- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 16, årgång 1877 /
167

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Episod ur en skaldinnas lif. Af Thorborg Vide - Det vulkaniska arbetet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

167

»Du förstår inte min mening: det är just
fortsättningen, som till ingenting skulle
tjena. Hvarken din far eller din mor hafva fått någon
bildad uppfostran.»

»Det kunna de icke hjelpa-, ingen sådan har erbjudits
dem. De äro mycket hyggligare, än många, som
’fått’,. säger prosten. Mor har ofta varit ledsen
öfver, att hon i sin ungdom så litet fick lära,
derföre tycker hon, att ... jag bör hålla på dermed,
så länge jag kan få.»

»Deri tycker din mor orätt, så förståndig hon annars
är. Gud vill icke, att man går ur sitt stånd; han
vill, att hvar och en stannar inom den samhällsklass,
hvari han låtit en födas.»

»Det var besynnerligt. Och ändå tog han Saul från
oxarna och David från fåren och gjorde dem till
ståndspersoner begge två.»

»Hm, hm! Det var.en annan sak. Yar säker, att du är
icke född till annat du, än dina föräldrar.»

»Det är nog möjligt. Kan jag blifva så nyttig i
verlden, som någon af dem, skall jag visst vara nöjd;
men läsa och förkofra sig, det kan man väl göra i hvad
’stånd’ som helst?»

»Visserligen; men man behöfver det inte, ser du. Det
är onödigt.»

»Prosten säger, att hvarje menniska behöfver
upplysning till en viss grad.»

»Prosten har sina idéer. Slå nu de der grillerna ur
hågen! Du kan alldeles nog för den samhällsställning,
du i en framtid kommer att intaga. Håll dig nu till
husmamsellen, tag efter hvad hon visar dig!»

»Tackar ödmjukast!»

Den nådiga frun hade sjelf på sätt och vis gått ur
»sitt» stånd; men denna lilla omständighet tog hon
icke i betraktande.

Emellertid kom Elin ned till mamsellen och
inqvarterades i hennes rum; hvad kunde hon bättre
begära! Mamsellen hade varit i kungens kök ett helt år
och lärt sig matlagning och »mycket annat». Förut hade
hon visst varit kökspiga, att dömma af alla hennes
beteenden. I specerilådan hade hon en qvarterstjock
roman, som hon läste i smyg, och ur Frithiofs saga
sjöng hon:

"För Frithiof må du sofva gerna Till ’Bagarös’*
om du så vill."

Men mamsellen hade hört, att »flickan» för
hushållsgöromål ingen lust »skulle hafva» samt att
hon sydde och skref mycket väl, och derföre använde
hon henne mest till förrättande af sina enskilda
angelägenheter. I köket vistades hon sällan, utom vid
den tid på dagen, då hennes nåd »gjorde sin rond», då
mamsellen sagt, att hon alltid borde vara tillstädes.

Så förflöto flera veckor, under hvilken tid Elin
ingen enda gång kunde bereda sig tillfälle att gå till
prestgården. En dag lyckades det henne dock omsider.

Prosten undrade, hvarföre hon på så länge icke låtit
höra af sig; ty liksom man förut på herrgården varit
okunnig om, att hon gick till »prestens» och läste, så
hade man dittills i prestgården varit okunnig om, att
hon vistades på herrgården för att glömma läsningen.

Då Elin nedslagen berättade honom sitt öde, höjde
han hufvudet på sitt vanliga nobla vis - I skolen
veta, att jag mycket väl kände den mannen! - slog
kalotten i bordet, ett tecken till, att han blifvit
ond, steg upp, gick ett par hvarf kring salen, under
det han sög lif i sin slocknande sjöskumspipa och
yttrade derefter:

»Jaså, de hafva behagat lägga sig i våra
affärer der uppe? Nu tro de väl, att de gjort
det rigtigt präktigt. Det der köket är en snygg
uppfostringsanstalt, jo, det är det. Hvarföre har
ingen nämnt om saken för mig?»

»Man tog mig, just som jag varit här och läst upp min
sista lexa, och så tänkte jag: får gå! Är det Guds
mening, att jag någon framgång skall få, ställer Han
väl om att jag får ’börja’ igen; det sade mor också;
men ledsen var jag», upplyste Elin.

»Har du något med dig der uppe?»

* I stället för Ragnarök.

