- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 15, årgång 1876 /
373

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bland Afrikas negerstammar. Ur doktor Schweinfurths reseskildringar. (Forts.) - Ur dansens historia. Blot Sven

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

373

skålar. Audiensen slutade med tömmandet af skålar,
hvarvid en stor lerkruka med fyra sugrör gjorde tjenst
som bägare. Af allt hvad jag då och sedermera erfor,
nödgas jag tillstå, att jag erhöll bekräftelse på
min misstanke, att kannibalismen hos niams-niams
är i fullt flor. Åtskilliga tecken läto mig sluta
härtill: en mängd träd och stolpar i hyddornas närhet
tjenade till en slags utställning af en mängd j ägt-
och krigstroféer, och deribland saknades ej heller
hufvudskålar och ben af menniskor; ett ännu säkrare
bevis var, att man bland de i närheten af hyddorna
utkastade lemningarne från köket

hittade menniskoben, som buro tydliga märken af yxan
eller knifven; infödingarna sjelfva, långt ifrån att
göra någon hemlighet deraf, samla omsorgsfullt sina
offers tänder och göra sig af dem perlband, hvarmed
de stolt pryda sig.

De bevis, som doktor Schweinfurth anför på denna
onaturliga plägsed hos det folk, som han gästade,
vilja vi ute-lemna af rent undseende för de mera
Ömtåliga bland våra läsare och endast tillägga, att
han omtalar dessa bevis med all den kallblodighet,
man kan önska af en lärd och entusiastisk forskare.

TJr dansens historia.

ligger någonting berusande i dansen, då dess
magiska krets strålar af ungdom, helsa, glädje och
skönhet. Utan hjertats illusioner och tonernas Jjufva

och kristna religionen blef ej hos dem införd
med samma pomp och ståt, som utmärkte de hedniska
gudafesterna. De vid högtidliga tillfällen brukliga
processionerna med sin regel-

Hyddor hos Niams-niams.

lockelse, som hänför den dansande och eldar till
Ökad lef-nadslust, skulle dansen dock sakna sin rätta
förtrollningsmakt. Den hvirflande musikens svallande
vågor gjuta lif i dansen; och vid kärlekens hänförelse
blifver skenet från ljuskronorna mera lustert,
om också denna förtjusningsgloria skulle om-skimra
endast en liten »balflamma». Men dessa ungdomssinnets
retelser äro just hvad den stränge moralisten så
omildt bedömmer; han anser den strålande balsalen, der
så månget ungt hjerta klappar af oskyldig fröjd, som
sjelfva djefvulens syndfulla laboratorium. Besinnen
dock, I mörkt blickande olycksprofeter i nattsvart
skrud, att det nöje och den talang, I fördömmen,
räknar sina anor från forntidens tempeltjenst. Jaha;
just prester hafva en gång hyllat den tjusande
danskonsten; och den heliga skrift berättar, att
sjelfva konung David dansade framför arken. Dansen,
såsom tempeltjenst, tillhörde förnämligast de gamla,
skonhetsalskande folkens prester; hos galler och
franker torde den varit mindre bruklig;

bundna och afmätta gång blefvo ej ansedda som dans;
och då man i några kyrkor vid särskilda fester
vågade uppföra danser, satte sig biskopar och prester
deremot. De föga talrika exempel på dans, hvilka dock
ägde rum, blefvo ansedda som förkastliga missbruk,
hvilka slutligen genom domstolars, konungars, p af
vars och kyrkoförsamlingars dekret blefvo helt och
hållet förbjudna, såsom varande qvarlefvor af hednisk
vidskepelse. Mot profana danser var man nästan lika
sträng. Musiken, då ännu i sin linda, var burlesk och
enkel, och dansen bar samma prägel. Först i femtonde
seklet började dansen hafva sig ur sitt förfall och
väcktes till nytt lif i Italien, tillika med andra af
de sköna konsterna. Teatraliska föreställningar kommo
åter i bruk, dansen användes på scenen, de första
balletter uppkommo - och dansen var pånyttfödd i
verlden. Yid samma tid blefvo’baler adopterade i
hofvens salar och dessa förlustelser ansedda som
de förnämsta bland nöjen. Då t. ex. Ludvig den XII,
första åren af sextonde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:39:29 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1876/0377.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free