- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 16, årgång 1877 /
286

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Comments? |   

Print (PDF) - On this page / på denna sida - Ninette. Skiss ur parislifvet, upptecknad af Richard Gustafsson - Sångtrasten. Ord och melodi af Herman Sätherberg. Arrang. för piano af Leonard Höijer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

286

VI. Slutet.

Då Alphonse andra gången vaknade till sans, mötte
hans blickar en bekant, en ung läkare, som fatt
upplysning om det öde som träffat målaren och strax
skyndat till honom.

»Min stackars vän!»» yttrade läkaren och tog den
sjukes afmagrade hand i sin.

Alphonse sökte att småle och hviskade sakta: H tack!»»
. . , Derefter . fastade han en frågande blick på
vännen och uttalade Ninettes namn.

Läkaren förstod, att Alphonse begärde upplysningar om
Ninette, men han ville icke smärta den sjuke med ,en
berättelse om huru hon flugit från nöje till nöje
medan han vridit sig på sitt plågoläger. Alphonse
märkte dock på de undvikande svaren huru allt stod
till. Då läkaren steg upp för att gå, frågade honom
Alphonse om han ville söka upp Ninette.

»Och hvad skall jag väl säga henne?» frågade läkaren
med en min som sade, att hon visst icke var värd att
Alphonse ens tänkte på henne.

»»Säg henne, att jag - att jag vill se henne.»

Yännen skakade medlidsamt på hufvudet.

»Lofva mig det!» bad Alphonse och hans röst darrade
liksom af fruktan att få ett nej. Då vännen svarade
ja, lyste Alphonses ansigte som förklaradt.

Mr den unge läkaren följande dagen återkom, var den
sjukes första fråga om han träffat Ninette. Vännen
svarade att hon lofvat komma och att hon fått hans
sjuknummer, som var 11. Men den dagen och den derpå
följande ändade, utan att Ninette kom till hospitalet.

En morgon, åtta dagar efter det Alphonse skickat bud
till Ninette, vaknade hon och kom ihåg det löfte hon
gifvit, att besöka den sjuke. Sedan dess hade hon
icke haft någon

underrättelse från honom och i nöjenas rus hade hon
nästan glömt bort, att hennes förste älskare ännu
fanns tiH. Men nu trängde sig minnet in på henne och
hon klädde sig hastigt för att gå till hospitalet. Med
brådskande steg skyndade hon dit och begärde att
få slippa in. Hon kom upp i korridoren och in i ett
af sjukrummen.

M Kan jag få tala vid nummer elfva?» frågade hon.

»Der är han!» svarade sköterskan och pekade på en
säng, som man just var sysselsatt att flytta ut.

Ninette vacklade och måste stödja sig mot
dörrposten. »Död!» mumlade hon sakta.

»Den stackars gossen har gått att se de rätta
originalerna till alla helgon, han målat», sade
sköterskan med en from min.

Då Ninette åter kom ner på gatan, mötte hon en
lump-samlerska med sin korg på ryggen. Den fattiga
qvinnan var höljd i trasor, och då Ninette gick förbi
henne, räckte hon fram sin hand, som för att begära
en allmosa. Men Ninettes tankar voro så upptagna,
att hon knappast gaf akt på tiggerskan.

Då lumpsamlerskan såg, att hon icke hade någon fyrk
att vänta, följde hon några steg efter Ninette och
sade: »Tro mig, jag har varit lika grann som du, och
en gång kommer nog din tur att taga korgen på ryggen.»

Ninette ryste och stannade. Det var som om en aning
sagt henne, att den gamla lumpsamlerskans förutsägelse
kunde blifva verklighet.

En kavaljer närmade sig och bjöd Ninette armen. Det
var Felix, som följt efter henne för att se hvart
hon gick så tidigt.

»Damien, Caroline, Etienne och Blanche vänta oss. Vi
gå att äta frukost tillsammans», sade Felix.

Ninette svarade ingenting, men följde honom. Hela
4en dagen var hon dyster, och en hel vecka förgick,
innan hon kunde skämta och skratta som förr.

S å n g t r a s t e n.

Ord och melodi af Herman Sätherberg.

Sång,

Piano,

Andantino.
Arrang. för piano
af Leonard Höijer.

JF 4 ----------- £- ~ J~
.’ f
jtfU
f: ^Ssf Ftf^-^-^^-^-l

flauto ^^ 3 ^>

jy* a sg ^ )» ^ p x j - fi "Ey "^ r f-f- i^^ h ^^ ^ ^


------------------------------------ 1

/D "\ ’
i
/»A
[^L_
----------------------------------- ]

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 28 00:39:30 2007 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1877/0290.html

Valid HTML 4.0!