla.
En af de på grund af hög ålder oftast omtalade
personer är engelsmannen Thomas Parr från
Shropshire. Hans porträtt, hvilket här återgifves,
framställer en vördnadsvärd åldring med i
sanning patriarkaliskt yttre. Porträttet målades
af den verldsbekante Kubens, då Parr var 140 år
gammal. Han var jordbrukare, i ej synnerligt lysande
förmögenhets-vilkor, hvarför han hela sitt lif måste
uppehålla sig med strängt kroppsarbete. Ja, 130 år
gammal, till och med tro-
skade han på logen. Ett par år före hans död började
synen och minnet försvagas; alla tänder, utom en,
hade han vid sin död förlorat, men förståndet och
hörseln bibehöllo sig oförsvagade ända till det
sista, äfvensom hans matsmältning och sömn voro de
bästa. Hans älsklingsdryck var öl, hvarjemte han då
och då drack ett glas sherry. Han var af ett muntert
sinnelag och tyckte om trefligt sällskap. Sedan
han i många år varit enkling, gifte han sig i sitt
120:de år för andra gången, med en Catharina Milton,
med hvilken han fick ett barn. Dåvarande konungen
af England, Carl I, kallade honom till sig. Parr
var då 142 år. Då konungen sade till honom: »ni,
som har lefvat längre, än någon annan menniska, hvad
har ni gjort mer, än någon annan menniska?" svarade
den gamle: »jag gjorde bot och bättring, då jag
var hundra år gammal». Ar 1635 i November dog han
i London i en ålder af 152 år samt ligger begrafven
i Westminster-Abbey. För sin hviloplats der, bland
Englands namnkunnigaste statsmän, vetenskapsmän,
skalder och krigare, torde Parr haft att tacka sin
egenskap att hafva varit Englands kände äldste man.
En norrman vid namn Josef Surrington afled 1797 i
Bergen, såsom det uppgafs i en ålder af 160 år. Hans
själsförmögenheter voro till det sista goda. Han
hade flera
Christian Drakenberg.
146 år gammal.
gånger varit gift samt efterlemnade en ung enka och
många barn, af hvilka - säges det - den äldste sonen
vid fadrens död var 108 och den yngste 9 år!!
En ungrare, Petracz Czarten, hade uppnått en ålder
af 131 år då han 1724 dog. Han kände till det sista
se, och ända till ett par, tre dagar före sin död
kunde han gå omkring och samla almosor. Bland svenska
män, hvilka uppnått ovanligt hög ålder nämner sagan
konung Ane den gamle, hvilken blifvit uråldrig och
till sist diade ur ett horn, .samt den väl något
litet trovärdigare sägnen om Israel i Hufvudstad,
hvilken skulle uppnått 156, och en Thor Ulfsson,
hvilken skulle uppnått 160 år. Anteckningar, hvilka
göra anspråk på tillförlitlighet, nämna såsom de till
åren äldste i vårt land födde män båtsmannen Christian
Drakenberg och stovaktaren vid Kungsör Henrik Finne.
Deri förre föddes 1626 på säteriet Blomsholm i Skee
socken Bohus län (då ännu ett danskt landskap)
och dog i Aalborg, Danmark, 1772, således 146 år
gammal. Han blef porträtterad året före sin död, och
Ax. Em. Holmberg uppgifver, att »porträttet hänger
på Blomsholm, och synes gubben ännu då ägt mycken
styrka». En annan uppgift säger, att ett hans porträtt
hänger på Aarhus rådhus. På Stockholms gubbhus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
