- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 15, årgång 1876 /
366

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En lyxmöbel - Om det kroppslytet, som kallas snedrygg. (Forts.) Herman Sätherberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En lyxmöbel.

(Till illustrationen å föregående sida.)

fint folk har fina saker», säger ett till
ordspråk vordet talesätt; och nog är det sannt,
att förmögenhets-vilkoren icke äro de enda vilkoren
för att kunna förse sig och sitt hem med smakfulla
föremål. Men artiklar sådana som den, hvaraf vår
illustration lemnar en afbildning, torde dock
förutsätta, att Mparen, om han har smak, också
har råd att betala. Denna i yalnöt skulpterade
voliére, som varit sedd på en af de senaste årens
verldsutställningar, är på samma gång ett fågelhus,
en fontän och en blomställning; det är ett arbete af
en ypperlig komposition, ett elegant utförande och
en utsökt smak. Den åttkantiga, lätta fågelburen
hvilar på fyra fötter i S-form, skulpterade med
djurfigurer och löfverk och hvilkas nedre delar
försvinna bland blommor och grönt. Fyra urnor af trä
höja sig obetydligt öfver den blomstrande grunden och
fyra andra placerade på olika höjd och på lika afstånd
sitta fastade pä da svängda fötterna, me.dan ännu en,

något mindre än de öfriga, med sin vackra
agapanthusväxt kröner byggnadens spets. Hvar och en af
dessa nio vaser är dekorerad med dels framspringande,
dels uti träet djupt inskurna ornamenter.

Under buren och vid pass fyra fots höjd från golfvet
sitter en glasskål, i hvilken man ser en hop lifliga
fiskar, hvilkas fjäll glittra i azur, purpur och
guld och på tusen sätt reflektera det genom växternas
gröna blad brutna solljuset.

Natur och konst hafva förenats uti denna sinnrika
komposition. Konsten har bidragit med teckningen,
träsniderierna, arabeskerna och de nyckfulla
konturlinierna; naturen har bidragit med kristallklart
vatten, geranier, agapanthus, helio-troper, azaléer,
acacier m. fl. och slutligen med en hel liten verld
af bevingade varelser, lysande i de brokigaste färger
och täflande att med sång och qvitter förhöja det
angenäma intrycket af det hela.

Om diet Io~opps;lytet5

fedan jag i en föregående afhandling öfver detta
ämne, till ledning för barnuppfostran, lemnat en
beskrifning på snedryggens yttre egenskaper och
igenkänningstecken, går jag nu att lemna några
upplysningar om hvad som i hemmet bör göras, för att
förekomma detta lyte.

Att förekomma ett lidande, är naturligtvis att
undanrödja orsakerna till dess uppkomst. Hufvudfrågan
blir derföre denna: hvaruti har man att söka
skoliosernas upphof?

De som skrifvit öfver detta ämne hafva byst mycket
skiljaktiga åsigter, rörande nämnda fråga; och
lärer väl orsaken till det dunkel, som ännu hvilar
öfver densamma, vara att söka i det förhållandet,
att man, i stället för att noggrannt aktgifva på
skolioserna i deras första stadium, förnämligast haft
sina ögon fastade på de redan långt framskridna,
med alla de form- och nutritionsförändringar som
uppstått under deras fortgående utveckling. Hvad
jag genom mångåriga undersökningar på en mängd
skolioser, i deras första stadium, erfarit, är
att de kunna framkallas af flerahanda anledningar,
och att det följaktligen är ett stort misstag, att
anse en och samma hufvudorsak ligga till grund för
samtliga skolioserna (t. ex. bristande jemnmätt i
ryggmusklernas kraft, eller, hos sjelfva ryggraden,
ett gifvet anlag för skoliotisk krökning). Tvärt emot
sistnämnda förhållande kunna skolioserna, i likhet
med en mängd andra sjukdomar, hafva olika orsaker
för olika fall. Rummet medgifver dock icke att här
ingå i en undersökning om alla möjliga anledningar
till skoliosbildning; och, med uteslutande af mindre
vanliga fall, får jag nu meddela en skildring af de
allmännast förekommande.

Snedstående höfter: en of ta f Örekommande ^orsak
till Skolios. Då vi stå, med benen raka och fötterna
hvilande på en vågrät plan, befinnas begge höfterna
jemnhöga; och jemnvigts-lagen fordrar då att ryggraden
intager en lodrät ställning. Men förändras den stående
ställningen så, att man låter kroppstyngden uppbäras
mer af det ena benet än af det andra, så förändra
höfterna sin inbördes ställning, på det sätt, att
höften uppskjuter högre på den sidan som motsvarar
det benet, på hvilket kroppstyngden förnämligast
hvilar. Den närmaste följden häraf blifver då att
bålen, för jemnvigtens skull, lutar sig öfver åt
nämnda sida, hvarvid sjelfva ryggradspelaren bildar
en böjning, med konkaviteten vettande åt samma sida.

Enahanda förhållande uppstår äfven, om de begge benens
längd är, sins emellan, olika.

Följande figurer må tjena till en belysning af
frågan. Tänka vi oss linien a b såsom angifvande
bäckenets horison-tela tvärlinie, c d föreställande
ryggraden, och e hufvudet, så,

kallar

emedan, i fig. l, linien a b är horisontel, måste
c d (ryggraden) för den normala jemnvigtens skull
beskrifva en lodrät linie mot a b. Men ställer sig
bäckenet snedt, såsom linien a b i fig. 2, så tvingar
jemnvigtslagen ryggraden (linien c d) att bilda en
krökning, på det att hufvudet (e) må, för jemnvigtens
skull, infalla i den lodräta linien. Krökte sig icke
ryggraden här, så skulle hufvudet ligga utom nämnda
linie, och jemnvigten vara förlorad.



Fig. 1.

Fig. 2.

Om man gifver akt på barn, i synnerhet flickor, då de
hvila sig i stående ställning, skall man finna, att de
gerna låta det ena benet förnämligast uppbära kroppens
tyngd, så som jag nu beskrifvit, och dervid skjuter
,sig höften på samma sida utåt och uppåt. Denna
ställning är så vanlig, att den väl kan förtjena sin
egen benämning. I analogi med uttrycket »axla sig»
vill jag kalla den: höfta sig. Orsakerna till detta
höftande äro lätta att förklara; och för att undvika
en vetenskaplig utredning, hvars plats icke är här,
vill jag i korthet säga, att ifrågavarande ställning
är den be-qvämaste, då man, stående, vill undvika att
anstränga sina höft- och benmuskler. Ju svagare barnet
är, desto mer behöfver det höfta sig, då den stående
ställningen något längre skall bibehållas. Omvexlas
härvid med de begge benen, så att stundom det högra,
stundom det venstra får uppbära kroppstyngden, då
har man visserligen icke att befara en skolios; men
emedan hos många individer den ena sidans muskler -
vanligtvis den högras - äro kraftigare, än den andras,
så höftar sig barnet i synnerhet på denna sida, och
då blir följden den, att ryggraden fortfarande får en
böjd ställning, d. v. .s. en enkel skolios, ungefär
sådan som den är afbildad på fig. l i min föregående
artikel. Journalanteckningarna vid Gymnastiskt-
Ortopediska Institutet visa också att flertalet af de
skolioser som der behandlats varit föranledda af nyss-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:30:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1876/0370.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free