Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Estrid. Berättelse af Emilie Flygare-Carlen. (Forts.) - Charad. Pyramus - Bokstafsgåta - Siffer-Charad - Uttydningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
under det han ömsom tittar fram och ömsom gömmer
hufvudet för unge Håkan, som frestande med något slags
ny leksak står på tröskeln till nästa rum och vinkar
honom till sig. - Håkan är lika öm som någonsin om
sin käre husbondes lugn.
"Spring, din lille rustare - Håkan har nog något
roligt», sade den unga modren leende åt barnets
strid att både vilja stanna och gå, »skynda dig, se,
du har rättnu rifvit hela schalen ifrån mig.» Estrid
drog den åt sig och lutade sig tillbaka i stolen,
v och snart får du pappas täcke i golfvet.»
»Nej, det», sade grefve Manfred, medan han under en
känsla af lycklig stolthet smekte den lille tyrannens
blossande kinder, »det måste du noga akta, och akta
dig isynnerhet för att köra dina små odygdiga fingrar
genom maskorna, du vet inte du, liten, hvad det täcket
är för pappa.»
Unga grefve Manne ansåg ej nödigt att häruti binda
sig, han ilade af till sin vän Håkan, som försvann
med honom.
»Ack, att du ännu så älskar det röda täcket»,
halfhviskade Estrid med strålande ögon, »min
fästmögåfva.»
»Du får alldeles icke kalla åsifästmögåfva, älskade,
då nedsätter du det. Hvad en fästmö syr till sin
trolofvade, sker oftast af artighetspligt. Men hvad
en qvinna före den afgörande förklaringen, med tanken
på den man hon älskar, arbetar åt honom, det är väl
något dyrbarare. Och var så god och kom i håg, att du
ernade lemna mig den här skatten, då det var afgjordt,
att jag skulle resa ut ensam ... O, den aftonen,
min Estrid . . . Midt under mina trägnaste göromål,
vid ekonomien, kommunalbestyren eller affärsresorna,
kommer plötsligen, liksom solen stundom hägrar upp
bland molnen, detta bländande minne för mig och
smeker mig, liksom jag kände din lilla hand öfver
min panna. - Och erkänn, att jag hade rätt uti, att
jag aldrig mer skulle blifva svartsjuk på ... tyst
. . . der hafva vi honom. Huru underbart tider och
omständigheter kunna förändras . . . Huru trofasta
hafva ej både han och Heléne varit mot oss under
denna pröfningstid,»
»Det är sannt, de skulle gerna vakat hvarannan natt,
om jag tillåtit det. Och Heléne egnade sig med riktig
moderlig ömhet åt Manne. Ja, hon öfvergaf nästan
helt och hållit sin egen lille gosse för det min
icke skulle sakna mig. Ack, jag glömmer aldrig detta
. . . Nej, se här unga brukspatron ... hjert-ligt
välkommen . . . kommer du ensam?»
w Ja, på ett flygbesök! Heléne har aldrig någon ro
hemma, om hon ej hvar dag får underrättelser härifrån,
och som jag hade ett ärende i trakten, red jag öfver
sjelf. . . Nå, Manfred, du är på stora bättringsvägen,
du ser, min själ, riktigt ståtlig ut - tjenare, min
vackra grefvinna, nu behöfs inga tårar mer rinna i
hemlighet, nu fordras ej längre att spela hjeltinna,
fast modet var klent nog ibland!»
»Åh, min stackars Estrid.» Grefvens hand sökte
hennes. »Jag märkte mycket, äfven då jag var som
sjukast, men det var mig nyttigt att alltid få se
blott - hjeltinnan.»
»Jag undrar just hur Heléne skulle bete sig under
likadana omständigheter» utbrast löjtnanten, men
hans lungor utandades med detsamma en så sjudande
lifsverksamhet och lefnadslust, att de andra båda
måste småle. Emellertid skyndade Estrid att svara, att
om ett sådant underverk inträffade, ville Heléne ej
låta sig öfverträffas af någon hustru. - Man behöfde
blott se henne i fem minuter med sin man för att
finna lösningen på frågan.
»Sådan är äfven min öfvertygelse», inföll
Manfred. »Men du är så förfärligt rörlig, min käraste
bror, kan du då icke sätta dig. Det är ju ännu långt
till qvällen.»
