Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Estrid. Berättelse af Emilie Flygare-Carlén - Allmännyttigt. Billigare gasräkningar - Gåta - Fyrkantig gåta. Ol. Ersson - Schack-Charad. A. Holmgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
»Min käraste Estrid»», sade fru assessorskan Charlotte
Hedborg till sin unga vän och skyddsling, "hvad i all
verlden, kan den der karlen skrifva till dig. Hvem
kunde föreställa sig, att han skulle komma hit med
sin gemål, då han säkerligen visste, att du skulle
befinna dig vid detta bad. Så obehagligt.»
»Det han skrifver, bästa tant", svarade Estrid,
som ändtligen efter sin sjukdom och sina sorger
fått komma bort för att andas en ny luft, »är mer än
obehagligt. Läs, och döm sjelf, om hvad jag bör göra.»
Fru Hedborg ryckte till sig biljetten och läste
halfliögt: ».Min goda Estrid!
Anländ med min hustru hit till gästgifvaregården
för en timme sedan, befinner jag mig i den mest
desagreabla ställning. Stackars Heléne blef mycket
illamående under sista delen af vägen och känner sig
fullkomligt förbi vid tanken på att blifva lemnad
ensam; och ensam måste hon blifva, om icke du,
vid minnet af gammal barndoms vänskap, skulle vilja
titta hit och lugna det stackars barnet, medan jag
får tillfälle att springa omkring och höra efter rum.
Här lärer vara så ondt om lägenheter, att det säges,
att endast ett par sådana, om två små rum hvardera,
äro att tillgå. Det vore att qväfvas. Men jag har
en idé. Af dagboken i Yenersborg gjorde jag den
upptäckten, att grefve Manfred L. också ärnade sig
till Strömstad, men efter hvad jag hört, lärer han
ännu, besynnerligt nog, icke ankommit. Han har hyrt
tre ordentliga rum, och antingen han icke kommer
eller, att han kommer, hoppas jag få dessa. Är han
redan anländ, tror jag, ehuru han tycks vara en mycket
kall och tillbakadragen man, att han skall vara så
ridderlig och för Helénes skull, de äro från samma
ort, utbyta sin lokal mot någon af de mindre. Han
är ungkarl.
Var nu en barmhertig engel, och kom till- oss.
Med största högaktning och trogen vänskap Stellan*»»
»Jag försäkrar dig, mitt barn», utbrast fru Hedborg,
så fort hon upphemtat sista ordet, »att härunder
ligger något annat, än det uppgifna skälet. Hvilken
hustru, vore hon ock det pjunldgaste af alla pjunkiga
fruntimmersexemplar af det speciet, skulle ej vid
ankomsten till en badort, der man ej på förhand
försäkrat sig om rum, finna sig i att vara ensam ett
par timmar. Det der är allt för löjligt.»»
»Men hvad bör jag göra?»
»»Den frågan visar, att du tänker på att gå!»
"Han var en barndomsvän och min fars gunstling, och
om han verkligen bekymrar sig så uppriktigt for den
unga hustrun, så ... är det svårt. Men jag erfar en
obeskriflig motvilja för att ånyo komma i beröring
med honom.»»
*Tro mig, du bör det icke heller. Han torde räkna på
att efter afslutade affärer få följa dig hem i afton,
och huru skulle det se ut, hvilket ämne för samtal
skulle ej deraf uppstå? Och hvad är det för oblyga
spekulationer, han har på grefve Manfreds artighet. -
Jag undrar just hvart grefven tagit vägen!»
»»Det får tant nog veta sedan, låt oss nu afgöra
detta.»»
»Jag afgör det så, att jag går i ditt ställe. Detta
är icke allenast mest passande för min ålder och
erfarenhet, utan äfven derföre, att jag kände den
unga fruns föräldrar och henne sjelf äfven, då hon
var helt liten och vi bodde på samma ort.»
"Ack, det blir alldeles förträffligt, kära tant. -
Men för alla mötande händelser törs jag ej sitta
qvar här.»
»Nej, gå du hem och lägg dig i divanshörnet och hvila,
ännu har din helsa icke gjort så synnerligen stora
framsteg. .»
»’Tack, tant.»
De båda damerna nickade ett farväl och åtskildes.
(Forts.)
Billigrare gasräkning-ar. Hvarje gasförbrukare
torde hafva gjort eller kan åtminstone när som helst
göra iakttagelsen, att gasens förbränning stundom
beledsagas af ett susande ljud och nästan alltid af
en för ögat oangenäm dallring hos lågan. Båda dessa
olägenheter bero till icke ringa del derpå, att
gasens tryck är för starkt, d. v. s. att den genom
brännaren utrusande gasen sjelf hindrar en lugn och
jemn förbränning. För att afhjelpa detta bör man icke,
såsom vanligtvis sker, reglera lågan medelst slut-
kranen under det hufvudkraneno hålles helt öppen;
utan tvärtom, sedan gasen tändts, reglera lågan med
hufvudkranen och deremot behåll a slutkranen helt
och h all et öp pen. Genom detta förfaringssätt
erhåller lågan ett jemnt och för ögat icke skadligt
sken. Men, icke nog dermed: den person, som gifvit oss
del af detta lika enkla som nyttiga rön förklarar,
att metoden inbesparat honom en tredjedel af hans
vanliga utgifter till gasverket. Anvisningen tyckes
sålunda vara väl värd att uppmärksammas.
Hvit är jag, hvit som svanens vingar,
Jag färdas öfver haf och land och berg,
Min mun är röd, när glädjens ord jag bringar,
Men annars bär den sorgsna dystra färg.
Jag har ett vigtigt, ett förtroligt värf,
Till älskarinnans bröst jag flyger
Och dit med trogna löften smyger.
Till modren, som om natten gråter
Bekymrad öfver älskad son,
Jag kommer, kommer fjerran från
Och glad blir modersblicken åter.
Se’n gömmes jag af troget sinne,
Ett bleknadt, men ett skrinlagdt minne,
Representant af den mig lifvet gaf,
Då gräset länge vuxit på dess graf.
Efter hästens gång på schackbrädet.
gåta.
Det är mitt forsto, att en lätting vara, Det vill
högtidligen jag här förklara. Den, som mitt andra rör,
kan fläckar f Som bort i tvätten icke gerna gå. Mitt
tredje mäktig var i fordna dagar Och skref för folket
icke sällan lagar. Utur mitt fjerde kan man få en
saft, Som, måttligt njuten, gifver nordbon kraft.
förr’ii
her
det
fann
i
tröst
Mitt
vac
man
och
går
då
bär
ett
finns
i
gen
han
re
mån
ej
" för
kert
der
bod
nen
lif
sitt
an
ga
an
dra
ut
mån
gen
lag
sta
man
På
namn
man
var
kall
la
ned
ja
an
nät
och
of
ett
em
ga
får
mitt
mod
upp
bets
är
va
he
stämdt
mån
mitt
01. Ersson.
A. Holmgren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
