- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 16, årgång 1877 /
206

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett grefskap under Sveriges stormaktstid. II. (Om Leckö och Lidköping.) Herm. H-g.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

__ 206 -

Att M. G. de la Gardie, den frikostige mecenaten, ej
skulle inskränka sina omsorger till sina underlydandes
timliga välbefinnande är naturligt. Till befrämjandet
af den andliga odlingen inom grefskapet förordnade
han, att den skola, som förut fanns på Leckö, skulle
förläggas till Lidköping och skötas af två lärare
i stället för en. För värnlösa barns uppfostran
inrättade han i staden ett barnhus och anordnade
till detsammas underhåll räntan från tolf hemman
af sina allodial-gods. Sjelf uppsatte han för
denna barmhertighets-inrättning ett reglemente,
i hvilket han in i de minsta detaljer lemnade
föreskrifter om huru barnhuset skulle skötas. Till
lärare och syssloman borde helst antagas en prest,
hvilken på samma gång ledde undervisningen och
handhade inrättningens ekonomi. Han skulle hafva
en noggrann tillsyn om barnen, bland annat se till,
att de »fingo maten i rattan tid och det renligen,
icke hvar i sin vrå eller ett stycke i handen»»,
utan låta dem äta vid gemensamt bord och der sjelf
intaga en plats. Enligt tidens allvarliga grundsatser
i uppfostringsväg, skulle han under tj enlig »aga
hålla dem till deras pligt, hvilken aga borde vara
kristlig och till korrektion och icke tyrannisk och
bödelsk, fast barnen fattige äro». Tillika föreskref
han att gossarna skulle uppfostras till något nyttigt
handtverk, samt flickorna flitigt öfvas i sådana
sysslor, hvilka förekomma i ett hushåll, såsom att
spinna, virka, sy, baka, tvätta, brygga, laga mat
o. s. v. I barnhemmet fingo barnen qvarstanna tills
de voro tjugo år, då de ansågos kunna försörja sig
sjelfva. Yid hvars och ens utträde i verlden s :"
?iktes honom en ny klädning »till afsked och till
tacksam ihågkommelse af barnhuset».

För helsovården inom staden och grefskapet förordnade
De la Gardie 1674, att ett apotek skulle inrättas
i Lidköping, hvarjemte han 1677 lät der anstäUa en
»ba-dare» (fältskär) från Stockholm. Såsom ett bevis
på läkarebildningens låga ståndpunkt vid denna tid må
nämnas, att apotekaren hade sig ålagdt ej allenast
att tillreda medikamenter, utan äfven att gifva råd
vid sjuk-

stod Eudberus i hög gunst och konungen gästade
ofta hans hus. Detta ej mindre för värdens och
värdinnans skull, än för de enkla seder der ägde
rum och den anspråkslösa anordningen i huset. Så
t. ex. serverades maten på trätallrikar i det eljest
icke fattiga prosthuset. Kungen skänkte derför vid
ett af sina besök åt det omtyckta prostfolket en
servis tenntallrikar, som den tiden var en dyrbar
gåfva. Denna mottogs med tacksamhet; men en vacker
dag, när konungen återkom till Eudberus, var servisen
försvunnen och trätallrikarna åter på bordet,
med undantag af en af tenn, hvilken framsattes för
den höge gästen. Carl åt, sprakade och var glad,
men ville slutligen veta hvart tenntallrikarna
tagit vägen. Eudberus utbad sig att härom få lemna
upplysning efter måltiden. Mr man stigit från
bordet, gingo kung och prost upp i kyrkan. Här hade
nu Eudberus fulländat sin vackra orgel, hvarvid
mera tenn åtgått än han förmodat, och, pekande på
de vackra piporna i orgelns framsida, sade han:
’der sitta tenntallrikarna’. Så använde han på det
ädlaste och vackraste sätt den kungliga gåfvan.»