»Ja, men jag har saker att uträtta på vägen, och
dröjer jag för länge, blir Heléne svartsjuk. Hon är
icke riktigt botad ännu», påstod han skrattande,
»och då hämnas hon med att lägga pojken innan jag
kommer hem. Den lille slyngeln har så trasslat in sig
i sin herr faders så kallade hjerta, att besagde fader
icke sofver godt, om ej den rustarn också trasslat
om litet med det faderliga skägget. Man lefver
tills man förlorar hela sin ursprungsmenniska. -
Jag minnes min själ icke den dag, då jag i staden,
som Heléne brukade säga, lefde en garcon.»
»Jag tänker du ej förlorat på den saken», menade
Estrid.
»Visserligen. - "Var Herre är de dårars förmyndare. -
Men jag tror, i trots för sanningen i detta
vördnadsvärda tanke-språk, att jag ej utan harm kan
återse din listiga vän Olivia. - Hade hon ej gjort
sig så söt för öfverstelöjtnanten, hade hon ej lyckats
stjäla det der året, som ...»
»Var god», utbrast grefven med en viss nervös
glädtighet, »att ej tala ett ord mot denna dam. Jag
hyser för henne högsta aktning och tillgifvenhet,
och så gör äfven din fru.»
»Ja», sade Stellan, »det tror jag rasande väl, - det
der året skaffade dig en hustru af prima slag och
henne en man, om just icke af allra bästa qvalité,
så i alla fall en hjelte i hennes ögon. - Dertill
har fru Olivia en två års sjögast, lagom kamrat för
’chevaljer Manne’, medan siste delägaren i bruket’
blott kan skryta af två månader i andra året. - De
båda junkrarne komma att se honom öfver axeln. Men
jag får väl gifva med mig. Det blir troligen en familj
af tre.»
Samma afton, sedan löjtnanten rest, stod grefve
Manfred för första gången efter sjukdomen jemte sin
hustru vid ett af fönstren åt sjösidan. - Himlen
med strålande stjernor höjde sig öfver dem - i deras
hjertan fanns äfven himlen med bön och frid.
Mitt första plär i skogen vandra, Förstås, om
sommartiden blott. Der har med g förlängdt mitt andra
Också bland fagra rosor gått. Det är visst skönt,
när orrar spela Att svärma kring i skog och mark,
Men skönt också att ha’ mitt hela, När nordan sköflar
lund och park.
Pyramus.
Bokstafsgåta.
Följande bokstäfver och stafvelser, riktigt
sammansatta, bilda
nio ord, hvilkas begynnelsebokstäfver beteckna namnet
på en stor
stad i Sverige och slutbokstärVerna namnet på en
svensk badort:
att, na, t, la, a, in, e, h, o, si, ma, o, k, ca,
t, am,
de, er, la, ri, r, fr, r, is, ed, r, a, l, g.
Orden beteckna:
1. Ett rike i Asien. 2. En långbent fågel. 3. En
flod i Tyskland. 4. En stad i Frankrike. 5. Ett
husdjur, 6. En titel. 7. Ett fruntimmersnamn. 8. Ett
språk. 9. En stad i Nyköpings län.
Två gånger mitt första är mitt femte; Tre gånger mitt
femte är mitt tredje; Mitt tredje från mitt andra
står mitt fjerde; Hvad är då mitt helas rätta värde?
Lösning af Logogryfen i föregående häfte, sid. 6£:
Testamente, hvaraf fås: mes, mas, tant, stam, mast,
mete, matt, mat, te, satt, natt, tam, sten, senat,
ensam, man, tes, en, tema, ’smet, sen, ten, amen.
Lösning af Bokstafsgåtan i föregående häfte,
sid. 63: Björn-Stjerne- Björnson och Maria
Stuart i Skotland. Orden äro: 1. Bom. 2. Jerboa.
3. Öder. 4. Rienzi. 5. Nora. 6. Sus. 7. Tratt.
8. Jehu. 9. Eva. 10. Roder. U. ?Natt. IX
Elegi. 13. Bris. 14. Jack. 15. Ösmo. 16.
Rätt. 17. Noll. 18. Svala. 19. Ostron.
20. Norrland. Lösning af Gåtan i föregående häfte,
sid. 63: Såpbubbla. Lösning af Korsgåtan i föregående
häfte, sid. 63:
H
TÖS
TÅRTA
HÖRBERG
STEKT
ART
G
Lösning af uttydningen af Schack-charaden i föregående
häfte, sid. 63: Edvin.
Stockholm» C. E. Gernandts Boktryckeri, 187?.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
