- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 16, årgång 1877 /
39

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Syd-Amerika. Anteckningar af Pedro Nisser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

39

meteorologiskt och klimatiskt afseende är känd. Den
torra tiden infaller mellan början af December och
slutet af Mars, sedan råder intill midten af Juni
regntiden; Juli, Augusti och September äro torra, och
så öppnas åter himmelens slussar den återstående tiden
af året. I en begränsad del af vestliga kustlandet
Peru och Bolivia, mellan 2° och 23° 30’ sydlig
latitud, är det emellertid en sällsynt tilldragelse,
ja, en tilldragelse, som ibland har åratal mellan
sin förnyelse, att en regnskur faller. I stället
har naturen, medelst med vinden förd fuktighet
från Cordiller ernås stora skogar, sörjt för en
ovanligt stark dagg, hvars fint fördelade droppar på
växtligheten verka såsom ett mildt regn, framkallande
en vegetation, i ordets egentliga bemärkelse
tropisk. Detta förhållande har gjort det möjligt,
att under seklers lopp gödningsämnet guano kunnat
hopas och bibehållas. Sedan Chinchaöarnes kala klippor
aflemnat de massor guano som der - jag vill minnas af
en fransman först - påträffats, vändes uppmärksamheten
på det nära liggande peruvianska kustlandet, der man
ock påträffade mäktiga lager af detta gödningsämne,
ett fynd, som för republiken Peru kunnat blifva
en källa till välstånd, men nu egentligen lemnar
några enskilda vid regeringen anställda myndigheter
tillfälle att med milliontals piaster rikta sig
sjelfva. Presidentplatsens besättande gifver derföre
alltid anledning till revolutioner, då de segrande
äga disponera öfver guanon. I Frankrike gör man
revolutioner för en idé, i Peru för - guano!

Men hvad är guanon egentligen? Sjöfåglars excrement
är den vanliga uppfattningen. Jag har besökt
och undersökt guanolagren vid Chinchaöarna och
kommit till den öfvertygelsen, att guanon består af
lemningar efter milliarder förmultnade skålar, hvilkas
benlemningar bevisa sanningen häraf. Detta djurslag
finnes i ofantlig mängd på dessa kuster. Man har
iakttagit, att skälen tyckes vilja sluta sina dagar på
land, hvarför han begifver sig dit, då han känner sin
lifskraft aftaga, för att för sista gången njuta af
den nedgående solens strålar - och så försiggår dess
förvandling till guano. Att fågellemningar till en
del ingå såsom beståndsdelar i guanon är väl sannt,
men till de mer än 150 fot mäktiga guanolagren hafva
albatrosser och andra sjöfåglar blott obetydligt
bidragit. Eedan vid spaniorernas eröfring af Peru
försto do indianerna att göda jorden med guano, men
förhållandet föll sedan i glömska ända till upptäckten
af lagren på Chinchaöarna,

sp J{t

&

Då man tidigt en morgon under den regnfria tiden står
på en af de 7 å 8,000 fot öfver hafvet varande andiska
bergåsar, som omgifva Caiica-dalen, njuter man af den
mest tjusande naturtafla. Endast i Schweiz kan man
få en, dock blott ringa, föreställning härom. På det
azurblåa himlahvalfvet ses här och der några lätta
strömoln. Luften är frisk och upp-lifvande. Djupt
nere i de mångfaldiga dalgångarna ser man olikartade
palm- och acaciaträn; högre upp i skogsdjupet resa
sig jättelika trädstammar. Löfverket skiftar i de
mest vexlande nyanser af grönt. Man ser fränder
till våra bokträn och ekar. Öfver alla öfriga trän
höjer sig den majestätiske kungspalmen palma real -
äfven kallad palma de céra, emedan dess glatta,
blekgula yta består af ett kådigt ämne, som med
fördel begagnas som lysämne - hvars vidt utbredda
krona på 150 fots höjd öfver den glänsande stammens
fot svajar för den ringaste vindfläkt. Mellan och
omkring alla dessa trän hänga, slingra och krypa
otaliga lianer (vejucos\ några fina som snören,
andra grofva som kabeltåg. De hänga som festoner
utefter stammarna och slå, gungande, luftiga bryggor
mellan träden. De flesta lianer äro mörka; en af dem
skiljer sig från de andra genom sin rödbruna färg
och sin skrofliga yta, det är vattenlianen (vejuco
agua cerdz), som under den torra årstiden erbjuder en
svalkande och angenäm dryck. På trädstammarna frodas
som parasiter otaliga andra, mindre växter, af olika
färger och former. Öfverskådande det vida fältet
till den aflägsna horisonten, visa sig de skogbeväxta
oräkneliga bergs-ryggarne med mer och mindre bråddjupa
dalar, likasom det af stormen upprörda hafvet med dess
jättevågor. Här och der framskymta, i den ofantliga
gröna massan, bergfloder, hvilkas kristallklara vatten
hasta att förena sig med den djupt nere i

