Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karikatyrer från förra seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
I medlet af sextonde århundradet utslungade Hans
Michael Moscherosch en straffpredikan, den han kallar:
Philanders von Sittenwald underbara och sannfärdiga
historia, i hvilken han bland annat säger, att den,
som på sitt hufvud vill bära andras hår, kanske
tjufvars och missdådares, den är icke värd att hafva
ett hufvud. Hvad säga väl våra läsarinnor härom?
Samma anda har inspirerat författaren till: Inversm
Decalogus Mundi. Det är den upp- och nedvända verlden.
Eller den närvarande tidens tio Jiufvudlaster.
Mot de Jieliga tio Guds ~buå. Mycket ljuflig och
lustig att Usa. 1712. I denna bok heter det bland
annat: »Ingen vill efter Kristi exempel i ödmjukhet
vandra sin väg klädd i simpla kläder-, utan det
skall alltid vara nya moder, hvilka uttänkts af
Lucifer, från hvilken alla nya moder
komma.....Hvad
naturen vill hafva doldt, det skall man ock dölja;
fy skäms! I Persien låter en jungfru icke en gång se
sitt ansigte, mycket mindre visar hon sin barm eller
blottar sin hals ända * till skuldrorna. Man må söka
att ursäkta det på hvad sätt man vill, men syndigt
är det och förargelseväckande. Herren säger: Ye den,
menniska, genom hvilken förargelse kommer! Matth. 18,
7. De invända: Skola då äfven granna mössor,
granna skor och tofflor äfven räknas till synd och
högfärd? Man ser ju först på - hufvudet och fötterna
o. s. v. Svar: Visserligen är det synd! ty det bevisar
ett högfärdigt sinne, öfver hvilket Gud vredgas,
och han har i all synnerhet förbjudit granna skor,
Es. 3, 18. Och likväl är ingenting vanligare att se
i våra dagar, än just detta; ja, hvar enda piga skall
hafva grann mössa och
blanka skor, äfven om hon icke har ett helt linne
på kroppen . . . Ack, verldens skändliga högfärd har
i våra dagar gått så långt, att man numera knappast
kan se skilnad på herre och dräng eller fru och piga!"
Äfven i vår »Gamla Psalmbok» tonar emot oss samma
veklagan, det heter nämligen i psalmen 309 (af
Boéthius), sjunde -versen:
"Ej går så snart en måne om,
Som det maner nu senast kom
Med nytt förbytas måste.
En man DU drager qvinno-hår,
En qvinna i främmand’ drägt hon går,
Ehvad det månde kosta,"
Baldrägter från 1796. - Karikatyr af James Gillray.
Beträffande särskildt den frimtimmers-koaffyr, som
de här meddelade karikatyrerna förlöjliga, så vet
man att den ursprungligen härleder sig från ägretten
i de af damerna mot slutet af sjuttonhundratalet
.begagnade turbanerna. Men fjäderbusken växte i
storlek och bibehöll sigxsom hårprydnad långt efter
sedan turbanerna blifvit af modet utdömda. Man anser
det som en uppfinning af Marie Antoinette, att, utom
de högt vajande strutsfjädrarna, i hårklädseln fästa
två eller tre påfågels-fjädrar. Derefter började
man pryda det så högt som möjligt uppkammade håret
med perlor, band, spetsar och blommor. Det behöfdes
naturligtvis för en dam, som skulle på bal, en
ganska lång förberedelsetid, och hon fick allt besanna
det fran-
t ,.
ska ordspråket, att
man måste lida något, om man vill se bra ut. Att till
exempel vid färden till balen, i följd af hårklädselns
höjd, ligga på knä i vagnen med en i håret dold,
med vatten fylld flaska, i hvilken de i ko-affyren
inflätade lefvande blommornas stjelkar voro instuckna,
detta var pinsamt nog.
Att sådana modets maityrer blefvo föremål för
samtida tecknares förlöjligande penna, är helt
naturligt. Engels-" mannen James Gillray var den
skickligaste, spirituelaste och sedan Hogarths dagar
den bästa bland de karikatyrtecknare, som det förra
århundradet frambragte. Han föddes 1757 i La-nark,
och, likasom Hogarth, började han sin bana hos en
guldsmed; men hans håg för teatern drog honom snart
från guldsmedsverkstaden, och han förenade sig med
ett kringvandrande komediant-sällskap. Men denna hans
nya lefnadsstig blef gansl a törn-beströdd. Efter
att hafva irrat från stad till stad, utan att kunna
förverkliga sina drömmar om lycka och framgång,
fattade han det kloka beslutet att återvända till
fädernehemmet. Efter sin återkomst till London
genomgick han en kurs vid konstakademien och besökte
äfven W. Rylands atelier. Hans första uppträdande som
karikatyrtecknare daterar sig från år 1779. Hvarje
tilldragelse af vigt försåg honom genast med ämnen;
hvarje person af någon betydelse i det allmänna
fick alltid passera revy inför Gillray’s mönstrande
blickar. När "William Pitt stod på höjden af makt och
rykte, framställde Gillray honom spelande bilboquet
med jordklotet; och senare, när ministern sjunkit i
anseende, tecknade han honom liknande konung Midas
med åsneöron. Som politisk karikatyrtecknare egnade
Sy, Familj-Jour», 1877.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
