Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hymn. E. - Carlskronas anläggning. G. C. Witt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
Hans blick rycker manteln af mörkret, Den räknar hvart
korn uti sanden Och skönjer det dolda i tingen Från
stjernornas glänsande skara
Till djupet af verldshafvens brus. Der ofvan - der
ofvan är hemmet, Dit blickar oroliga anden, När,
skakande stofthölj da vingen, Hon längtar att åter
få fara .,
Till frid och till frihet och ljus.
Ty der är källan, Som evigt rinner, Och der är
facklan, Som ej förbrinner,
Der är den våren Som höst ej har! Der bryts inseglet
Från mörka griften, Der öppnas boken Med gyllne
skriften, Der lifvets gåta Blir uppenbar! -
Och der uti vishetens källa, Om troget hon sökte
det sanna,
-Skall själen sig spegla en gång; Och så till sitt
Eden förklarad, Med lagern kring strålande panna,
Gå in under jublande sång.
E.
’or två hundra år sedan innehöll jorde-boken följande
naiva skildring af den mark, hvar-uppå staden
Carlskrona nu är byggd och flottans etablissement
anlagdt: »Augerums socken, skatte-hemman M
7, Wittus Andersson på Trossö, hafver mulbete
på fäladerne på denna ö och Björkholmen, till 12
stycken boskap, som är ett litet sund der-/^^ / ^
ifrån hvarandra, hvarpå är någon ekeskog. ^-
Item 6 stycken holmar, 2 Pante-holmar, Mölle-
holmen, Stumme-holmen, Kungs-holmen, som ock brukas
till mulbete för kreaturen, och bemälte holmar någon
ene-skog och få ekar. Dess förutan 8 st. klippor,
eller holmar, som kunde nyttjas till kalfva-bete,
jemte allehanda fiskerier, som är väl belägen ibland
holmarne och skären uti hafvet både till husbehof
och salu att föryttra, utom surskog på öen till
vedbrand och
gärdselfång, samt uti allmänninge skog ollonsvin och
näfverlöpande med alla andra härlig- och nyttigheter
att nyttja och bruka som landtboerne, desslikes ängen
af hårdvall och någon sällting vid stranden, stenig
och bergig med eke-skog till 8 st. svin att feta när
ollon blifver, dess jordmån består af grof sandjord
med stenrör uti, och löper till råg och korn 14 spann,
äng till hö med ängshagen 12 lass. ö/8 hemmantal,
l Dal. 8 öre."
Till denna något osammanhängande beskrifning kunna
vi lägga, att stället var af utmärkt naturskönhet,
att den omtalade ekskogen, som speglade sina kronor i
de lugna vikarna och sunden, var så storartad, att ett
linieskepp och en fregatt byggdes af dess stammar och
grenar, samt att hemmanets »härlig- och nyttigheter»
gåfvo ägaren en riklig bergning.
Den i jordeboken omnämnde Wittus Andersson, hvilken
rätteligen lärer hetat Vitus ’Andersson, såsom
det står på mannens grafsten å Nettraby kyrkogård
(helst som Vitus äi\ ett i forna tider brukadt,
i almanackan upptaget dopnamn), var vid tiden för
Carlskronas anläggning en gammal man, som med hustru
och en dotter i lugn och förnöjsamhet framlefde sina
dagar på Trossö. Gubben var en styfsint, rask och
härdad danneman, som fann sin trefnad i landt-liga
göromål och fiske, och var så förtjust i sin vackra ö,
att han ej ville byta bort den mot någon egendom i
landet. Öns belägenhet, nära fasta landet och mot
hafvet omgifven af en hel rad större och mindre öar,
som gåfvo skydd mot hafsvindarna, var också den bästa
en landtman och fiskare kunde önska sig, och det
trefliga, välbelägna boningshuset erbjöd en angenäm
tillflyktsort mot höststormarna och vinterkylan. Yitus
var fri från alla tvister med grannar, om flyttade
rågångar, nedbrutna gärdesgårdar, ostängda grindar,
skador af okynniga kreatur och dylikt, som så ofta
förbittrar den fredlige landtmannens dagar, ty hans
enda granne var hafvet, och om detta någon gång i
vredesmod slog sina böljor mot stranden, förmådde det
dock ej rubba den rågång, naturen sjelf danat, och
ägde ingen makt att stämma gubben till tinget. Hans
idylliska lif i den romantiska trakten skulle dock
störas af en oblid makt, såsom vi nu skola berätta.
De många sjökrigen under sextonde och första hälften
af sjuttonde seklet visade olämpligheten af att
hafva örlogsflottan
ST,
^ 1877,
10,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
