Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Telegrafiens under. A.-E. - Balkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
apparaten, arbetar. Man tänke sig ett metallstift, som,
drifvet af ett urverk, snabbt men ytterst regelbundet
glider fram och tillbaka öfver en rörlig metallskifva,
så att hon, om stiftets spets färgade ifrån sig,
skulle öfverskuggas af idel parallela linier. Om man
förut med hartslösning eller någon färg, som icke
släpper den elektriska strömmen igenom, utfört en
linear-teckning eller dylikt på skifvan och låter
en elektrisk ström från henne öfvergå till stiftet,
så afbrytes denna ström ett ögonblick för hvar
gång, som stiftet korsar den icke ledande linien å
teckningen. Får strömmen fara från stiftet genom en
tråd till en likadan apparat på en annan station,
der ett urverk är i gång med samma hastighet, och
man der låter stiftets spets färga det underliggande
papperet blott då och så länge den elektriska strömmen
är hämmad, så frambringas ovilkorligen, vore det ock
på möjligast längsta afstånd, alldeles samma teckning,
som vid den första stationen verkade afbrytande på
den elektriska strömmen.
Man låter dervid en elektrisk reservström verka
färgande, i det man använder ett fuktigt, med
cyankalium genomdränkt papper, hvilket lägges på en
metallplåt. Hvarje gång stiftets spets berör papperet,
färgas det blått med tillhjelp af den elektriska
strömmen. Liksom ljuset i fotografien, verkar här
elektriciteten färgande, derigenom att han frambringar
en kemisk förening af blå färg (Berlinblått). Man
kunde låta den från andra stationen kommande strömmen
äfven tjenstgöra för detta ändamål, men då erhölle man
endast en negativ bild (hvitt på blåskuggad botten).
Som man lätt inser, öppnas åt principen för detta
förfaringssätt en vidsträckt användning vid många
tillfällen och för många vigtiga ändamål, och har man
blott en gång fullt tillfredsställande apparater till
dess tjenst, apparater, hvilka göra ett lika snabbt
som korrekt arbete, så är det icke oantagligt att
dessa framför andra komma i bruk. Då skola vi få alla
depescher i originalskrift och vi skola egenhändigt
kunna underteckna dokumenter på hundratals mils
afstånd. Casellis tecknande apparat hinner ej mer än
att i originalhandskrift teckna tio, högst femton ord
i minuten, och dermed är vår brådskande tid icke nöjd.
De, som i hvad fall som helst icke skola känna sig
nöjda med dessa uppfinningar och isynnerhet denna
apparat, äro de skälmar, hvilka derigenom se sina
handlingar utsatta för en kontroll, som med kraften af
ett vaknadt ondt samvete skall förfölja dem. Ensamt
kännedomen om, att sådana medel till upptäckande af
brottslingar finnas, skall från illgerningar afhålla
mången, som eljest icke skulle draga i betänkande
att trampa samhällets lagar under fötterna.
Knappast mindre märkvärdigt än porträtt- och
handskriftstelegrammen må det väl förefalla, att
telegrafien, genom en nyligen gjord uppfinning, beredt
möjlighet för läkare att på många mils afstånd känna
sina patienter på pulsen. Mycket eftersökta läkare
skola häraf utan tvifvel kunna draga stor nytta. Den
amerikanske läkaren dr Upham i Salem nära Boston
har nyligen låtit sina åhörare vid en föreläsning
se pulsens rörelser på sjuka, hvilka samtidigt lågo
i sina sängar å det två mil aflägsna hospitalet i
Boston. En telegraftråd satte hospitalet i förbindelse
med doktorns föreläsningssal, och när slagen af den
sjukes hjerta genom en automatiskt verkande apparat
befordrades genom tråden, syntes de sedan på hörsalens
vägg, der de framställdes genom magnesiumljus såsom
ett skuggspel, hvilket noga angaf deras antal och
hastighet.
Till nyare och märkligare uppfinningar inom
telegrafien hör ock preussarna Siemens och Halskes
lilla, lätt flyttbara
fälttelegraf, afsedd att sätta hvarje förpost i krig i
snabbaste förbindelse med sitt högqvarter. Öfver denna
apparat i allmän praktisk betydelse står dock Meyers
s. k. multiplexapparat, hvilken sedan September månad
förra året användes å linien Berlin-Frankfurt. Genom
denna apparat kan man samtidigt befordra flera
depescher på samma trådledning. Derigenom besparas
icke blott materiel, utan äfven arbetskraft. En
sådan apparat kan befordra två tusen ord i timman,
en snabbhet, som man förut icke uppnått.
