Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några dagar i Schweiz. En rese-skiss af Malin K. (Skrift, som vunnit pris vid Familj-Journalens litterära pristäflan 1876.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
silfverbård kantade bergdrottningens mörkgröna
sammetskläd-ning.
10. 2 på morgonen väcktes stadens innevånare af
trum-hvirflar samt signaler ur barntrumpeter och
jägarhorn. Det var första reveljen, kl. 3 förnyades
den, och kl. 4 skulle hela skaran vara samlad på
stadens stora torg, derifrån marschen anträddes. Denna
åsåg jag ej, men om aftonen var jag bjuden till en
familj för att se återkomsten. Deras bostad låg så,
att man redan på afstånd kunde se hela processionen
lik ett brokigt band slingra sig utför bergen och en
egendomligare tafla får man väl sällan se.
Först kommer en löfklädd rustvagn, dragen af
blomsterkran-sade oxar. På morgonen hade de nödiga
matförråden för middagsmåltiden varit packade på-
vagnen jemte kökskärl och andra utensilier. Måltiden
består af kött, som öfver stora eldar halstras eller
stekes på spett på ziguenarevis, då en del af barnen
föreställa ziguenare, samt risgrynsvälling, vid
hvars tillagande man åtminstone ej behöfver befara
mjölkförfalskning. Efter
hvilket dock ej litet bidrager att höja effekten
af det hela. Alla hafva blomster eller löfkransar
omkring hufvudet och öfver axeln, somliga i vissa
färger, efter klassindelning eller skola, andra
hafva löfklädda bågar, dem de ytterst gående, bära,
så att när flera sådana komma efter hvarandra, ser det
ut som en vandrande löfsal, under hvilken de andra
promenera. Dessutom äro granna vimplar och band,
blomqvastar och löfruskor anbragta öfverallt der en
liflig fantasi funnit en ledig plats.
Eedan en qvart innan tåget kom förbi vår balkong,
kunde man höra det som ett aflägset brusande, ty
utom musikens ljud var det mer än tusen barnröster,
som öfverbjödo hvarandra att med sång och hurrarop
gifva luft åt deras förtjusning. Det var som om
hela naturen fått förökadt lif, ty i den nedgående
solens guldskimmer såg man ej blott hvarje myggsvärm
leka sin lustiga lek, utan äfven hvartenda damkorn
dansa. Men ingenting öfvergick i strålande glans de
klara barnaögonen, som alla i förbigående vände sig
upp emot oss. Att se tusen par sådana
Vinterfisket.
(Efter en oljemålning af P. Gr. Wickenberg: se texten,
sid. 70.)
vagnen kommer kantonal-skolgossarnas musikkår i
deras nätta, ljusblåa uniform med silfversnören och
knappar. De spela mycket bra och med liflig rhytm,
lik bergsbornas elastiska gång. Lärjungarna vid
kantonalskolan deltaga dock ej i denna utfärd; de
äro redan halfvuxna ynglingar och göra om sommaren
bergturer som räcka flera veckor. Efter musiken komma
de minsta barnen, små parflar, sex i bredd, som man
ej kunde tro om att gå nästa backe uppföre. De trafva
dock modigt på, men ej längre, än till den närmast
liggande betesmarken, under det de äldre gå ett
par mil uppåt. Sedan komma allt större och större
barn och tåget afslutas med de största gossarna,
hvilka sjunga chörer, omvexlande med den i spetsen
gående instrumentalmusiken. På sidorna gå lärare och
lärarinnor. Alla äro naturligtvis högtidsklädda,
flickorna mest i hvitt, somliga äro kostymerade
såsom bondfolk, ziguenare, sötare, kockar, med
mera.. Hvarje skola har sin olika stora fana, och
dessutom har nästan hvartenda barn en liten fana,
en brokig näsduk på en käpp,
barnaögon på en gång, är detta ej att framkalla
tårar i ens ögon? Hvad vill man ej gifva för att en
enda minut känna en sådan fröjd! Ej mindre angenämt
var det att se de belåtna mödrarna, hvilka alla, så
många som kunna komma ifrån hemmen, gå emot aftonen
ut att möta sina skatter, åtföljda af äldre syskon
och småbytingar, som antingen bäras eller dragas i
vagn. Just derigenom att barn af alla klasser deltaga
i festen, blir den en verklig nationalfest, som i åtta
dagar förut sysselsätter alla ömma mödrars omtanka och
blir orsaken, att mer än ett par nya kängor. eller
andra snygga kläder hitta vägen från den rika till
den fattiga familjen. Denna hjelp åt armodets barn
i förening med en stor enkelhet hos de förmögna
klasserna, och snart sagdt alla barnen dessutom,
skylda af blommor, upphäfver hvarje i ögonen fallände
skilnad i klädedrägt, och gifver festen dess sanna
prägel: barndomens jemnlikhet. Efter
åter-
komsten till staden samlas de ännfPtn gång på torget,
der den reformerta pastorn afslutar dagens glädje
med ett kort tal, ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
