Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Estrid. Berättelse af Emilie Flygare-Carlén. (Forts.) - Logogryf. Carolus - Bokstafsgåta - Gåta - Korsgåta. Ol. Ersson - Uttydningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
»»Men när kom telegrammet. Det var väl icke det
brefvet, som postbudet bar hit i går qväll, och som
fick ligga medan du satt vid spelbordet."
Stellan bet hårdt i sina mustascher. Om Heléne vetat,
att han icke satt vid något spelbord utan . ...
"Om jag icke vore så rysligt förfärad, skulle jag
bedja dig ursäkta förebråelsen, som står narraktigt
tillsammans med
mitt förra enfaldiga prat. Men skynda dig för all
del. Bjud hvad som helst, för att vi hastigt må komma
i väg." Hon sprang ut, ropade jungfru och betjent
och började med fart sin inpackning.
"Det här var minsann inte illa! Hon torde ej vara
så enfaldig, som det synts." Löjtnanten gick ut
om sitt ärende.
Två timmar senare voro de resta,
(Forte.)
/U, äg kan den fattige göra rik ^3 Och tiggarn
hastigt en herre lik, Men också tvedrägtens frö jag
sådde, Der fordom vänskap och sämja rådde; Och kanske
stundom en brottslig hand Af vinningslusta mig stack
i brand. - I helsans dagar ej makt jag äger, Nej,
blott på dödsbädden, qvalets läger, Ty hand i tand
jag med döden går Och genom honom mitt värde får.
Af tio små delar mitt hela består,
Försök nu dess nötter att knäcka!
Ett binamn, som hålla till godo man får,
När modet ej längre vill räcka.
Ett annat, bland dalfolket nog kändt igen,
På raskhet det just inte tyder.
En medlem af slägten, en moderlig vän,
Den sällan dock barnskaran lyder.
Hvad stor eller liten en krona dock har,
Af vindarna smekt eller tuktad;
Och hvad derutaf man till farkoster tar,
Om lämplig den är, och ej bugtad.
Hvarpå du fick fisken, som smakte så godt,
Just derför du sjelf lagt dess snara.
Hvad konvalescenten nu kände sig blott,
Nyss undsluppen sjukdomens fara.
Ett något, behöfligt för vår existens -
Hvad vore vi detta förutan?
Hvad särdeles smakligt och värmande känns,
Då snöflingor dansa på rutan.
När gubben var trött utaf mödor och år,
Hvad gjorde han ofta och gerna?
Hur är i dens sinne, der hopplöshet rår,
Ej lyst af en endaste stjerna?
Hvad skogarnas konung fick lära sig bli,
Af menniskoblicken betvingad.
Hvad stundom man skatter kan finna uti,
Om fram den i dagen blir bringad.
En samling af mäktiga, upplysta män,
Till rikets och samhällets bästa.
Hvad är den, i lifvet ej äger en vän
Och misstror och hatar sin nästa?
Benämning, som aldrig dock sprätten förtjent,
Hur gerna han än vill den vinna,
(Blott allvar med känsla behagligt förent
Kan inta’ och fästa en qvinna.)
En antagen mening, en djupsinnig sats,
För olärda svår att förklara.
Hvad ute i villande skogen har plats
Och vet att sin grönska bevara.
Hvad hör till musiken och talet också
Och stundom är utnött i båda.
En sak som vid kökets bestyr nian kan få,
Ej särdeles treflig att skåda.
Om nöden och smärtan man lindra förmår,
Hvad ej man med hjelpen bör vara.
Hvad sträfsamma gumman nog sköta förstår
Att hemmet för utgifter spara.
Och sist, hvad till kyrkan och andakten hör,
Och icke i bönen får fattas.
Farväl! logogryfen nu sluta jag bör
Att läsarns intresse ej mattas.
Carolus.
Följande bokstäfver och stafvelser,
riktigt sammansatta, bilda 20 ord, hvilkas
begynnelsebokstäfver beteckna namnet på en framstående
norsk författare, och slutbokstäfver namnet på ett
af hans arbeten:
af a, a, a, a, 6, b, bo, j, i, ö, u, va, ro, mö, U,
U, it, U, ek, om, er, z, ra, s, 5, t, r, h, le, Ö,
r, va, la, rr, u, gi, s, ä, n, d, r, rit no, en, e,
j e, e j d, r, e, n, i, e, s, r, o. o, o, o, n, n,
nd, T, t, s, j, s, 1.
Orden beteckna:
1. Ett skott, som ej träffar målet. 2. Ett
slags springråtta. 3. En gudomlighet i nordiska
gudasagan. 4. En folktribun. 5. En stad i
Sverige. 6. Ett ljud, som höres i skogen. 7. En
nödvändig artikel i källare och kök. 8. En af
Israels konungar. 9. Ett fruntimmersnamn. 10. Det
hvarmed fartyg styras. 11. Sömnens tid. 12. En
sorgedikt. 13. En frisk vind. 14. Ett engelskt
förnamn. 15. En socken i Stockholms län. 16. Hvad man
bör gissa. 17. Ingenting. 18. En flyttfågel. 19. En
läckerhet. 20. En del af Sverige.
Den stund jag fanns, af anda jag florerat,
Och högt jag steg, till menlöshetens fröjd -
I granna färgers prakt jag har briljerat,
Utöfver jordens grus och sorger höjd,
Men kort min sällhet var.
Uti naturen, konsten eller lifvet,
Så kort ej någons stund har blifvit.
Visst vissnar blomman fort
Och fjärilns lif är kort;
Och elden som i flamma brinner
Mot höjden hastar - och försvinner.
Men ack! de fröjdas dock i några stunder,
Min varelse bflBaJblott - sekunder,
Jag -slocknarTMhiden upp i rymden går, Mitt stoft
till jorden faller som - en tår.
En rar mitt första Carolina var, Derföre fick också
hon snart sig gifta. Det tillkom klockaren i forna
dar Att uppå gästabud mitt andra skifta. I grofva
becksömsskor mitt tredje gick, I bockskinnsväst
och hemmaväfven tröja; Dock fängslar mästarns verk
ännu vår blick, Ja, konstnärns kan derpå med undran
dröja. Mitt fjerde tuppen torde bli en gång, Fast i
sin stolthet nu han det ej anar. Mitt femte hämmas
kan igenom tvång, Men ny natur i tingen man ej danar.
01. Ersson.
Lösning af Gåtan i föregående häfte, sid. 31:
Bref. Lösning af den Fyrkantiga gåtan i föregående
häfte, sid, 31:
SKAM
KÅDA
ADEL
MALT Lösning af Schack-Charaden i föregående häfte,
sid. 31:
Mitt första embetsmannen går, Förr’n han sitt kall
utöfva får. Mitt andra finns i mången bod Och lifvar
upp ett nedstämdt mod; Ja många lägga derpå an,
Då tröst i annat man ej fann. Ett vackert namn mitt
hela är7 Och mången herreman det bär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