Ett försök, af fransmännen Bouchotte och Bourboncé i
Paris, att utan trådledning, endast med tillhjelp af
rinnande vatten, telegrafera, säges hafva lyckats,
hvilket vi här omnämna, fastän detta användande
af den elektriska kraften endast i undantagsfall,
t. ex. vid belägringar, då andra telegrafledningar
blifvit förstörda, kan hafva någon betydelse.
Äfven erinra vi om den nyligen gjorda märkliga
uppfinning, hvarigenom jernvägarnas lokomotiv med
hjelp af telegrafien, så att säga, sjelfva satts
i tillfälle att sörja för sin säkerhet. Franska
ingeniörerna Latigne och Forest hafva uttänkt
verksamma medel i den vägen till förekommande af
jernvägsolyckor, och äfven en svensk ingeniör,
Hakon Brunius, har, som bekant, fäst sitt namn vid
en redan mycket berömd uppfinning af samma slag. En
svensk telegraftjensteman, telegrafdirektör J. Stork
vid statens jernvägar, har i samma väg äfven gjort
vackra och nyttiga uppfinningar. Docenten Theorell
får icke heller glömmas, då vi namngifva de landsmän,
hvilka i främsta rummet utmärkt sig genom uppfinningar
på telegrafiens område. Dessa tre våra landsmän – vi
skulle dessutom kunna nämna flera – hafva sålunda på
ett erkännansvärdt sätt bidragit till utvecklingen af
telegrafien – vårt århundrades sublimaste uppfinning
– och genom sitt snilles ingifvelse och sina tankars
kraft byggt åt sig en vacker ryktbarhet på grundvalen
af åt menskligheten utförda välgerningar.
Slutligen må här tilläggas till den tecknande
telegrafapparatens redan ganska vackra och
innehållsrika meritlista, att den dagligen visade sitt
praktiska värde för dem, hvilka uppehöllo sig vid
verldsutställningen i Filadelfia. Genom denna apparat
telegraferades nämligen det berömda meteorologiska
institutets i Washington väderlekskartor till
Filadelfia, der man sålunda få timmar efter
det de voro upprättade i Washington kunde köpa
dem i utställningslokalen. Den af ingeniörerna
Sawyer och Smith använda metod, att framställa det
aftelegraferade originalet, utmärkte sig för sin
sinnrika enkelhet. Man gjorde teckningen i Washington
med glycerinhaltigt, alltså något klibbigt, bläck på
ett papper och öfverströdde den med fint pulveriseradt
gummiharts. Sedan man skakat bort det öfverflödiga
hartset, rullade man telegrafapparatens upphettade
metallvals öfver teckningen, hvilkens linier och
konturer då afsatte sig som smält harts på valsens
yta och telegraferingen kunde försiggå.
Det är ett egendomligt, man kunde gerna säga sorgligt,
sammanträffande, att just som det med allvar och
framgång började arbetas på att bereda den tecknande
telegrafapparaten en vidsträckt användning och
göra idén för densamma fruktbärande, träffades dess
uppfinnare, den förut nämnde Bain, af döden. Detta
är dock icke första gången det händer, att den,
som sår säden, icke får berga in skörden. Det
är dock en lika allmän som god tröstegrund, och
bör vara det icke minst för en sådan såningsman i
dödsminuten, att hvarje godt, grobart tillskott till
det andliga utsäde, som sprides i verlden, växer och
bär förädlande frukt åt dem, som följa efter.
A.-E.
Balkan.
Den bergskedja, som kallas Balkan (ordet betyder:
trång väg), skiljer Bulgarien från Rumänien. Dess
hufvudsträckning går alltså i öster och vester. De
gamle kallade den Hæmus, af grekiska ordet aima,
till minne af jätten Typhons blod. Denne hade, säger
fabeln, klättrat uppför dessa berg för att storma
himmelen, men nedstörtades af blixten.
Fem vägar leda öfver Balkan. Tre af dem föra
från Sophia och Ternova till Adrianopel. De begge
andra från Schumla öfver Karnabat och Haidos till
Konstantinopel. Trånga, krokiga, stundom nästan
lodräta, torra och brännheta under sommaren, betäckta
med snö eller öfversvämmade af bergsfloderna om
vintern, äro dessa vägar, hvilka icke ens enskilda
resande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
