- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 15, årgång 1876 /
360

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fogdens dotter. Berättelse af Aldebaran

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

360

Då Peder Clausen med Erik och den räddade Birgitte
återkommo var svarte Hans försvunnen.

Om Knut Hille spordes icke det minsta. Äfven svarte
Hans hade försvunnit, utan att någon lyckades få reda
på hvart han tagit vägen. Några fiskare påstodo dock
att de, i samma stund som båtarna utgingo för att
uppsöka Birgitte, sett dvergen i en liten snipa och
för fulla segel styra ut ur hamnen. De, som trodde
på denna uppgift, antogo för troligt att svarte Hans
haft för afsigt ätt upphinna Knut Killes segelslup,
för att .förvissa sig om Birgittes fästman ännu lefde,
men att dvergen i sin bräckliga farkost omkommit
bland vågorna.

Sommaren hade emellertid flytt, höst och vinter hade
kommit och gått, och åter stod vårsol högt på himmelen
och göt sina milda strålar öfver land och haf.

Men i den stackars Birgittes hjerta herrskade ännu
mörker, och en djup slöja af sorg var bredd öfver
hennes vana anlete. Ingenting hade sports om hennes
fästmans slutliga öde och hon hade länge sörjt honom
såsom död. Denna sorg skulle dock, oaktadt sitt
djup, känts den unga flickan mindre bitter, om hon
blott fått vara i fred för sin kusins, jägmästarens,
plumpa efterhängsenhet. Men denne, understödd af gamle
Clausen, blef med hvarje dag allt djerf-vare, och det
gick slutligen så långt, att Birgittes far lät af sin
hale systerson öfvertala sig att inbjuda alla sina
vänner till en högtidlig fest, vid hvilken Birgitte
skulle räcka kusinen sin hand. Han hade derjemte
låtit flickan förstå, att hon här endast hade att lyda
eller att lemna hemmet såsom en förskjuten dotter.

Den olycksdigra dagen var redan inne och de talrika
gästerna församlade. Ack, hade blott den unga, af
sorgen så hårdt pressade flickan i denna stund haft
en moders bröst att luta sitt hufvud till! Men hennes
mor hade dött för många år tillbaka - hon kunde sägas
stå ensam i verlden, när icke ens hennes egen far
längre hyste något medlidande med sin dotters smärta.

Byfogden var just i bestyr med att välkomna sina
gäster, då gamla Marit inkom och med ett uttryck
af stor förnöjelse lemnade honom ett bref, samt
sade att tvenne män ville tala med honom på hans
tjensterum. Förundrad bröt fogden brefvet och hans
undran ökades, då han deri fann en befallning frän
öns styresman att genast öfverlägga med budbäraren
om en sak af största vigt. .

Fogden ursäktade sig hos sina vänner och inträdde inom
några minuter i sitt skrifrum. På stolen vid skri fb
or det satt polismästaren Thure Hjort, hvilken Peder
Clausen höfligt helsade och just skulle tilltala,
då han stannade som förstenad. En hastig blekhet
öfverför hans ansigte, håret reste sig och med möda
kunde han hålla sig uppe. Ej långt ifrån honom stod
nämligen hans dotters trolofvade, den af honom för död
ansedde Knut Hille, och vid dennes sida - svarte Hans!

Sedan fogden hunnit hemta sig, berättade Knut, att
svarte Hans lyckats rädda honom, som blifvit illa
skadad, och seglat med honom, men icke kunnat föra
båten hemåt, utan hade de måst följa vindens riktning,
och sålunda hade de hamnat i Ystad. Der hade han
legat under läkarevård, och svarte Hans hade troget
vakat hos honom vid sjuksängen. Utom en svår skada
i hufvudet hade han haft venstra armen afbruten

och ett ref b en bräckt, men var nu fullkomligt
återställd.

Då derefter svarte ’ Hans fått berätta hvad han sett
der-upp.e på berget, förklarade polismästaren sig
vara sänd af myndigheterna för att, då vittne fanns,
häkta Erik Gad, såsom angifven för försök till mord.

Vid dessa ord slogs dörren till kammaren i lås af
någon, som troligen smugit sig efter fogden för
att lyssna, och innan de förvånade hunnit öppna
den stängda dörren, hörde de hofslagen af en häst,
som skyndsamt aflägsnade sig. Då fogden, åtföljd af
polismästaren, inträdde till sina församlade gäster
var Erik Gad försvunnen. Emellertid hade redan svarte
Hans genom Marit förbe-redt Birgitte på återseendet,
och sedan Knuts vän, herr Thure Hjort, och fogden en
stund tyst samtalat vid hvarandra, aflägsnade sig
den sednare. Han återkom dock snart med den unge
ha-radsskrifvaren och sin nu lyckliga dotter samt
bad sina förvånade gäster tömma ett glas för sin ur
dödens armar räddade måg. Yid samma tillfälle bjödos
de närvarande till de ungas bröllop en månad derefter.

Dagen efter kommo tvenne fiskare från Svaneke, och
desse berättade, att fogdens häst på morgonen funnits
bunden vid stadens hamnplats och att en herreman på
natten öfvertalat ett par af deras kamrater att för
femton speciedaler sätta honom öfver till Rtigen.

Häradsskrifvaren ville icke skiljas från den som
räddat hans lif; Birgitte, som genom honom återfått
sin trolofvade, kunde det icke heller; och så tjenade
svarte Hans efter bröllopet många år i deras hus.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:39:29 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1876/0364.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free