- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 15, årgång 1876 /
362

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ornäs. Herman Sätherberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

362

dennes hufvud, samt dertill att vinna ynnest hos den
mäktige Christian. Han låtsade ett varmt deltagande
för den olycklige flyktingen, och sade sig sjelf
vilja allvarligen söka bereda framgång åt Gustafs
företag. Denne anvisades nattherberge i en kammare i
öfre våningen af den byggnad, som vi här se afbildad;
och derpå begaf sig Årendt Persson i största hast
bort till sin granne Måns Nilsson Svinhufvud på
Aspeboda, samt bad honom hjelpa sig att taga Gustaf
till fånga. Då Måns Nilsson vägrade att taga del i
den nedriga handlingen, for Årendt Persson till sin
svåger, danske fogden Brun Bengtson på Sätra, och
denne gick naturligtvis in på förslaget. Med 20 män
drogo de, följande morgon, till Ornäs; men då de nu
gingo att gripa flyktingen der uppe i gästrummet, var
den dyrbara skatten redan försvunnen: någon Gustaf
kunde de icke finna rätt på i hela byggningen;
- han var lyckligen undkommen den öfverhängande
faran. Historien förmäler att Årendt Perssons egen
hustru, Barbro Stigsdotter, då hon såg sin man
med sådan ifver fara från granne till granne, hade
misstänkt hans onda anslag och fattat medlidande
med den ädle man, som med så öppet förtroende
anlitat deras gästfrihet, men nu var nära att på det
nedrigaste sätt förrådas af hennes egen make. Medan
den svekfulle Årendt begaf sig på väg till fogden,
skyndade hon att väcka Gustaf och underrätta honom om
den fara som hotade. Hon hade redan vidtalat en af
sina drängar att hålla en släda i ordning; och, för
att flykten ej skulle röjas, nedhissade hon Gustaf
genom en öppning vid byggningens från gården vända
sida. Drängen var der till hands med slädan, och
nu bar det af i sporrsträck derifrån till Svärdsjö
socken. Historien förtäljer ock att Årendt Persson
fattade en sådan ovilja mot sin hustru, derför att
hon hjelpt Gustaf på flykten, att han aldrig mera
ville vara tillsammans med henne.

Detta i korthet om en af de vigtigaste tilldragelser
i vår nord, och genom hvilken ett helt folks öde
afgjordes för långliga tider. Utan den ädla Barbros
deltagande för den olycklige flyktingen, hvad hade
det blifvit af Gustaf Eriksson - och hvad hade blifvit
af Sverige? -

Du reser till pyramiderna, för att betrakta några af
forntidens väldigaste skapelser, och du häpnar vid
åskådandet af dessa stenmassor, som sammansläpats
öfver Öknen af oräkneliga skaror af egyptiska
slafvar. Några slafarbeten har icke vår nord att bjuda
på; men res hit till denna gamla rödmålade stuga,
slå upp Vasasagan och läs, läs om de underbara öden,
som Gustaf Yasa genomlefvat, och du skall erfara en
känsla, djupare, väldigare, än då du står framför
pyramidernas sten-jättar. Med rysning skall du låta
dina tankar genomirra den sekellånga natt, under
hvilken vårt land vred sig i ständiga qval, än under
inhemska orostiftares slitningar om makten, än under
främmande våldskräktares blodiga bragder. Hon kan tala
till dig, denna röda .stuga, om stordåd, inför hvilka
våra tiders små politiska äfventyr äro en barnlek; hon
kan berätta dig om en fosterlandskärlek, som aldrig
af något på jorden kunde rubbas; hon kan berätta dig
en hjeltesaga, hvars like häfderna icke känna. - Nå
väl blotta ditt hufvud och träd in i Gustaf Vasas
minnesvärda kammare. Der ser du sängen, hvarest
han, trygg under den heliga gästfrihetens skydd,
lade sig till hvila efter sin tröttande vandring,
knäppte sina händer till bön och tackade den vakande
försynen, som hittills bland alla faror bevarat hans
lif, och nu låtit honom hamna hos en ungdomsvän,
hvilken tillförsäkrat honom trohet och bistånd i hans
farliga företag.

