Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyårets engel. -ed-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nyårets engel
sväfvar med snabba vingeslag En engel utöfver jorden,
Hans öga strålar som ljusaste dag, När sommar det
är i norden. Och dock är det vinter hvart han far,
Och himmelen står så stjerneklar.
Han lyser frid kring koja och borg
Med milda, signande händer;
Han tystar smärta, han läker sorg,
Hvart stilla flygten han vänder.
Och vid hans vingslag stå fröjd och hopp
Som blommor i frusna hjertat opp.
Han nickar åt fader och moder mildt
Och ler åt de små vid härden;
Då drömmer sig vuxen hvar liten pilt
Och ute i stormande verlden.
Och liten ungmö i knät på sin mor
Hon drömmer sig fager, vän och stor.
Den gamle, som sitter med ryggen böjd
Af framfarna dagars möda,
Mot engelen ser med stilla fröjd,
Han helsar ju från de döda.
Han lägger ett strå till ilande stund
Och hviskar för hjertat om grafvens blund.
Så lättas af engeln hvar bojas länk,
Der han öfver jorden sig svingar,
Så faller der ner till en hvar en skänk
Ifrån hans snöhvita vingar,
Och ingen blir utan och ingen glömd,
Och dock är hans skatt ej på långt när tömd.
Men ingen vet, hvad den lille bär, Inunder de
skimrande kläder, Och ingen vet, när han fullvuxen är,
Om den längtande jorden han gläder. Kanhända tömmer
han nöd och sorg En dag utöfver koja och borg.
Ty nyårets genius är engeln som far
Fram öfver den snöhöljda jorden,
Och hviskar sitt hopp och sin fröjd till en hvar,
Som på lifvet bedragen är vorden.
Och alla med längtan vi ta’ honom mot
Och lägga vårt offer för hans fot.
Den evige tager nog färden om hand
Och leder till godt våra öden!
Så verkom vår gerning och älskom vårt land,
Om lifvet han ger. Ger han döden,,
Så gå vi ju endast att uppsöka dem,
Som före oss skyndat till engelens hem!
-ed-
. Familj-Jour». 1877.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
