Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förstånd och känsla hos djuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ooli känsla^ hos djuren.
; or fattar en till Paul et Virginie, den
ömhjertade Bernardin de Saint-Pierre trodde,
att menniskorna och djuren blifvit bestämda att
fredligt lefva tillsammans, och att det endast var
vår förstörelselusta, som stört endrägten. »Det fanns
en tid», säger han, »då menniskan kunde vandra på
jorden utan att blifva fruktad af djuren och utan
att behöfva frukta dem. Berättelserna om de gamla
eremiterna i Egypten, braminerna i Indien och santons
(mahomedanska munkar) i Afrika tyckas bekräfta detta
förhållande, och liknande berättelser återfinnas
äfven i trovärdiga resebeskrifningar. Cook omtalar,
att han på söderhafvets obebodda öar ofta gått midt
ibland pingviner, skalar och sjölejon, utan att de
blefvo skrämda af hans åsyn, de tvärtom närmade sig
och tycktes betrakta honom med nyfikenhet. På ön
Ascension har jag träffat på tusen-
ganska olika, och att hos dem, oafsedt art-instinkten,
äfven personligheten finnes utvecklad. Bland dem,
liksom bland menniskor, visar den ena mera minne,
förstånd eller tillgifvenhet än den andra. Man har
otaliga gånger erfarit bevis på hundars klokhet
och hängifvenhet. Man tror i allmänhet att denna
sista egenskap icke i någon nämnvärd grad finnes hos
fåglarna, men tillgifvenhétsinstinkten utvecklar sig
stundom äfven hos de sistnämnda i mycket hög grad. Man
har sett fågelhonor, hvilka efter makens död vägrat
att mottaga föda och slutligen sörjt sig till döds,
och man har flera exempel på, att tama ankor icke
allenast visat prof på individuella vanor, utan
äfven på ganska stor tillgifvenhet. En sådan mottog
icke föda af någon annan än den person som skötte
henne. En annan, som uppföddes af en gammal dam på
landet, lydde dennas röst och följde
"Enkan."
(Efter en oljemålning af Landseer.)
tals fregattfåglar och andra uppflugna i sina bon
på klipporna, utan att någon vid min ankomst rörde
sig ur nästet. Jag har äfven bevittnat ett liknande
skådespel på Goda hoppsudden, der sjöfåglarna till
och med slogo ned på skeppssluparna för att hvila
sig. En gång såg jag en pelikan leka med en stor
hund. Hvilket stort nöje skulle det ej vara att resa
som uteslutande naturforskare och alldeles ej som
jägare i obebodda trakter; att få iakttaga de olika
instinkterna hos djur, hvilka utan rädsla eller
misstroende möta betraktaren. Man skulle upptäcka
många okända länkar i den stora kedja, som menniskan
med sina mordvapen var den första att slita.»
Men om vi blott vilja observera sätt och vanor hos
de husdjur, som lefva omkring oss, skola vi snart
hos dem finna ganska stora olikheter i karakteren,
och en mängd bevis finnas för att i allmänhet bland
djuren individernas karakter kan vara
hvarje dag det gamla fruntimret till kyrkan,
men stannade af sig sjelf utanför den samma
till dess kammarjungfrun afhemtade henne.
.
Den gemensamhet i vanor, som verkligen finnes hos
menniskan och husdjuren, dessa glimtar af förstånd och
känslofullhet, som närma de sednare till den förra,
äro ock ett bevis på den mäktiga enhetsanda, hvilken
råder i skapelsen, och hvilken på sina otaliga verk
tryckt sitt gudomliga insegel.
Ett åskådnings- och framställningssätt i sådan
anda har inom konsten synnerligast framträdt i de
tilltalande alstren från den genialiske, engelske
målaren Edwin Landseers pensel.
Vår illustration återgifver nämnde konstnärs berömda
tafla: »Enkan».
Ett skott har dödat fågeln; han ligger utsträckt
på insjöns strand med halföppen näbb och fötterna
sammandragna af dödskampens sista konvulsiviska
ryckningar. Honan som har hört knallen af skottet,
skyndar till och igenkänner offret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
