Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fakirerna i Indien. Posthumus - De tre vännerna. Apologi af Herder - Om kanariefåglars uppfödande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
Karli-kryptan befinner sig omkring 300 fot öfver
kullens fot och man kommer dit på en väg, som
snarare liknar en berg-flods bädd och förer till
en terrass, utgörande en värdig försal till det
praktfulla inre. På portikens venstra sida står en
med bläsliga karakterer betäckt massiv pelare, på
hvars kapital hvila tre numera knappt igenkänliga
lejon. Trädande öfver tröskeln, har man framför
sig en ofantlig sal, som till hela sin längd (600
steg) är betäckt med arabesker och skulpturer af
menniskor och djur; på hvardera sidan om ingången
stå tre gigantiska elefanter med sina kornaker på
hals och rygg-, hvalfvet stödjes af två pelarrader,
med en elefant Öfver hvarje-, och denne bär på sin
rygg en man och en qvinna, krökta liksom under den på
dem hvilande tyngden. Detta imposanta dunkla inre är
nu en berömd vallfartsort för alla Indiens faldrer,
och många uppslå sin boning i templets grannskap,
gissla sin kropp och lefva endast och allenast i
betraktelser. Dag och natt hukade inför flammande
eldar, dem de troget underhålla, och med en bindel
för munnen för att icke inandas det ringaste orent,
förtära de intet annat, än några korn rostadt ris
fuktadt med vatten, som silas genom tyg, afmagra
småningom till skeletter med sjunkande själskrafter,
och innan den sista timmen slår hafva de redan länge
lefvat ett lif af fysisk och intellektuel svaghet,
som knappt kan kallas lif. Alla fakirer, som i
ande-verlden vilja ernå de högsta transformationerna,
måste underkasta sin kropp dessa förfärliga
kastigationer.
Man visade Jacolliot en, för några månader sedan från
Cap Comorin ditkommen fålar, som nu låg emellan två
glödpannor för att hastigare åstadkomma upplösningen
af sina organer, och redan var blifven nästan alldeles
känslolös. Huru studsade icke Jacolliot, då ett bredt
ärr på fakirens hjessa lät honom igenkänna sin vän
från Trivanderam; och han frågade på fakirens högt
älskade tamuli-språk: om han icke erinrade sig
fransmannen i Benares? Ett ögonblick tycktes en blixt
rycka till i hans nästan slocknade ögon, och han
frammumlade de begge sanskrit-ord, hvilka vid sista
seancen först framstått i flammande drag: Divyavapur
Gatwä-(jag har antagit en fluidisk kropp). Men
vidare var intet att förnimma, intet tecken till
uppmärksamhet att aflocka denne numera s. k. Karli
Sava, eller Karlis lik, Karlis fantom. Så sluta,
tillägger Jacolliot, i sjukdom och själssvaghet
indiens »’medier». -
Allt det underbara som tillskrifvas de gamla
magerna, kristna asketer och mystiker från de första
århundradena intill nuvarande tid, nutidens nyaste
spiritualistiska medier, clairvoyanta somnambuler
och andeskadare förr och nu, det synes alltså ännu
i dag vara i full kraft hos de indiska faki-rerna,
och till en fullkomlighetsgrad, som lemnar Amerikas
och Europas nästan samtliga spiritfenomen långt
bakom sig. För dem som äro i tillfälle att närmare
jemföra Hucs och Jacolliots uppgifter blifver den inre
öfverensstämmelsen mellan de olika fakta så påtaglig,
att berättelserna måste förefalla trovärdiga. Man
ser att indierna sedan urminnes tid afgjordt tro och
påstå, att deras Pitris, deras "förfäders andar»»,
äro de härvid verksamma. Hafva de rätt, så måste man
sluta till att hos dem blifva efter döden krafter
frigjorda, som tyckas strida mot de hittills kända
naturlagarna, och att till bekräftelse på detta de
aflidnas andar understundom gifva sig tillkänna för
efterlefvande, icke derföre som om de (de aflidna)
sjelfva vore i behof af dessa fenomen, utan derföre
att de genom dem ville bevisa sin tillvaro och för
att åtminstone i någon mån för de lefvande antyda,
hvad som är att vänta.