Som vi redan nämnt, fick den arme flyktingen ej
länge hvila i ro, förr än det hemska budskapet om
den öfver hufvudet hängande faran ryckte honom ur
sömnens armar. Att flykten skedde med mycken brådska,
derom vittnar ännu i denna dag ett minne, som efter
Gustaf förvaras i detta rum. Han hade nämligen glömt
att medtaga sin klocka; och den är ännu att se bland
de historiska saker, som visas i det minnesvärda
loftrummet. (Dock icke hela klockan finnes qvar, utan
blott boetten; ty sjelfva urverket är förkommet. Äfven
denna har varit på väg att förloras, enligt hvad som
berättades mig, vid mitt besök på stället. År 1857
hade nämligen

en herre, som besökte Ornäs, tagit bort boetten,
men efter åtta dagar kommit tillbaka och lagt den på
sitt förra ställe. Samvetet hade slagit honom.) - Den
nämnda sängen är mycket simpelt arbetad och vittnar
om våra förfäders enkla seder. . Tillverkad af grofva
furubräder, uppbäres den af fyra tjocka stolpar. Den
är mycket bred, och är omålad. En senare tid har
prydt den med ett omhänge eller sparrlakan af blått
tyg med gula kronor, hvilket Öfverst sammanhålles
af en stor förgylld kunglig krona. Att man på ett
värdigt sätt velat smycka denna riksklenod - vi
må väl kalla den så – detta är ju som sig bör;
men med harm ser man,att, under tidernas lopp,
detta ’fosterländska minne icke undgått det öde som,
tyvärr, så ofta drabbat våra fornminnen, nämligen att
blifva våldfördt af oförsynta och tjufaktiga samlares
händer. Man har nämligen sönderskurit sängstolparnes
kanter, för att tillegna sig stycken af den i all
sin enkelhet så dyrbara klenoden. Låtom oss hoppas,
att i vår upplysta tid en sådan råhet icke mera må
förekomma, samt att den person, som af staten uppbär
arvode för att draga försorg om att Ornäs-byggningen
vidmakthålles och dess innehåll väl bevaras, icke
förgäter att noga tillse, det ingen besökande vidare
måtte förgripa sig på det dyrbara minnet af den store
Gustaf Eriksson Vasa. Utom ifrågavarande säng får man
i det rymliga gästrummet skåda åtskilliga andra saker,
som äfven hafva sitt historiska intresse, deribland
en vacker och med silfver inlagd hjulbössa, som
lärer hafva tillhört Gustaf Vasa; en pansarskjorta af
messingstråd, och flera gamla vapen, såsom bilor och
bågar m. m. På väggarna ser man Gustafs räddarinnas
Barlros porträtt, och dertill porträtter af alla
regenterna af Vasa-samt Phalziska huset, m. fl. I
det ena hörnet af rummet ser man, under ett slags
tronhimmel, som är af blått tyg och prydd med kronor,
Gustaf Erikssons bild i kroppsstorlek. Han bär ett
dels försilfradt, dels förgyldt harnesk, hvilket
af Krigskollegium lärer hafva blifvit skänkt till
Ornäs. Invid sängen står en annan bild, föreställande
en lifknekt, klädd i det slags rustning, som bars af
de morakarlar, hvilka utgjorde Gustafs lifvakt, sedan
han i Mora blifvit hyllad såsom dalkarlarnas anförare
i befrielsekampen. Vid hvardera sidan af dörren
synas tvenne stående bilder i naturlig storlek: den
ena föreställande Jacob Jacobsson, hvilken skjutsade
Gustaf från Ornäs; den andra, skidlöparen Engelbrekt,
som tillsammans med Lars från Kettilbo uppsökte Gustaf
i Lima socken, då han skulle begifva sig öfver till
Norge. Tvenne inskrifter med rimmade loford öfver de
nämnda männerna, Jacob och Engelbrekt, finnas der att
läsa, och på hvardera sidan om Gustafs säng hänger
en minnestafla med verser öfver den store mannens
bragder. Öfver dörren läses följande inskrift:

"Kom Du, hvars bröst af nit för Svea välgång briTier,
Här ser Du Dalamän i forna Drägter stå, Af hvilkas
eftersyn Du denna lärdom finner, War ej af lättronet
i ömma mål för brå: ’Låt heldre sentrohet Dit sinne
wäl befästa, Så skal ej misstrohet Din tro til
otro fästa."

Man finner således att den gamla Ornäsbyggningen
blifvit ett litet historiskt museum - och detta
ett äkta nordiskt. Den som vill för några timmar
glömma bort vår nutid, med all dess lyx, småsinne
och moraliska så väl som fysiska slapphet, han
rese hitupp till Ornäs och trade fram för de gamla
dalamännernas gestalter, i den enkla furutimrade
lofts-byggningen. Han skall der, så vida han ej är
alldeles vanlottad på fantasi, känna sig omfläktad
af en luft, som sjunger till honom en gripande sång
om forntidens enkla seder och stora bragder. Ornäs
är också under somrarna rätt mycket besökt af de
turister, som till mål för sina lustresor valt det
herrliga dalkarlalandet.

Sjelfva byggningen är af en ganska egendomlig
konstruktion. Den är 78 fot lång och 22 fot bred. På
gaflarna utspringer den öfre våningen 3 fot, och
på framsidan har byggningen en balkong, som är
5 fot bred. Till denna leder en spiraltrappa från
gårdsplanen. När man på denna trappa uppstigit i Öfre
våningen och viker till höger, kommer man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:39:29 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1876/0366.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free