- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 15, årgång 1876 /
372

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bland Afrikas negerstammar. Ur doktor Schweinfurths reseskildringar. (Forts.)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

372

kastning. Man och qvinna deltaga lika i åkerbruket;
under regnperioderna föda de sig af svamp, som
af dem är särdeles omtyckt. Oaktadt alla mina
efterforskningar, kunde jag icke finna någon enda
svamp, som var giftig; alla voro ätbara och en del
ganska välsmakliga. Bongos äro för resten icke några
läckergommar; de äta med oförminskad aptit allt hvad
de öfverkomma och hålla med glädje tillgodo till
och med qvarlefvorna efter ett lejons måltid. Deras
husdjur äro hundar, höns och getter - får äro hos dem
lika sällsynta, .som kor. Då de infödda af vår tolk
fingo höra, att vi voro på väg till niams-niams land,
visade de en synbar förskräckelse. ’Niams-niams äro
menniskoätare’, sade de; ’vi äta hvarken mennisko-
eller hundkött.’

Vi voro dock ett stort sällskap och tågade utan
fruktan vidare; blott den yngste af mina följeslagare,
Achmed, visade en synbar förfäran; han påstod sig
för några år tillbaka hafva varit vittne till dessa
men-niskoätares förskräckliga måltider och han talade
rysande om deras stora köttgrytor. Stackars Achmed,
jag kan icke utan en suck tänka på hans ord; ty några
veckor derefter föll han under en strid, och hans
kropp kunde icke mera återfinnas.

’Du kan få återvända’, sade jag honom.

’Nej, herre’, svarade han, ’ingen kan undgå sitt öde!’

Hvad mig sjelf angår, kände jag en liflig åtrå
att komma i beröring med niams-niams, och beslöt,
i trots af de hemska varningarna, att hedra dem med
ett besök. Efter några dagars rast bröt jag således
upp, och i spetsen för en hel

liten armé af bärare, män, qvinnor och barn,
tillrj^ggalade jag i några dagsresor vägen till
och öfver floden Tondj eller såsom den här kallades
Ibba. Den var ungefär hundra fot bred, men endast tre
fot djup. På den södra stranden syntes odlade fält och
åkrar, hvilka tillhörde niams-niams. På en sträcka af
en eller ett par mil påträffade vi ingenting annat
än öde hyddor. Befolkningen hade tagit till flykten
inåt skogarna, der endast en fågels skarpa öga skulle
varit i stånd att upptäcka dem. Emellertid blefvo
vi ganska värdigt mottagna af en slags guvernör vid
namn Penio, som styrde distriktet i den egentliga
furstens namn. De Niams-niams, som befunno sig i
dennes sällskap, öfverraskade mig genom sitt

Afrikanska infödingar: Bongos.

vilda och krigiska utseende. Det var icke de
slätrakade, godmodiga ansigten, som vi hitintills
sett; då man jemförde dem med våra bärare, föreföllo
de såsom representanter af en helt annan folkstam.

Då jag framkom till prins Nganies bostad
omringades jag af en böljande massa af nyfikna,
som nästan nedtrampade hvarandra för att få se den
hvite mannen. Deras konstmessigt upplagda tupéer
betäcktes med mössor eller hufvor af halm, prydda
med fjädrar och sammanhållna af långa metall- eller
elfenbensnålar. Den chokoladfärgade kroppen var med
tillhjelp af någon slags växtsaft tecknad med svarta
linier, och som jägare egnar och anstår buro de skört
af djurskinn kring

höfterna. De betraktade mig så ihärdigt och med så
stor uppmärksamhet, att jag utan svårighet kunde
afteckna ett par af dem.

På aftonen gjorde jag ett besök hos höfdingen. En
sådan potentats boning skiljer sig från den gemena
hopens genom de talrika sköldar, som finnas upphängda
på träd och stolpar i hyddans närhet, och på de
utvalda krigare, som posta der utanför, färdiga att
uträtta furstens befallningar. Om jag undantager denna
krigiska ståt, som för öfrigt på grund af de ingalunda
sällsynta konspirationerna, icke alls var ändamålslös,
föreföll residenset mycket anspråkslöst. Det bestod
af några hyddor, som liknade alla andra, blott att
de voro något större, och i dem bodde frun-timmerna,
barnen, vakten och högsta rådgifvaren. Hof-vets vanor
voro likaledes mycket enkla; jag fann Nganie sittande
på en pall, omgifven

af ett dussin af sina hustrur och sysselsatt med
att tillse några slafvar, som höllo på att odla ett
fält. Han hade ingen annan kostym, än ett litet skört
af skinn, bar inga vapen och inga yttre tecken af sin
höga värdighet och tycktes för öfrigt med välbehag
njuta af sin landtliga omgifning.

Vi helsade på det i dessa trakter öfliga sättet
genom att fatta högra handens mellanfingrar och
sedan skaka dem två gånger med fara att knäcka
fingerlederna. Under det vi derpå betraktade
hvarandra och inledde konversationen med det allvar,
som anstod representanter af två stora folk, läto
mina följeslagare med stort nöje undfägna sig med
väldiga portioner buffelstek, som kringbjödos i
konstfullt slöjdade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:39:29 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1876/0376.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free