Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fosterländskt Bildergalleri. LVI. Samuel Gustaf Hermelin. Axel Krook
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
banan, hvarest han, oaktadt sin ungdom, nästan genast
användes i flera till och med maktpåliggande värf. Yäl
medverkade till detta förtroende i någon mån börden,
som då betydde mycket; men mest dock den unge mannens
verkliga kunskaper och tidigt utvecklade säkra omdöme.
Med 1769 års riksdag framträdde han på den politiska
arenan, och detta skedde vid en brydsam tid, i hvilken
just bergslagerna hade en roll att spela. För att
fatta förhållandena, måste man dock erinra sig den
allmänna ställningen. Hattarnes fullkomliga nederlag
och Mössornas regering ifrån 1765 års riksdag hade
medfört en plötslig och häftig förändring i hela
den politik, som i ett fjerdedels sekel hade styrt
Sverige, och denna förändring lät omedelbarast känna
sig i alla inre förhållanden. Den finansiella oreda,
som detta tidskifte lemnat efter sig, var stor och
bekymmersam; men mösspartiet såg mera på partihämnden,
än saken. Rikets hela hushållning skulle nu med ens
omstöpas. På Hattarnas lånesystem följde Mössornas
strypsystem. Hela byggnaden af de på det förra
systemet fotade näringarna hotades med plötslig
undergång. Den häftiga indragningen i sedelstocken
höjde hastigt penningen med en tredjedel af dess
värde, under det egendom och varor i samnia mån
föllo. Förlägenheten blef snart så allmän och
nöden, i synnerhet i bergsslagerna, så stor, att
konung Adolf Fredrik den 9 Februari 1768 fordrade
ständernas sammankallande, hvilket rådet dock nekade,
emedan det fruktade räfsten. För hofvets intriger
om konungamaktens utvidgning var detta en gyllene
tid. Hofvet tvådde offentligen sina händer, knöt
nytt förbund med Hattarna och beslöt att skicka
kronprinsen Gustaf till bergslagen »fö-att fängsla
folkets hjertan, det var första paragrafen"; men i
verkligheten för att vinna det för en ökad konungar
makt. Konungen fordrade i December åter riksdagens
sammankallande och förklarade sig vilja, om rådet
äfven nu vägrade, nedlägga rege-ringsbefattningens
utöfning samt förbjöd under tiden användning af den
beryktade namnstämpeln. Man umgicks vid hofvet -med
tanken att, om rådet fortsatte sitt motstånd, utföra
en formlig revolution af samma art som den Gustaf III
sedan sjelf verkställde. Planen till denna revolution
finnes bland Gustavianska papperen. Allmän oro rådde
i hufvudstaden. Stora folkhopar omgåfvo slottet, der
rådet tillbragte tiden med ängsliga öfveiiäggningar
och utfärdandet af befallningar i konungens namn, dem
ingen åtlydde. Alla kollegierna med sina presidenter i
spetsen och Stockholms magistrat tågade upp till råd
och konung samt förklarade sig genom grundlagarna
försatta ur verksamhet. Statskontoret sade sig
ej kunna betala en af rådet befalld aflöning till
den förstärkta vakten i hufvudstaden. Krigsbefälet
förklarade sig under sådana omständigheter ej kunna
ansvara för soldaternas lydnad. Nu måste rådet gifva
vika och riksdagskallelsen utfärdades till Norrköping,
der ständerna skulle samlas i April 1769.
Samuel Gustaf Hermelin.
Det är mot denna historiska bakgrund med dess
skuggspel af hofkabaler och partiränker vi
se den blott tjugofemårige Hermelins gestalt
afteckna sig. Hans far satt i rådet den tiden
och tillhörde Mössornas parti. Men den unge
tillförordnade bergmästaren, som inom sitt fögderi
varit åsyna vittne till all den jämmer, rådets
rikshushållning framkallat, måste ställa sig i
ett motsatt läger till faderns. Yalet mellan den
sonliga och den medborgerliga pligten var svårt;
men han genomgick eld-profvet och bidrog med sin röst
till det riksdagsbeslut, som störtade det herrskande
partiet och med detta jemväl fadern. Hans hållning
väckte allmänt gillande; i dessa korruptionens tider
var den omutliga medborgerliga pligtkänslan visst
icke i sina yttringar hvardaglig. Ständerna ville
gifva sin gärd af aktning åt »den unge mannen med
romarsjälen», och han blef på deras förord utnämnd
till ordinarie bergmästare, med honom uppdragen vård
och tillsyn öfver rikets ädlare bergverk samt silfver-
och malmanledningarna inom fäderneslandet. Ar 1774
befordrad till assessor i bergskollegium, vardt han
1781 bergsråd (ifrån hvilken befattning han först 1815
tog afsked). Förut hade han inkallats till medlem af
Yetenskaps-akademien och af flera utländska samfund.
Han ville nu genom resor utvidga sina kunskaper till
fosterlandets båtnad, tog tre års tjenstledighet och
reste 1782 utrikes, blott delvis understödd af staten,
medan hans egen kassa fick släppa till det öfriga. För
sådana ändamål var han ej heller om henne njugg.
Under sin resa besökte han äfven Norra Amerika
»hufvudsakli-gast för att utforska och bedöma
det inflytande. på svenska handeln, särdeles
jernhandeln, som de nordamerikanska staternas
förmodade sjelfständighet kunde medföra’». Han
vistades här i nära tre år, under hvilka han tillvann
sig stor aktning och inbjöds till medlem af tvenne
lärda samfund.
Hemkommen skred han genast till verket att för
fosterlandets gagn tillämpa hvad han sett, isynnerhet
hvad han i det i industrielt afseende så framskridna
England hade inhemtat. Främst stod här för honom
att ordentligt kartlägga Sverige och Finland med thy
åtföljande beskrifningar öfver dessa länders olika
trakter, för att sålunda göra svensken hemmastadd
i eget hus och visa honom, hvart han skulle vända
sig med sina kapital i penningar och arbete för
att draga nya hjelpkällor i dagen, skaffa sig sjelf
en god utkomst och rikta fäderneslandet. För denna
stora tankes utförande sände han på egen bekostnad
geografer, naturkunnige, bergsmän och tecknare åt
alla kanter för att insamla underrättelser, jemföra,
pröfva och förbättra samt upprätta kartor m. m. Så
bragte han, eldig i hug och manlig i kraft, omsider
efter femtonårigt ihärdigt arbete och oafbrutna
uppoffringar, ty det skedde på hans egen bekostnad,
till stånd en nästan fullständig atlas öfver Sverige
och Finland, den bästa vi tills på sista tiden ägt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
