Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ronneby och dess omgifningar. H. af Trolle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom att läsa igen kyrkdörrarna. »En af dessa dörrar
var icke jernbeslagen, och i den började de svenske
att hugga. Då de inlästa förnummo, att fienden snart
skulle bryta in, öppnade de en annan dörr och begåfvo
sig ut, men blefvo strax nedsablade.»
Ännu förvaras i Ronneby denna gamla kyrkdörr, uti
hvilken märken efter de svenskes hugg synas. Det
påstås att 2,000 män denna dag stupade i Rotnaby och
att vattnet i Rotneån, som genomflyter köpingen,
färgades rödt af deras blod. Stadens pastor mördades i
sjelfva kyrkodörren och segrarena begingo mångfaldiga
grymheter och utsväfningar. Staden plundrades och
uppbrändes, och bytet, som togs, var ofantligt. Den
förut så rika och blomstrande staden blef i grund
förstörd. Der fanns ett S:t Knuts gille och äfven ett
S:t Mariæ gille, »hvars sigill föreställde jungfru
Maria på sin tron mellan sol och måne, krona på
hufvudet, Kristusbarnet i ena samt ett äple i andra
handen, med inskrift i munkstil: Sigillum Couvivii :
Sancte : Marie : de : Rotnaby.» Ett kloster fanns
äfven derstädes, hvaraf murlemningar ännu 1864
återstodo.
Småningom repade sig åter staden, och 1658 förmäler
riksrådet Krister Bonde, i en till konung Carl XI
ingifven relation rörande Rotnaby, att der då fanns
300 borgare, ibland hvilka många voro förmögna och
rika män. Han yttrar, att denna staden importerade
mer än någon annan stad i Skåne, men tillägger
likväl, att som hamnen är en fjerdedels mil från
staden belägen, hans oförgripliga underdånigsta
mening vore, att »han läge bättre vid Bokull,
fem mil ifrån Rotnaby, så för kommoditeten af
hamnen, som förnämligast för den skadas skull,
som Kalmar derigenom tager ... men härhos synes
mig icke otjenligt, så för de byggningarnes skull,
som i staden temmeligen vackre äro, som för landets
kommoditet och Eders Kongl. Maj:ts inkomsters skull
igenom accisen och små tullar, att Rotnaby behölle
sin uppstads vilkor, dock icke längre att segla med
sina varor än till Kalmar på den ena och Bokull på
den andra sidan».
Men ett hårdt slag skulle inom kort drabba den lilla,
idoga staden, så hårdt, att det tycktes helt och
hållet skola på nytt i grund förstöra densamma och
utplåna dess namn såsom ett eget samhälle. Carl
XI hade beslutat att anlägga Karlskrona, och detta
troddes ej kunna ske utan på Ronnebys bekostnad. Det
sistnämndas invånare fingo då befallning att lemna
sina hem och flytta till den nya staden. Detta gjorde
de ogerna; men då 1681 en större eldsvåda hemsökte
Ronneby och ödelade en mängd hus, begåfvo sig deras
ägare till Karlskrona. De qvarvarande gjorde ännu
ett sista försök att få bibehålla sina forna hem
och anhöllo derom hos konungen, som 1681 vistades
i Afvelsgärde i Lyckeby, men förgäfves. Kristi
himmelfärdsdag 1687 hölls den sista ottesången i
Ronneby, och 1714 förklarades det för en köping
under Karlskrona.
Genom ett maktspråk hade således Ronneby stad och
samhälle blifvit utplånadt, men hvad man ej genom
maktspråk kunde utplåna, det var ställets sköna natur,
en förbiflytande ström, som här bildar ett praktfullt
vattenfall, och en god hamn för större fartyg vid
Rotneåns utlopp, under det båtar och mindre fartyg
kunde gå ända upp till köpingen. Gynnadt af alla
dessa förmåner, repade sig köpingen år ifrån år och
blef snart åter en betydande ort genom sin handel,
sina näringar, sin ökade folkmängd och välmåga,
ja, vida ansenligare, än många andra egentliga
städer. Upptäckten af Ronneby ryktbara helsokälla
bidrog äfven i sin mån att öka välmågan. Denna källa
skulle blifva köpingens verkliga guldgrufva och en
skatt för evärdliga tider.
