Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ronneby och dess omgifningar. H. af Trolle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
regelbunden ångslupskommunikation mellan köpingen,
brunnsanstalten och Karön i skärgården, derå
kallbadhuset är uppfördt, en rik tillgång på såväl
naturliga som artificiella helsovatten, på nyberedd
vassla, på sjukgymnastik och elektricitetsbehandling,
på väl serverade brunnsbord, på tidningar,
musik och andra förströelser, så torde brunns- och
badanstalten numera kunna anses uppfylla till och med
strängare fordringar i afseende på beqvämlighet och
förströelse. Och blir man ej frisk här, känner kroppen
sig ej stärkt af det vatten, som här bjudes, ett
verkligt »Lifsens vatten», blir själen ej pånyttfödd
i denna natur, då är man en gifven »dödskandidat»
och har snart uppgjort sin räkning med verlden!
Vid Skillinge gästgifvaregård börjar, på ungefär
en fjerdedels mils afstånd från Ronneby, ett af
provinsens mest romantiska landskapspartier, hvilket
fortsattes ända fram till köpingen, hvarest det
uppnår höjdpunkten af förtjusande skönhet. Man tror
sig hänflyttad till ett annat mera bergigt landskap,
så höga, stela och långa äro backarna, så betydligt
stora äro bergshöjderna på begge sidor af vägen. Men
de hafva blott sällan en vild karakter, ty de äro
för det mesta bevuxna med löfskog, såsom björk,
bok och andra trädslag, hvilka med de mångfaldigaste
färgvexlingar och med den lifligaste grönska dölja
eller förmedla klippornas skrofliga former. Hvilka
utsigter från backarnas höjdpunkter ned i de djupa,
trånga, tätt bevuxna dalarna! Huru vackert framblickar
ej en grön äng eller en guldgul kornåker i djupet
bland de mörka skogarna! Huru förtrollande är ej här
det kraftfulla i Sveriges natur sammanväxt med det
milda och vänliga behag, som eljest blott återfinnes
i långt sydligare länder!
Och liknande, om ej öfverträffande denna, är trakten
mellan Ronneby och Hoby, på kustvägen som leder
till Karlshamn. En större mångfald af undersköna
naturscener, en snabbare och mera öfverraskande
omvexling, en behagligare förening af höjder och
dalar, af berg, skog och odlade fält kan väl knappast
någon provins i vårt land framvisa och äfven i
utlandet torde man länge få söka derefter.
"Fädernesland,
Herrliga land,
Sverige, du krona bland riken på jorden,
Sverige, du fagraste drottning i norden,
Moder så kär!"
Och tröttnar brunnsgästen vid lifvet i köpingen,
önskar hans öga att skåda andra naturscener, så
har Ronneby att erbjuda äfven sådana i mängd. Besök
Skärfva, Chapmans forna hem, res till Lyckeby och
skåda dess vattenfall med dess herrliga natur, besök
Lyckeåborg, ett flitens och idoghetens hemvist, dröm
bort några stunder bland ruinerna af Lyckeby forna
slott, hvarom skalden sjunger:
"Dystert, som ett grafkapell i natten,
halft bedagrat utaf månens ljus,
skymtar fram emellan tvänne vatten
slottet Lyckås öfvervuxna grus.
Uti brutna sekelhvalfvets gömma
ligger ej fördolda skatten mer;
blott en varning huru folken glömma,
Hvad som ej i deras åsyn sker",
eller besök Tromtö eller Johannishus eller, rättare
sagdt, besök alla dessa nu uppräknade ställen – och
Ronneby jemte dess omgifningar skola skänka åt dig
oförgätliga minnen.
Men i denna minneskrans får ej fela »Djupadal»
och »Djupafors», båda belägna helt nära
köpingen. »Vackrare ställe än Djupadal» – skrifver
A. Törneros – »kan man näppeligen se i sitt slag,
ehuru jag ej är i stånd att med pennan gifva ens en
skuggritning af de målande situationer, som mellan
berg och ekskog äro sammanfattade. Till ställets
märkvärdigheter hör ock Djupafors, en å med höga och
lummiga stränder, hvilken bäst hon skrider fram med
den lugnaste och vänligaste yta, stjäl sig i hast på
ett massivt gråberg, kilar
med buUer genom en djup och trång klyfta, störtar
skummande och vred utföre ett fall på andra sidan,
och sedan, återtagande sitt förra fridsamma lynne,
drar liksom en penslad skönhetslinie öfver den
gröna dälden.»
"Om dufvan har sin maka kysst
i löfvens sommarsal,
du hörer kyssens ljud, så tyst
är det i Djupadal.
Den strida forsen, nyss så vred,
sin yra öfverger.
Han störtar djupt i jorden ned
och törs ej sorla mer.
Sätt dig i bokarnas beskärm
Och utåt dälden se:
invid naturens bröst dig värm
och lär en tyst idé.
Om jag en örn väl vore – då
till Hunneberg jag for
att morgonsolen skåda få,
och blifva stormens bror.
Men om min bild förbytte sig
uti en näktergal,
då flög jag strax och satte mig
och sjöng i Djupadal."
Så besjunger skalden K. A. Nicander Djupadal i sina
»Pilgrimssånger». Om Djupafors förmäler folksägnen,
att tvänne jättar täflade att först kunna leda hvar
sin å till hafvet. Den som åtog sig Rotneå satte,
då han såg ett berg vara i vägen, en kil deri och
högg till: och sålunda tillkom Djupafors! En annan
sägen förtäljer, att de ifrågavarande vattendragen
voro Rotne- och Mörrums-åarna, och att den jätte,
som hade åtagit sig Rotneån, tog, sedan andra försök
mot berget misslyckats, i vredesmod ett stenblock och
slungade det så våldsamt mot klippan, att hon remnade
och vattnet kunde tränga sig igenom. Det slungade
stenblocket blef liggande tvärs öfver remnan och
bildar nu, jemte en 1863 gjord tillbyggnad, en öfver
densamma ledande bro[1].
Och är du ännu ej nöjd, så besök slutligen den plats
i köpingen, hvarest den vackra ån delar sig i två
grenar, omfattande en holme, »Lycksalighetens ö»,
liksom det vid åns nedra lopp belägna »Paradiset»,
äfven den en förtjusande promenadplats.
Men är du verkligt sjuk, verkligen lidande till kropp
och själ, är du i verkligt behof af att återvinna
helsa och krafter, kom då till Ronneby helsokälla,
drick af dess helsobringande vatten, inandas doftet
från de omgifvande skogarna, njut af hafvets friska
vindar, njut af naturens herrligaste scenerier i
ditt eget land, lyssna till »forsens vilda fall»
och näktergalens ljufva sång, och du skall, vill Gud,
åter blifva frisk till kropp och sinne!
Vi kunna ej bättre afsluta denna korta historik än
att, med författarens benägna tillåtelse, återgifva
följande, Ronneby och dess förhållanden lifligt
skildrande, poem af Herman Sätherberg:
Hvar finns väl i norden en skönare trakt
Än Ronnebys leende dalar,
Der ekprydda klippor mot stormen stå vakt,
Och Rotneån slingrar bland bokar och alar,
Än stupande ned i ett skummande fall,
Än hvilande, drömmande, klar som kristall
I lundens förtrollade salar?
Hur ljufligt att ro på det vaggande blå
I glödande middagens stunder!
Mångvexlande löfhvalf kring stränderna stå
Och famnas af speglande djupet derunder.
Och neckliljor, hvita, kring bugtande strand
Sig slingra så skönt som af perlor ett band:
Af blomster det fagraste under!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
