Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På Djurgårdsbergen. Anderson-Edenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
der såg, väckte hos honom första tanken på Djurgårdsbergens förvandling. Han lyckades göra sin tanke förstådd af andra, hvilka till dess genomförande voro villiga att sammanskjuta erforderligt kapital, och så gick han med kraft till verket.
Nu är bergets furukrönta platå, till en ytvidd af tretiofem tunnland, inhägnad, befriad från allt skräp och genomskuren af sandgångar i flera riktningar. På högsta punkten är en tornlik byggnad, fem våningar hög och fyrtio fot i genomskärning, uppförd, enkom afsedd att bereda besökare tillfälle, att i en tafla se hufvudstaden och dess omgifningar, d. v. s. en af de täckaste panoramor i vårt land, att ej säga mera. Denna byggnad har också fått namnet
Belvédère (lusthus, hvarifrån man har vacker utsigt). Emellertid är denna tallpark ännu långt ifrån att vara, hvad den är ämnad att blifva. Meningen är nämligen att här uppe – högt i friska luften och bland den täta tallskogen – ordna en brunnsinrättning eller ett sanatorium, hvartill stället onekligen väl
lämpar sig. Men på samma gång skall det bibehålla karakteren af förlustelseort. En stor vattencistern skall byggas här uppe, till hvilken vatten kommer att pumpas ur Djurgårdsbrunnsviken, det vill säga ett hundra femtio fot högt. Cisternen skall lemna vatten, bland annat, till åtskilliga vattenkonster och om vintern upplåtas till skridskobana. Den redan nu nerlagda kostnaden på Djurgårdsbergen uppgår till närmare nitio tusen kronor. Men så har man deruppe också redan nu en sällsynt vacker furupark, der luften är ren och lätt och der »ångan doftar fin».
Från öfre altanen af Belvederen, omkring två hundra sjutio fot öfver Östersjöns eller två hundra sextiofem fot öfver Djurgårdsbrunnsvikens yta, erbjuder sig en utsigt, som, en gång sedd, aldrig förgätes. Och såge man den än tusen gånger, skulle dock hvarje försök att beskrifva den varda förgäfves, så färgrik är den och så vidsträckt och rik på omvexling.
Vesterut breder hufvudstaden ut sina husmassor, sina rader af palatser, bland hvilka konungaborgen, äfven på detta afstånd, främst tilldrager sig
uppmärksamheten. Deröfver och mellan tornspirorna framglittrar Mälarens vatten. Der bortom förtona sig i olika afsatser, milslångt och milsvidt, så långt blicken hinner, Mälardalens trädbevuxna stränder, tills jord och himmel sammansmälta.
Belvederen på Stockholms Djurgård.
(Teckning af G. S. Hallbeck.)
Norr om Belvederen ligger, såsom förut är anmärkt, den bekanta exercisplatsen Ladugårdsgärdet och dertill gränsande delar af den gamla Djurgården, famnade af Edsviken, bortom hvilken, bland andra minnesrika och sevärda ställen, Djursholm skymtar fram ur sina parker vid Stora Värtan – på hvars motsatta strand höja sig det gamla wasagodset Rydboholms åldriga lunder – och hela raden af »sommarnöjen», som pryder Lidingöns strand åt detta håll och Danderydslandet.
Österut följer blicken stora segelleden, der den slingrar sig mellan den begynnande skärgårdens öar och holmar, förbi Bogesund, hvars slott sträcker sina tinnar högt öfver sin omgifning och lyser som ett sjömärke för kommande och bortfarande seglare; förbi Waxholm, med dess mer ståtliga än starka fästning och dess glada befolkning af sommargäster; förbi Fredriksborg, detta Nordens Gibraltar, der Trälhafvet i sin förening med Solöfjärd bildar det enda djupa inloppet till hufvudstaden och der hundratals kanonmynningar ur det genomsprängda granitberget speja efter ovänner, färdiga att helsa dem på samma sätt, på hvilket fiender alltid blifvit mottagna i gamla Sverige. Taket på Fredriksborgs gamla skans – nu blott en intressant ruin – synes från Belvederen med blotta ögat, aftecknande sig som en smal, ljus rand mot den mörka furuskogen. Det är dock omkring tre mil mellan dessa ställen!
Söderut faller blicken främst på den lifliga »Stockholms ström», såsom, vattnet från staden till Blockhusudden kallas. På andra sidan derom ligga Stora varfvet, Danviken, det gamla hospitalet, och strax der ofvanom Hammarby sjö – sommarvägen till det förtjusande Nackanäs, hvars sparsamt klädda bergshöjder, fortsättande sig i oöfverskådliga skogssträckor, åt detta håll beteckna gränsen för hufvudstadens omgifningar.
Hela panoraman omkring hufvudstaden har nästan karakteren af skogslandskap. Men hvart man vänder sig, möter blicken dock spår af odling och glittrande vattendrag, och vid hvarje strand, liksom snart sagdt i hvarje löfdunge och på hvarje kulle, stå täcka villor, dit de stockholmsfamiljer, som så kunna, under den vackra årstiden draga sig undan, somliga för att verkligen lefva ett helsosamt landtlif, men de flesta, frukta vi, för att i Guds fria natur fortsätta stadslifvets onaturligheter, i afseende å såväl diet, som andra lefnadsförhållanden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