Cauca-dalen befintliga floden, hvilken som en
ofantlig orm slingrar sig i oregelbundna bugter. Detta
storartade natur sceneri får sin fulla, harmoniska
afslutning genom det vid södra horisonten sig höjande,
istäckta höglandet, el Pdramo de Rufa, med dess
sedan århundraden tillbaka slocknade vulkan. Namnet
har kratern fått efter en spanior, Antonio Ruiz, som
på slutet af 1600-talet bodde der i trakten och vid
foten af isfältet upptäckte en vidsträckt betesmark,
hvars af honom ditförda be-hornade kolonister blifvit
stamfäder till den vilda boskap, som nu finnes der.

* * *

För åtskilliga år sedan besökte jag denna trakt. Man
hade kort före mitt besök upptäckt heta källor
(fuentes ter-males), som voro värda att lära känna. -
En bekant i staden Manizales var mig följaktig jemte
ett par arbetskarlar (peones) som buro provianten
och filtar. Som det var vid den torra årstidens
början, var vägen föga farbar med häst, och vi
begagnade derföre sediga och vid sadel vana oxar,
hvilka med säkra, men långsamma steg förde oss
öfver den af en tät skog omgifna, ofta branta och
af lermassa bestående stigen. Manizales, vid foten
af isfältet, ligger omkring 5,000 fot öfver hafvet,
källorna lågo 8,000 fot högre. Yi hunno dem efter
sju timmars ridt. Man stannade under ett i närheten
varande stort och rymligt skjul, som uppförts vid
gränslinjen mellan den täta skogen och den naturliga
betesmarken. Här afsadlades de flämtande oxarna, som
syntes mycket belåtna med det frodiga gräset. Klockan
var 4 på e. m. Man hade således god tid att få en eld
upptänd midt i det öppna rymliga herberget, der vår
middag snart bereddes, hvarefter vi med några lämpliga
stakar och löfrika grenar inhägnade ena hörnet af
skjulet, för att göra nattlägret något lugnare, och
medelst lof och gräs ordnades det till vår fulla
belåtenhet. Kort före solens nedgång, klockan 6,
hade ett tungt moln lägrat sig öfver den närgränsande
cordilleran, nederbörd var således att befara. En
timma derefter började snö falla - termometern visade
1° -|-. Mer bränsle lades på elden, och man fann att
filtarna voro väl behöfliga. Före dagens inbrott hade
elden blifvit ytterligare upplifvad och chocoladpannan
påsatt. En half timma fore solens uppgång såg man det
sluttande gräsfältet betäckt ined ett tjockt snötäcke
- något som öfverraskade de två peonerna, hvilka under
dylikt förhållande ej passerat el päramo. Termometern
visade 2° -j- kort fore soluppgången och steg derefter
småningom. Omkring kl. 10 var termometern -("9°, en
stor del af det gröna fältet var fritt från snö, och
före kl. l e. m. hade man 10° värme; snötäcket var nu
försvunnet, det grönskande fältet med sina mångfärgade
blommor visade sig åter i all sin prakt, - en lika
snabb som behaglig omgestaltning, öfverraskande för
den, hvilken för första gången ser regnet förvandladt
i snöflingor, hvilka inom få timmar försvinna för
solens strålar. Jag bör nämna, att våra behornade
gångare hade under natten tagit sin tillflykt under
skjulet; men så snart de varseblefvo huru gräset här
och der åter stack upp öfver snöbetäckningen, begåfvo
de sig ut för att få ersättning för den förlorade
tiden. Så snart marken något upptorkat, begåfvo vi
oss till de nära belägna heta källorna, som bestodo af
två större remnor i en kompakt skifferart nära intill
den ofvanföre nästan lodrätt uppstigande klippan. Från
dessa remnor porlade det kokheta vattnet upp, följande
en fördjupning i Idippan, som ledde till en på föga
afstånd liggande mindre dalgång. Yattnet, som i
sjelfva öppningarna hade kokpunktens hetta, afsatte,
medan det bortrann, vid aikylningen vackra trådlika
kristaller af gips och svafvel. Häraf var det tydligt
ådaga-lagdt, att det heta vattnet bestod af svafvehyra
jemte en lösning af gips och att utvecklingen af den
höga värmen härledde sig från blandningen af nämnda
syra med en viss del vatten, som i naturens underbara
laboratorium erhöll den bestämda proportionen af
de två flytande ämnena. Smaken var mycket syrlig
och vätskan i hög grad adstringerande. Vattnet
är således skadligt för invärtes bruk, men deremot
borde det kunna vara af nytta, begagnadt till bad vid
rheumatiska lidanden. På min tillstyrkan blef det ock,
någon tid efter mitt besök, användt för dylika bad,
som med lätthet ordnades, då i den nedanföre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon May 19 17:04:26 2014 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1877/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free