- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 15, årgång 1876 /
371

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gotländska anekdoter. IX. Hobergsgubben och de tio tjensteandarna. C. J. Bergman - Cigarrfiender - Bland Afrikas negerstammar. Ur doktor Schweinfurths reseskildringar. (Forts.)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

371

hedra mig med samma slags bjudning, som din stamfader
en gång gjorde, så är det visserligen ej troligt, att
jag kommer, men bland faddergåfvorna skall du få se
äfven något från mig, och ingalunda vill Hobergsgubben
vara den sämste!»

Rodnande som en ros slog den unga hustrun ned sina
vackra ögon.

När hon åter såg upp, var gubben försvunnen.

En lång stund förflöt.

»Men du store Gud!» utbrast hon med en förut ovanlig
munterhet och raskhet. »’Jag tror verkligen, att
jag sitter här och drömmer och förspiller en dyrbar
tid. Klockan är redan sju, och snart är det dager. Och
jag, som har så brådtom, så brådtom. Gunnar, Ole,
Kajsa, Brita och Zakris - alla vänta de på mig!»

Och den dagen och alla följande dagar gick hon till
sina sysslor som till en dans.

Alla undrade öfver hennes plötsliga förvandling.

Men icke ens för Gunnar omtalade hon hvad som hade
händt. Derföre gick också ingen fadderbjudning till
Hobergs-

gubben, när det en tid derefter reddes till barns-öl
i den glade Gunnars hem. Och så godt var det. Gamle
Hobergsgubben hade mången gång, der nere i sina kamrar
under Gunnars gård, sutit och hört, hur väfstolen
slamrade, hur spinnrockarna surrade, och hur Elsa,
sjelf den första och den sista i alla bestyr, ledde
och ordnade hushållet. Och sedan hade han försport
ovanliga ljud från Elsas hvardagsstuga: det var en
vagga, som gick vid en lycklig moders vyssjande sång.

Och då gladde sig gubben så innerligt och godt,
ehuru ingen fadderbjudning kom.

Ännu gladare skulle han blifvit, om han hade fått se
huru den unga bondhustrun mången gång i ensamheten
knäföll vid vaggan, der en pojke, som var Gunnar upp
i dagen, låg mysande af helsa och oskuld, samt hur
hon då mellan sina händer sammanpressade gossens små
söta knubbiga händer och kysste dem gång på gång,
och kysste hvarje finger särskildt, under det hon
hviskade:

»Måtte äfven här inne de små snälla tjensteandarna
bosätta sig.»

C. J. JBergma,n.

: i mena härmed icke mot cigarrökning fiendtliga
personer, hvilka liksom engelska lady’s rynka på näsan
bara man talar om tobak - på det hela taget behöfver
rökaren icke det minsta bekymra sig om något annat,
än sitt eget tycke - nej, med här ifrågavarande
fiender mena vi blott några små insekter, som gömma
sig i Havannacigarren och förstöra den.

Låt se, du tager en riktigt fin och äkta cigarr, ditt
kännareöga ser att den är utmärkt, spetsen skares utaf
och du tänder den med välbehag. Men hvad är detta? Det
kommer emot dig en lukt likasom af brändt hår och du
kastar med motvilja cigarren ifrån dig. Du tänder
en ny; men alltid samma vedervärdiga lukt, du blir
misslynt, du försöker en tredje - samma resultat. Du
undersöker cigarrlådan - dock, du är ej utsatt för
något bedrägeri, ditt kännareöga har icke bedragit
dig. Men hvad är detta? Här och der i lagren ser da
likasom krossade cigarrer eller andra åter, som äro
fulla af små, nästan osynliga hål. Hvad skall det
betyda? Jo, dessa små, knappast märkbara hål äro
förorsakade af en, ej öfver l1^ decimal-linie lång
skalbagge, på vetenskapsspråket Xylotina serricornis
(den på afbildningen mellersta

O i g-arx*fiender.

Catorama.

insekten), hvilken i stor myckenhet förekommer i
Louisiana och som med den amerikanska tobaken ofta
öfverföres till Europa. Ännu mera förhärjande är dock
den lång-hornige Maphidion (den öfverst aftecknade
skalbaggen) och det är denne vi hafva att tacka för
den importerade förstörda havannacigarren. Denna
insekt kommer dock aldrig till Europa, medan åter den
tredje i ordningen Catorama på sista tiden ofta hos
oss blifvit funnen lefvande såväl bland tobaksbladen,
som uti cigarrerna. Såsom larv, eller ägg hitförd från
Amerika, utvecklar den sig hos oss. Denna skalbagge,
som blir ungefär 2 decimal-linier lång, kan man lätt
upptäcka, och vi tillråda hvar och en, som får en fin"
och dock illaluktande cigarr, att, förrän den kastas
bort, skära den sönder och söka efter, om den icke
är förpestad af en Catorama. Det gifves ännu många
andra insekter, som äro skadliga för tobaken; men som
de närstående trenne afbildade äro de skadligaste,
hafva vi uteslutande hållit oss till dessa. Isynnerhet
vilja vi fästa uppmärksamheten på den sist nämnda,
emedan denna insekt, till stort men för herrar rökare
och tobaksfabrikanter, kan blifva inhemsk hos oss -
och det är just detta, som bör förekominas.

Blancl

Ur doktor Schweinfurths reseskildringar.

lärmast intill de trakter, hvarom i det föregående
talats och hvilka beboddes af dinkasfolket,
representeradt af drottning Chol (se sid. 335), lefde
ett annat negerfolk, som kallades longos. »Det var
bland dem», säger dr Schweinfurth, »som jag lyckades
rekrytera min trupp af bärare och förskaffa mig en
pålitlig vägvisare. Med denne i spetsen tågade vi
nu i gåsmarsch efter hvarandra genom täta snår och
manshögt gräs. Under rasterna hade jag tillfälle
att bland mina vänner bongos upplefva ögonblick af
riktigt afrikansk idyll.

Dessa godmodiga och svarta naturbarn gå fullkomligt
nakna; det qvinliga koketteriet tager dock ut sin
rätt, och damerna sira sig med skört af friska
blommor, som baktill

sluta i en knut af nedhängande långt gräs, så
att det hela påminner om en hästsvans; stundom är
näsbrosket, stundom ena läppen utstyrd med ett slags
prydnad och öronen försedda med sirater af jern
och dylikt; deras halsband bestå af hund-, schakal-
eller krokodiltänder, armbanden äro af elefanthud
och i håret fästas brokiga fjädrar. Det förstås, att
äfven bland männen finnas sprättar, som icke försmå
att bära ett smycke i näsan, jernbitar i öronen och
cinoberröd tatuering på öfra delen af sin kropp.

Bongosstammen skiljer sig betydligt från dinkas,
och står i jemförelse med denna stam långt tillbaka i
utveckling. Bongos äro åkerbrukare. Utom vissa tider
för fiske eller någon tillfällig jagt, föda de sig
hufvudsakligen af jordens af-

47*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:39:29 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1876/0375.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free