Liknande fenomens (»spiritismens») framträdande
i nyare tider och å andra orter måtte haft sina
särskilda orsaker och utgöra äfven ett ämne,
som är förtjent af noggrannare undersökningar. *
Postliiirrms.
* Sådana undersökningar - om vi ej misstaga oss -
torde städse komma att leda till samma resultat,
som de redan i England verkställda, hvilka
afslöjade dervarande "spiritisters" bedrägerier
och visade, att alla dessas "underverk" endast och
uteslutande tillhörde humbugens och taskspeleriets
stora, för den oinvigde underbara, område.
Red. anm.
X>o tro
Apologi af Herder.
man hade tre vänner: två af dem voro honom synnerligen
kära-, den tredje brydde han sig icke mycket om, ehuru
denne visade honom en uppriktig tillgifvenhet. En dag
vardt mannen kallad inför rätta och, fastän oskyldig,
anklagad för ett svårt brott. »»Hvilken af eder»»,
sade han till sina vänner, »»vill följa med mig och
vittna till min fördel? En svår anklagelse hvilar på
mig, och konungen är högeligen uppbragt.»»
Den ene af hans vänner ursäktade sig genast att han
icke kunde följa honom, emedan han var upptagen af
andra angelägenheter. Den andra följde honom ända till
domarehusets port, men der stannade han och vände om,
emedan han fruktade för domarens vrede. Den tredje,
på hvilken han
icke alls hade räknat, trädde in, talade till
hans fördel och bevisade hans oskuld med så mycken
öfvertygelse, att domaren frikände och belönade honom.
Menniskan har tre vänner i denna verlden: huru bete de
sig vid dödsstunden, dar Gud kallar, henne inför sin
domstol? Penningen, hennes käraste vän, lemnar henne
genast och går icke med henne. Hennes slägtingar och
vänner följa henne ända till grafvens portar och vända
sedan om till sina hem. Den tredje, hvilken hon ofta
minst tagit sig utaf, är hennes ff öda gerningar;
endast de beledsaga henne ända fram till domarens
tron; de gå fore henne, tala till hennes fördel och
vinna nåd och barmhertighet.
Om
som vill anlägga en häck för dessa älskliga,
nästan allmänt omtyckta små djur, för att hafva det
intressanta nöjet, att sjelf uppföda dem, bör mot
våren skaffa sig en så kallad häckbur, förfärdigad
af metalltråd eller träspröt. Denna bur måste hafva
åtminstone tre fots höjd, två fots djup och bredden
af ett ansenligt fönster. Burens botten beströr man
med torr flodsand, förser honom etagemessigt med fina
hoppstänger, hvarpå fåglarna kunna beqvämt hoppa fram
och åter, uppsätter honom i ett rum, som ligger mot
söder, så nära som möjligt intill ett fönster, och
insläpper vid slutet af Mars månad de till parning
bestämda fåglarna, helst en ettårig hane och en
tvåårig hona. Många anse det förtj enligt att från
denna tid rätt ofta blanda finhackade ägg i deras
föda, för
uppföclaiixle.
att tidigare förmå dem till häckning, hvilket dock
har den olägenheten, att de, hänvisade på äggsmaken,
icke sällan förtära sina egna ägg. Äro de kort
tid tillsammans och regelmessigt skötas, så förmår
dem natur driften af sig sjelf till häckning, och
man har ingenting annat att ombesörja, än att i ett
hörn af buren fästa ett af fina videqvistar flätadt,
efter fåglarnas storlek lämpadt, mera djupt än platt
näste. Man lemnar nästet tömt och. strör blott uti
en vrå af buren en liten, hög kalfhår och några mjuka
korta halmstrån, men icke bomull, mossa eller charpi,
hvarvid fåglarna lätt blifva hängande med klorna,
insnärja sig deri och ofta derigenom ""förstöra äggen
eller rifva ungarne ur nästet, Det är en lust att se,
huru de nu under gladt qvitter med ifver ombesörja
nästets inredning, huru honan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