»Bara mina böcker, för jag har min byrå stående hemma
och går hem, då jag behöfver byta om kläder.»

»När du kommer dit upp igen» - prosten grep med begge
händerna kalotten och satte den på igen - »så tag
det dig tillhörer och gäck din väg, gäck hem! Säg
hvarken goddag eller farväl, sådant skulle bara vara
att ställa till obehag. Om någon sedermera antastar
dig för ’rymning’, så skyll på - presten. Hva’ sa’?»

»O tackar, tackar allra ödmjukast!»

»Jag reser i veckan in till staden. Dessförinnan
skola dina aktningsvärda föräldrar och jag slå våra
hufvuden ihop, så få vi se, om vi kunna stånga omkull
de der köksplanerna och - göra upp några, som bättre
öfverensstämma med ditt skaplynne . . . Jag skall
höra åt i T-ska skolan der inne i staden. Hur är det
med din garderob?»

»Jag har tre hemväfda klädningar och en svart; men
linne och sådant der har jag ett par lådor fulla,
för mor har lärt oss, att alltid göra mera afseende
på den invärtes, än på den Utvärtes menniskan.»

»Präktigt. Förträfflig qvinna! Yilja de taga sig
af folk ’der uppe’, så har socknen ingen brist,
hvarken på medellösa, brödlösa, orkeslösa eller -
jag hade så när sagt, vettlösa. De behöfva inte öda
sin välvilja på folk, som inte behöfver den.»

Elin kände i hjertat, att hennes befrielsetimma var
slagen. Hon ilade till herrgården med en fart, som
om hela byn stått i brand och hon varit utskickad
att anskaffa släckningsmanskap.

Hon hade dock knappast kommit upp för trappan, förrän
hon mötte hennes nåds kammarjungfru, ett »pjåk»
af första rangen, som, utan att kunna läsa rent
innantill, påstod sig vara af »bättre folk», derföre
att hon »haft hatt» sedan hon var liten. Sådant
»bättre folk» hafva vi äfven här allt för godt
om. Emellertid kunde Elin icke tygla sin glädje
öfver hvad som nyss vederfarits henne, utan gjorde
»militärisk honnör» för kammarjungfrun och utropade:
»Ur vägen, moskoviter! Nu kommer man snart bland
rigtigt ’bättre folk’, bland sådana, som äro det,
hvad de än sätta på sig. Nu skall man i pension!»

I förstån väl, att det var illa gjordt af Elin, att
glömma, det prosten ålagt henne tystnad. Emellertid
hade jungfrun icke väl berättat uppträdet för hennes
nåd, förrän denna kom ned på mamsellens rum, der
Elin då befann sig, sysselsatt med att leta ihop sina
små tillhörigheter.

»Hvad är det, du har sagt», utropade frun i uppbragt
sinnesförfattning. »Skall du i pension? Hur kan
presten finna på sådana galenskaper! Hvarken din mor
eller din mormor hafva varit i pension.» (Det hade,
i parentes sagdt, icke. den nådiga fruns mor och
mormor heller; men hon glömde alltid, att på sig sjelf
tillämpa konseqvensen af sina principer). »Prosten
talar om anlag», fortsatte hon, »liksom om du skulle
hafva andra anlag än ... dina anförvandter! Och om
själsbehof, liksom det inte vore den klass, inom
hvilken man från barndomen , uppfödes, som bestämmer
själsbehofven. Hvad i all verlden tänker du blifva
i en framtid?»

»Det vet jag inte. Får jag bara lära något, så klarnar
väl målet under tiden.»

»Prest kan du ju inte blifva. Hvad i all verlden
skall du blifva!»

»Det lemnar jag i Guds hand. Han får ställa det, som
han vill. Kan jag icke lära mig så mycket, att jag
med mina kunskaper kan försörja mig ute i verlden,
så kan jag ju vara hos mina föräldrar och göra nytta
der. Jäg kan lära mina syskon.»

»Dina syskon. Vill du nu också att de skola gå ur
föräldrarnas stånd!»

»Jag vill icke att någon af dessa skall lefva och dö
i mörkret.»

»Jag tager alldeles min hand ifrån dig. Du är
oefterrättlig.»

»Tackar allra ödmjukast!»

Några ögonblick derefter stod Elin hemma i
sin lilla kammare, och veckan efter rymningsdagen
satt hon en vacker

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:31:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1877/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free