Inom mindre än tio år hade M. G. De la Gardies nya
stad blifvit anlagd, uppbyggd och ordnad. Sålunda
funnos här invid hvarandra tvänne städer under
hvar sin öfverhet; men hvilka beqvämligen ej annat
kunde än förenas till en. Denna förening trädde
i kraft genom privilegierna 1670, deri regeringen
uppdrog gränslinien mellan de kungliga och grefliga
rättigheterna

på följande sätt: »Båda städerna skulle alltid vara
en kropp och en societet och gemensamt njuta allt hvad
publikt var; bådas vapen skulle sammanfogas i ett och
det ena alltid brukas såsom sigill; hvardera staden
skulle hafva sin egen borgmästare, hvilken såväl som
rådmännen skulle tillsättas af grefven på Leckö,
som ägde att antingen sjelf eller genom vikarier
förrätta en landshöfdings åligganden.»

4

domars behandling samt före-

Basreliefer på Lidköpings rådhus.

Vi hafva lemnat några spridda drag ur Leckö gref-skaps
historia från M. G. De la Gardies dagar. De visa oss
en vacker sida af en svensk magnats förhållande till
sina underhafvande under

skrifva, hvilken medicin i hvarje särskildt fall
borde användas.

Kort efter det Jakob De la Gardie tillträdde
Leckö grefskap hade Lidköpings kyrka, belägen i
gamla staden, undergått åtskilliga ombyggnader och
förbättringar. I den byggnadskunnige och praktälskande
M. G. De la Gardies ögon voro dessa »förbättringar»
ej tillfyllest. Under ledning af en byggmästare,
Lars Simonsson Skragge, hvilken grefven lät hemta
från Yerm-land, blefvo genomgripande ombyggnader och
förändringar vidtagna. Till en början blefvo kyrkans
norra och vestra murar nedrifna och ombyggda samt
de två andra sidorna påbyggda, så att kyrkan blef
betydligt högre än förut. På norra sidan tillbyggdes
sakristian; fönstren nedflyttades och utvidgades,
hvarjemte kyrkan erhöll nytt torn. Dessutom försågs
hon med nytt innan-rede, ny altartafla, ny predikstol
o. s. v.

Yid dessa omfattande arbeten understöddes De
la Gardie troget af kyrkoherden Johan Eudberus,
hvilken från pastor i Lyrestad af grefven blifvit
kallad till kyrkoherde i Lidköping och till prost i
Leckö grefskap. Med sin presterliga lärdom förenade
Eudberus mycken sldcklighet i byggnadskonst och
musik samt förfärdigade sjelf de olika instrument han
spelade. Under sin. vistelse i Lyrestad hade han till
dess kyrka skänkt ett nytt orgelverk och beredde sig
nu att förse kyrkan i Lidköping med en ny af honom
sjelf förfärdigad orgel. Om densammas byggnad berättas
ännu följande historia: »Hos konung Carl XI

Sveriges stormaktstid. Tyvärr sakna våra häfder
ej taflor af motsatt art, men dessa gälla mest
individer af den lägre adeln. Hos dessa förenade sig
ej sällan råheten och öfvermodet med egennyttan i att
förtrycka allmogen, i enlighet med det ofta upprepade
påståendet, att de ofrälse klasserna voro kronans
medelbara, men adelsmännen dess omedelbara undersåter.

Om de grefliga och friherrliga förläningsinnehafvarna
betraktade sin upphöjda ställning på samma sätt, så
gjorde sig den ridderliga satsen »noblesse oblige»
likväl hos dem oftare gällande. De uppförde sig i sina
grefskap som furstar, men visade på samma gång - härpå
är M. G. De la Gardie just ett exempel - en vårdande
omsorg om sina underhafvandes väl. Ofta öfverstege
de summor, grefven offrade på sitt grefskap, dem som
länet lemnade i inkomst, och då fick staten på ett
eller annat sätt vidkännas bristen; men såväl den
andliga som materiela odlingen befrämjades och bar
frukt in i följande tidehvarf.

Kom så reduktionens stormvind och bortsopade på
några år hela den konstlade glansen. Bland dem
som mest fingo lida, förtjent och oförtjent, var
Magnus Gabriel De la Gardie. Först indrogs hans
friherreskap Ekholmen; derefter grefskapet Leckö. Men
ännu på spillrorna af sitt timliga välstånd höll han
en värnande hand om sitt fordna län och lyckades
af Carl XI utverka en befallning, att »hvad som
till kyrkobyggnaden i Lidköping samt barnhuset,
hospitalerna och andra pios usus vore

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:31:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1877/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free