Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sveriges gamla skattkammare. (Om Stora Kopparberg.) Anderson-Edenberg
- Nils Klims underjordiska resa, af Ludvig Holberg. (I förkortning framställd af Karl Wetterhoff.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
källor. Men ännu har hon dock stor betydelse för
rikets hushållning och ännu kan om henne sägas,
hvad en af förra århundradets skalder sjöng:
Bland våra berg, som med sin halt I verlden prisas
öfverallt Och fylla mången Sveriges brist, Är Stora
Kopparberget visst,
Som himlens nåd oss har beskärt Och är allt lof att
bära vardt. Förty naturen har det satt I Norden som
en dråplig skatt, Som oupphördt all verlden* om Strör
ut en träfflig rikedom, Som det nu gjort två tusen
år Och än så temligt på sig står.
Anderson- Edenberg.
\iln jjlims underjordiska vezn, »/ fudvig
(I förkortning framställd af Karl Wetterhoff.) .
ngen författare har i vårt fädernesland varit mera
läst, än Holberg, "den gudomliga Norrbaggen»», såsom
Kjellgren kallade honom. Ingen bok har i Sverige
upplefvat flera upplagor, än »Jeppe på Berget". Det är
ock lätt begripligt, hvad värde en sådan bondekomedi
skall hafva såsom folkläsning: den är icke allenast en
outtömlig källa till godt löje, utan derjemte ligger
dess djupa andemening tillgänglig för en och hvar och
kanske icke minst för dem, ur hvilkas krets denna
lifsbild är gripen. Näst Jeppe var Nils Klims resa
en älsklingsläsning äfven i vårt land under senare
hälften af förra århundradet. Härom vittnar bland
annat en hyllningsstrof af skaldinnan Nordenflycht i
hennes samling »Qvinligt tankespel af en herdinna i
Norden». Originalet till Nils Klim, skrifvet på latin,
utkom 1741 samtidigt i Köpenhamn och Leipzig, samt är
sålunda ett af Holbergs senast utgifna arbeten. Från
latinet blef denna satiriska skrift snart öfversatt
på de flesta språk och upplefde otaliga upplagor. På
svenska utkom Nils Klim för första gången 1746.
Fantastiska resebeskrifningar voro den tiden
mycket på modet. »Gullivers resor»» af Swift äro
bland dem de mest berömda och torde, att dömma af
yttranden i Holbergs egna bref, få betraktas såsom
närmaste förebild till Nils Klim, om hvilken åter
det allmänt medgifves, äfven bland Swifts landsmän,
att den danske satirikern bland efterbildarnas skara
är den, som kommer den engelska förebilden närmast
i snille. I våra dagar har smaken för fantastiska
resor åter blifvit upp-lifvad genom Jules Yerne,
ehuru framställningen mera anlagts på naturhistorisk
paradox, än på satir.
Kedan första latinska upplagan af Nicolai JUimii
resa var efter den tidens smak illustrerad med några
kopparstick. 1789 utkom Nils Klim i en ny dansk
öfversättning af Baggesen, med illustrationer efter
målaren Abilgaard, stuckna i koppar af Cle-mens. Det
är efter en af dessa vi meddela en afbildning
i träsnitt.
Oaktadt de uteslutningar och sammandragningar, som
förvart ändamål varit nödvändiga, låta vi Nils Klim
sjelf behålla ordet. *
*
Ar 1664, sedan jag vid Köpenhamns universitet fått
Lauda-lilem i både filosofisk och teologisk examen,
beslöt jag att resa hem och gick så ombord på ett
skepp, som skulle till Bergen i Norge. Jag var försedd
med lysande testimonier från båda fakulteterna, men
utan penningar: ett öde som jag hade gemensamt med
andra norska studenter, hvilka vanligen kommo från
vetenskapernas marknad med tomma fickor tillbaka till
hemmet. Yi hade god vind och efter sex dagars lycklig
seglats inlupo vi i Bergens hamn. Sålunda hade jag
blifvit lärdare, men icke rikare och måste derför
någon tid mottaga understöd af slägt och vänner;
dock var jag härunder icke lat och overksam. För att
utvidga mina kunskaper i fysiken,* utforska jordens
beskaffenhet och bergens innanmäte, genomströfvade
jag trakten i alla riktningar.
