- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 16, årgång 1877 /
205

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett grefskap under Sveriges stormaktstid. II. (Om Leckö och Lidköping.) Herm. H-g.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

205

folk från andra städer att nedsätta sig i Lidköping
och derigenom hindra stadens tillväxt.

Innan ännu tre år förflutit, sedan det första huset
uppsattes på vestra stranden af Lidan, stod der
en ny stad, hvilken, enligt grefvens befallning,
omgafs med en tolf fot bred och sex fot djup graf,
samt derinnanför med en pallisad, som bönderna i
Kållands och Åse härader ålades att förfärdiga,
men borgarena sjelfva fingo uppsätta.

För sin enskilda räkning lät De la Gardie uppföra ett
hus, det s. k. »grefvehuset», hvaraf lemningar finnas
qvar i en byggnad vid sydvestra sidan af torget och
hörnet af Mellby-gatan. På hans bekostnad uppbyggdes
för resandes beqväm-lighet ett’ »värdshus", äfvensom
rådhuset. Det sistnämnda, hvilket ännu finnes i
behåll och ej undgår att väcka uppmärksamhet för sin
egendomliga arkitektur, lärer hafva varit ett grefven
tillhörigt »jagtslott», som inflyttades och uppsattes
på den nya stadens torg. Till sitt yttre har huset,
genom en utbyggnad framtill och ett torn på taket,
någon likhet med våra äldre träkyrkor. I tornet
befinner sig ett af urmakaren Yictorin förfärdigadt
ur, äfvensom en i De la Gar-dies tid inköpt
ringklocka. På tornets spets intages väderhanens
plats af en bild af rättvisans gudinna med svärd
och vågskål, för att antyda byggnadens bestämmelse
af rättskipningslokal. Å båda sidor om utbyggnaden
på husets framsida leda höga trappor upp till
öfyervåningen, der magistraten har sitt sessionsrum,
stadens arkiv förvaras o. s. v. På främre sidan af den
meromnämnda utbyggnaden, hvilken är murad af tegel,
äro i muren anbragta tvänne stenhällar, af något mer
än en fots höjd, med em-blemer i upphöjdt arbete. Den
ena stenhällen föreställer en lager- och en palmqvist,
lagda i kors och jemte ett svärd omslutna af en
greflig krona, det hela omgifvet med bokstäfverna
M. G. D. L. G. (Magnus Gabriel De la Gardie). Den
andra hällen framställer Lidköpings gamla vapen: en
biskop med kräkla, stående på en med fyra hörnpelare
prydd sarkofaglik upphöjning; på hvardera sidan ses

bokstäfverna L. L. (Leckö-Lidköping). Såsom rådhusets
största märkvärdighet visas en stor trätafla, som
medföljt en fånge, hvilken i Hudiksvall blifvit dömd
att för förfalskningsbrott undergå lifstids arbete
på Bohus fästning och att stå en timma i halsjern i
hvarje stad, han genomreste på vägen dit, då täflan
upphängdes på pålen för att underrätta de skådelystna
om hans brott. Täflan har följande inskrift: »Denne
Jonas Qvaster är angifven och dömd l:mo att för det
han för några påstbönder förhållit 1756 åhrs halfva
postförare lön och därå i deras namn utgifvit falska
quitence, 2:do beträffande tvenne på Hudvigsvalls påst
contoir ingifne men sedermera förkomne recommenderade
fribref, hvar uti 10,292 dlr krt varit inneslutne samt
3:tio att den 15 October 1758 på samma påst contoir
med inneliggande 180 dlr krt bortmist bref, sig sjelf
till straff och androm till varning jemte förlust af
ähra och embete afstraffas med 27 par spö try slag
af paret och försändas till Bohus fästning, att ther i

Fyrbåk i Venern

(Teckning af

all sin tid till arbete hållas, hvarjemte han här i
staden och i alla de städer, hvarigenom han på vägen
till Bohus föres, skall på torget stå för en påhla
en timmas tid i halsjern med tafla öfver hufvudet,
hvarå hans brott är skrifvet.»

För handelns och näringarnas förkofran i den nya
staden verkade De la Gardie med all flit. Till
»handtverkeriernas bästa» befallde han, att alla
handtverkare, som bodde på landet i grefskapet, skulle
inflytta till Lidköping och der utöfva sitt yrke. Då
borgerskapet samtidigt beklagade sig öfver, att en
mängd handtverkare på landet, »under ridderskapets
och adelns försvar», arbetade icke blott åt sitt
herrskap, utan äfven åt andra, samt till och med
»understode sig» att införa och i staden försälja
sina »manufacturer», utfärdade De la Gardie 1675 en
förordning, i hvilken han anbefallde magistraten
i Lidköping att »noga undersöka sådana missbruk»»
och, der sådana yppade sig, seqvestrera den felandes
egendom, hvarefter

grefven genom sin hauptman ville tillse, att den
ohörsamme allvarligen straffades. För att å andra
sidan uppmuntra stadens handtverkare och åstadkomma
en ömsesidig kontroll på deras arbeten, uppmanade
han dem att förena sig i särskilda handtverksskrån
och lofvade utverka härför nödiga privilegier.

Dessa omsorger buro snart riklig frukt. Eedan
sju år efter stadens grundläggning hade Lidköping
tretio olika slags handtverkare, bland hvilka nämnas
guldsmeder, kan-negjutare, pistolsmeder, fall-beredare
o. s. v. Men grefven kunde ej blott lisa, utan äfven
risa, då sådant var af nöden. Under danska kriget
1677 skref han från fältlägret vid Yenersborg
till magistraten i Lidköping: »Jag hade aldrig,
borgmästare och samtlige rådmän, kunnat tänkt att
edert borgerskap så försumlige och vårdslöse vara
skole om sin näring, som jag nu sjelf ser, i det
de här en vacker penning vid armén lösa kunde, om
de flitigt hitförde dricka och andra varor, emedan
soldaten nu hafver fått penningar och kunna inte få
köpa något till sin nödtorft. Detta är likvisst nu
mera intet dem vilkorligt och böra de prestera hvad
de sig påtagit-, sker det

intet, lärer jag ock gå ifrån hvad jag dem
tillsagt och låta dem allesamman sitta upp och göra
krigstjenst, hvilket I dem förehålle och laga så,
att utan allt dröjsmål de komma till armén med
dricka och hvad de eljest förmå i andra varor.»
För handelns förkofran förordnade han, att staden,
såsom förut, skulle hafva fyra marknader. Af dessa
voro tvänne s. k. »stormarknader», då handlande från
andra städer ägde rättighet att infinna sig med sina
varor, och hölls den ena i Maj strax efter bönsöndagen
och den andra i Oktober vid Mikaelistiden. På de
begge småmarknaderna, af hvilka en hölls i Juni och
den andra på Luciadagen i December, fingo endast
stadens egna köpmän och handtverkare afsätta sina
varor. Största marknaden var den om hösten. Man såg
då en mängd båtar ankomma från Yermland och Dal,
medförande plank, bräder, ved, beck, näfver, fisk,
jern, stål o. s. v. samt hemföra säd, salt och andra
lifsförnödenheter.

utanför Lidköping.

C. S. Hallbeck.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon May 19 17:04:26 2014 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1877/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free