Först år 1705 omtalas, att en faktorismed, Nils
Akesson, funnit ett helsovatten vid Ronneby, å
Skogsgårdens utmark, hvilket skulle likna Medevi
helsokällas. Amiralitetsdoktorn J. G. Tranæus i
Karlskrona tog vård om källan och lät 1708 en mängd
sjuka båtsmän dricka af vattnet, hvilket medförde
en god verkan. Ronneby helsobrunns förste intendent
var apotekaren i Karlskrona J. E. Ferber, som 1726
dertill utsågs. Plötsligt utsinade dock källan,
hvarefter Ferber eftersökte och fann en ny helsokälla,
i söder från den förra, å Bålebro hemmans mark. Dess
ägare skänkte densamma jemte omgifvande
plan »till en brunnsinrättning», och Ferber lät
bygga brunnshus öfver källan samt inrättade ett
brunnsapotek i Ronneby köping. Tvist uppstod
sedermera om äganderätten till helsobrunnen, men
genom ett kungligt utslag förordnades, att densamma
jemte deromkring varande jord, fyra hundra alnar i
fyrkant, vore kongl. maj:ts och kronans egendom och
källan ställdes i administrativt hänseende under
konungens befallningshafvande samt i medicinskt
under Sundhets-kollegii öfverinseende. År 1827
underkastades Ronneby helsobrunn kemisk undersökning
af Berzelius, »och är det egentligen från denna tid
som källans ovanliga beståndsdelar väckt allmänt och
rättvist erkännande».
År 1830 uppgräfdes af handlanden S. Ekholtz, på vid
pass tusen fots afstånd norr om den gamla brunnen,
en ny källa, hvilken, på nära samma afstånd från den
förbiflytande ån, gifver ett starkt mineralhaltigt
vatten, till smaken liknande den gamla källans. Denna
källa, jemte ett tunnland deromkring befintlig jord,
skänktes genom enskild välvilja till »Ronneby brunn»,
som derigenom fick en betydlig tillökning.
År 1860 undergingo båda källorna en ny kemisk
undersökning af doktor N. P. Hamberg, hvilkens
utlåtande fullt konstaterade deras vattens
förträffliga egenskaper. Helsokällornas och
badgyttjans nästan underbara verkningar lockade år
ifrån år allt flera sjuklingar till detta vårt lands
Pyrmont. Ronnebys vatten är vida jernhaltigare
än detta sistnämndas och har en vidsträcktare
användning, isynnerhet mot spasmodiska och nervösa
sjukdomar. Badgyttjan innehåller samma mineraliska
beståndsdelar som helsokällorna. En giktsjuk,
som hvarken kunde röra händer eller fötter, blef
frisk på tio dagar, sedan han tagit ett gyttjebad
dagligen. Ronneby såsom brunns- och badort syntes gå
en lysande framtid till möte.
Men den 6 April 1864 skulle blifva en ny olycksdag
för köpingen. Vid pass klockan 10 om aftonen ljöd det
hemska ropet: »elden är lös!» Det härjande elementet
hade utbrutit i öfra våningen af en stärkelsefabrik,
belägen vester om ån. Elden utbredde sig med en
förfärande hastighet, och på morgonen låg köpingens
vackrast bebyggda del – två tredjedelar af hela
Ronneby – i aska; endast kyrkan och några oansenliga
byggnader, belägna på den s. k. Möllebacken,
qvarstodo.
Men Ronneby skulle, nytt och förskönadt, uppstå ur
sina ruiner, tack vare dess invånares outtröttliga
ihärdighet, den aldrig svikande menniskokärlekens
gåfvor och statsmakternas kraftiga understöd. Öfver
54,000 kronor, utom födoämnen, kläder m. m.,
inflöto i enskilda gåfvor, och i statsunderstöd
erhöll köpingen 30,000 kronor. Redan mot slutet af
olycksåret 1864 voro räta, breda gator och ett stort
torg utriktade, platsen jemnad och flera nya, prydliga
hus uppförda. Gatorna stensattes och försågos med
trottoarer, torget med träd- och buskplanteringar;
det pryddes äfven med en vattenkonst. Ett större
hotell uppfördes, äfven innehållande teatersalong,
och köpingen kunde åter öppna sina nya, vänliga hem
för det ökade antal brunnsgäster, som skyndade till
dess helsokällor.
Men brunnsbyggnaderna, ehuru prydliga, voro dock af
en allt för inskränkt beskaffenhet för att kunna
erbjuda åt besökande all den beqvämlighet, man
af en nutidens brunns- och badinrättning fordrar,
och brunnens ägoområde medgaf ej heller anläggande
af boningshus för brunnsgäster, hvilka till följd
deraf nödgades söka tak öfver hufvudet i grannskapet
eller inom den en åttondedels mil derifrån belägna
köpingen – allt olägenheter, som måste afhjelpas,
innan inrättningen kunde sägas till fullo uppfylla
sitt ändamål. Då bildade sig ett aktiebolag,
hvilket, sedan kronan afsagt sig all äganderätt
till helsobrunnen och dess omgifningar, öfvertog
brunnen samt ledningen af dess angelägenheter. Från
denna stund antog allt ett förbättradt och förändradt
utseende. Den närliggande egendomen Karlstorp inköptes
och prydliga bostadslägenheter i schweizerstil hafva
der blifvit uppförda, hvarjemte en ny parkanläggning
kommit till stånd, hvilken, om ej i omfång, så dock i
skönhet och omvexling, torde äga få sina likar. Lägger
man härtill ett nytt första klassens varmbadhus,
goda saltsjöbad i den närbelägna skärgården, der
tillfälle gifves att njuta en stärkande hafsluft i
förening med nöjet af segling och fiske, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