Bland de ting, som förekommo mig märkvärdigast, var
en mycket vid och brant håla på toppen af ett berg,
som innebyggarna kallade Flöjfjeldet. Genom mynningen
af denna håla utgår då och då en sakta, icke obehaglig
vindpust, liknande en suck, ett förhållande som väckt
uppmärksamhet hos de lärda i Bergen, hvilka uppmanade
mig att äfven i min mån bidraga till undersökning af
detta naturfenomen. Sålunda mognade hos mig beslutet
att nedstiga i hålan, ett beslut
som jag äfven, trots mångas varningar, omsider satte i
verket. Jag tog med mig fyra karlar, som buro de rep
och båtshakar jag behöfde för nedstigandet. Anländ
till mynningen af hålan, band jag repet om lifvet,
och innan jag lät hissa mig ned, underrättade jag
karlarna om hvad de vidare hade att göra, nämligen
att fira på tåget till dess de hörde mig ropa,
men att de då skulle stoppa, samt, om jag fortfor
att ropa, hastigt draga mig upp igen. Jag tog i
handen en båtshake för att med den styra min färd
mellan klippväggarna. Knappt hade jag hunnit tio
till tolf alnar ned, innan repet brast. Med undrans
värd hastighet störtade jag mot djupet lik en annan
Pluto, endast att jag hade en båtshake i stället
för spira. Omkring en qvarts timmes tid, efter
hvad jag i min sinnesförvirring kunde sluta till,
hade jag sålunda tumlat utför i mörker och natt,
då jag ändtligen varseblef ett svagt ljus liknande
en skymning och strax derefter såg en ren och klar
himmel. Jag trodde derför i min enfald, att jag vid
den underjordiska luftens till-bakastöt liksom genom
hålans andedrägt blifvit åter uppkastad på jorden. Men
jag kunde icke igenkänna hvarken den sol eller himmel
jag såg, då allt samman var mindre, än hos oss. Jag
trodde derför att hela denna nya himlabyggnad endast
existerade i min inbillning och var framkallad af
svindel, eller att jag var död och nu på väg till de
saligas boningar. Men denna sista mening fann jag
genast löjlig, då jag märkte, att jag var beväpnad
med en båtshake och släpade efter mig ett långt
stycke rep.
Efter allvarligt begrundande drog jag den slutsats,
att jag kommit ned till den underjordiska himmelen
och att jag dermed vunnit bekräftelse på riktigheten
af den gissning, som antager att jorden är ihålig
och att innanför dess skal finnes en annan verld,
mindre än vår, och enj annan himmel med en mindre
sol samt mindre stjernor och planeter. Det visade sig
äfven, att jag häri träffat sanningen på pricken. Den
fart) hvarmed jag störtade ned, hade varat länge,
då jag omsider märkte, att den efter hand saktades,
allt som jag kom närmare den planet eller himlakropp,
som jag vid min nedfart först hade sett rätt framför
mig. Denna planet blef småningom så stor, att jag
slutligen genom den tjocka dunstkrets, som omgaf den,
tydligen kunde urskilja berg och dalar. Jag märkte
nu att jag icke allenast sväfvade framåt i luften,
utan att min fart, som hittills varit lodrät,
nu blef kretsformig. Då reste sig håren på mitt
hufvud, ty jag fruktade för att jag skulle blifva
förvandlad till en planet eller till den närmaste
planetens drabant, för att rulla omkring i ett evigt
kretslopp. Men då jag å andra sidan betänkte, att min
värdighet icke skulle på något vis nedsättas genom
en sådan förvandling, samt att en himlakropp eller en
himlakropps drabant väl kunde gå upp mot en utsvulten
studiosus philosophice, fick jag mod igen, isynnerhet
då jag vid verkan af den rena himmelska luft, hvari
jag sväfvade, icke kände till hvarken hunger eller
törst. Då jag emellertid erinrade mig, att jag i min
ficka hade ett stycke bröd, tog jag fram det för att
pröfva om något i detta tillstånd kunde smaka mig,
men strax vid första bit märkte jag, att all jordisk
föda var mig motbjudande, och jag kastade derför bort
brödstycket såsom ett alldeles onyttigt ting. Men hvad
händer? Brödet blef icke allenast hängande i luften,
utan - o under! .-började att beskrifva en cirkel
rundt omkring mig. Häri igenkände jag i sjelfva verket
lagen för rörelsen.
Jag hade nyligen beklagat mig sjelf såsom en lekboll
för ödet, men nu började jag att känna mig helt stolt,
då jag såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:31:21 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1877/0186.html
